Finsk tv:s nya stjärna är svenskspråkig

– Jag trivs i Moskvas myller, det är en idealisk stad för mig som gillar klassisk musik och massor av människor och bilar, säger Kerstin Kronvall, Finska Yles korrespondentn i Ryssland.Bild: ILLUSTRATION Cata Portin

– Jag trivs i Moskvas myller, det är en idealisk stad för mig som gillar klassisk musik och massor av människor och bilar. Finska Yles korrespondent i Ryssland Kerstin Kronvall, 57.

Kerstin Kronvall är på blixtbesök i Helsingfors. Några gånger har hon slumrat till på nattåget från Moskva. Ett snabbesök hos favoritfrissan, lite läppglans, puder på näsan, och femton timmars sömnlöshet är spårlöst försvunna.

Hon är van. Långa, tunga reportageresor är hennes vardag i det stora ryska riket och de oroliga grannrepublikerna.

– Jag gillar storstadslivet, men jag behöver också lugnet, skogen och havet här hemma.

Vi sätter oss till rätta i Musikhusets kafé, ett av den musikälskande reporterns favoritställen. Kronvall utsågs i september 2015 till Yles Moskvakorrespondent efter ett halvår i det oroliga Ukraina. Hon har snabbt profilerat sig med sina berörande och igenkännande reportage och sitt analytiska grepp.

– Det irriterar mig att min finska inte är flytande. Säger jag ett ord fel i början av sändningen så gör jag bombsäkert en felsägning till.

De flesta tittarna lär anse att självkritiken är för sträng.

– I praktiken har jag blivit krigskorrespondent, men inte vid frontlinjen, jag är intresserad av det som händer i vardagslivet.

– Också i nyhetsreportage ska enskilda människors berättelser få utrymme, fast det bara blir minuter och sekunder. Tittarna måste uppleva igenkänning. Mitt i allt elände i Kiev fick jag syn på en trampolin på en bakgård, en likadan som barn har hos oss. Den såg jag till kom med i bilden.

Det är ett tufft jobb för en "famo". Kronvall har sex barnbarn att längta till när hon är ute på sina kommenderingar.

I Moskva säger hon sig vara lyckligt lottad. Hon har en bostad där såväl toa, el som rinnande vatten fungerar.

Det är inte självklart i en stad där två miljoner lever i osannolik lyx, men många i hus som vi inte skulle acceptera.

– Efter Sovjetunionens fall fick människorna lösa in sina bostäder, men i Ryssland finns inga husbolag. Ingen som underhåller fastigheterna. Var och en ansvarar bara för sin lägenhet.

Väldigt många fastigheter i Moskva är i så dåligt skick att det till och med förs tv-kampanjer för att få folk att samla pengar i en gemensam kassa för underhållet.

– Ryssarna är misstänksamma. De tvivlar på att de själva får något för sina pengar.

Inte rädd

Moskva är känd som en hård och obarmhärtig stad, men Kronvall säger att hon inte behövt känna sig rädd.

– Det hände gräsliga saker på 90-talet, politiker och journalister som mördades och det färgar mångens intryck. När vänner kommer på besök är de först lite försiktiga och avvaktande, men när de åker hem igen har de slappnat av och ser helt annorlunda ut.

– Jag tycker om att träffa folk och här möter man en stor vänlighet och värme, som inte motsvarar nidbilden av Ryssland. Själva har vi en ganska elak och ironisk humor, men den ryska är snäll och vänlig.

Finland i skottgluggen

Kronvall har en lång gemensam historia med Ryssland. Hon har jobbat både som korrespondent för svenska Yle och som kulturråd på ambassaden. Mycket har hänt under åren.

– Finland behandlas väldigt mycket negativare nu än för fem-sju år sedan.

Vad det beror på är svårtolkat, säger Kronvall. Det ryska beteendet kan ofta kännas mycket irrationellt för en västerlänning.

– Den ryska tvehövdade örnen är en träffande symbol för ryssarna. De kan samtidigt tro på två motsatta saker.

Ibland är verkligheten en helt annan än vi inbillar oss. Exempelvis den kommande finländsk-amerikanska militärövningen har, enligt Kronvall, fått väldigt lite publicitet i Ryssland.

– Saken har inte alls getts samma utrymme i ryska medier som hos oss.

Putinkritiska vänner

Liksom många i mediebranschen umgås Kronvall med kolleger, med författare och konstnärer. Där frodas helt naturligt regimkritiken.

– Man får inte bedöma ett samhälle utifrån sina personliga vänner.

– Jag träffar många andra som också är kritiska till Putin, när kameran inte är på. När det påstås att 94 procent stöder Putin så speglar det inte verkligheten. Men kanske 53–54 procent gör det.

– Putin rider på myterna om yttre gemensamma fiender. Då blir tilltron till honom större.

Har ögonen på sig

Den hårdnande attityden mot journalister i Ryssland återspeglar sig också på korrespondenternas jobb.

– Förr kunde man boka intervjuer per telefon. Nu måste man skriva och anhålla.

– Jag vet också att jag har ögonen på mig, även om jag inte känner mig hotad.

– En FSB-man ringde upp mig och sade att han har en intressant bok om det rysk-turkiska kriget 1877–78, som råkar vara ett av mina specialintressen. Det var en klar signal: vi vet allt om dig!

Allt emellanåt får hon uppleva den bitterljuva känsla som är förunnad dem som lämnar nära och kära efter sig – hemlängtan.

För hon skulle aldrig klara att tacka nej och stanna hemma.

Eller som Kronvall beskriver det i en bloggtext:

Jag vet att jag inte skulle klara av det, min längtan ut mot det okända, nya och spännande är alltför stor.

Och därför sitter jag nu här och längtar. Längtar så magen värker och tårarna droppar.