Finsk korporativism ingen grundbult av den nordiska välfärdsmodellen

Småföretagarna i Sverige känner sig ungefär bekväma med den svenska modellen, medan debatten i Finland försuras av att FFC-EK-kartellen absolut vill förhindra att småföretag utan facklig ombudsman skulle kunna åtnjuta ens en del av den lokala handlingsfrihet som kartellen försäkrat åt sina medlemmar.

Torbjörn Kevin skriver om Vänsterförbundets och Samlingspartiets välfärdsmodeller (HBL Analys 25.7). Hans stora bild delar jag: det är absurt att påstå att Samlingspartiet skulle vilja demontera den nordiska välfärdsmodellen. Min livstids stora politiska transformation har precist varit de nordiska moderata högerpartiernas gradvisa acceptans av den höga skattegraden och den omfattande offentliga välfärdsmaskinen i form av offentliga tjänster och inkomstöverföringar.

Var Kevin går vilse är däremot att han sammanfogar den nordiska välfärdsmodellen med arbetsmarknadskorporativismen och 3-partssamarbetet. Kevin påstår att dessa skapar "tillit". I detta ljus kan man fråga sig om Sverige, Danmark och Norge – som inte är korporativistiska länder – präglas av mindre "tillit". Detta är knappast fallet. Småföretagarna i Sverige känner sig ungefär bekväma med den svenska modellen, medan debatten i Finland försuras av att FFC-EK-kartellen absolut vill förhindra att småföretag utan facklig ombudsman skulle kunna åtnjuta ens en del av den lokala handlingsfrihet som kartellen försäkrat åt sina medlemmar. Eller, för att ta ett annat exempel, Kevin skulle med fördel kunna bekanta sig med industriparternas samarbete i Sverige, ett samarbete som i praktiken skapar tillit och ekonomisk framgång.

Kevin skriver att Samlingspartiet är beredd att offra den finska korporativismen "på det ideologiska altaret". Verkligen? Handlar det endast om "ideologin" att observera att Finland länge har haft Nordens lägsta sysselsättningsgrad, Nordens högsta strukturella arbetslöshet och att Finland är det enda nordiska land med ett betydande hållbarhetsgap i sin offentliga ekonomi? Dessa problem hänger ihop med korporativismen som har gjort det omöjligt att anpassa arbetsmarknaden till eurosamarbetet och ett åldrande samhälle.

Eller, för att ta ett aktuellt exempel, om den korporativistiska traditionen är så fin, då skulle arbetsmarknadsparternas arbetsgrupper som tillsattes direkt efter den nuvarande regering kom till makten och vars uppdrag var att höja sysselsättningen väl kunnat komma fram med kraftiga reformförslag. Sanningen är en annan, vilket Kevin mycket väl är medveten om. Grupperna har inte kunnat komma överens om någonting. Inte ett enda fungerande och effektivt reformförslag.

Mitt intryck är att Kevin förblindas av den finländska korporativismen som faktiskt är en icke-skandinavisk tradition och definitivt ingen grundbult av den nordiska välfärdsmodellen. Norge, Sverige och Danmark är renare demokratier med starkare ekonomier – och definitivt samhällen med mer tillit i politiken och på arbetsmarknaden.

Juhana Vartiainen, nationalekonom och riksdagsledamot (Saml)

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Finland behöver Östersjön – vi kan och ska ännu rädda den

Mer läsning