Finns det rimliga löner?

Bild: Wilfred Hildonen

Jag har ingen orsak att hurra för höga vd-löner, men frågan är varför de skulle behöva begränsas.

Fredrik Sonck frågar (HBL 5.3) hur stor en rimlig lön är. En bra fråga, som bara kan besvaras subjektivt. Det finns inga generella regler för hur stor löneskillnaden kan vara. Visst finns det olika regler för minimilöner. I Finland bestäms dessa av kollektivavtalens lägsta tabellöner. Här hittar vi löner kring 1 500 euro per månad. Om en vanlig månadslön ligger kring 2 600 euro och den genomsnittliga på 3 600, vad är då en hög lön?

Beroende på vår egen utgångspunkt kan en hög lön vara 4 000, 5 000 eller 6 000 euro.

Hur avväger vi de olika lönerna mot varandra? Det gör man med arbetsvärdering där arbetets olika kravkomponenter värderas. Faktorer som skall beaktas är kunskapskravet, teoretisk kunskap och praktiska färdigheter. Arbetets belastning, fysisk och psykisk. Ansvar för resultat, personal och utrustning, behov av samarbetsförmåga. Finns det speciella risker i arbetsmiljön? Lönesystemen har utvecklats så att dessa faktorer ingår i arbetsvärderingen, som utgör grunden för lönesättningen. Till detta kommer ännu den individuella prestationsbedömningen, som kan ge betydande tillägg till baslönen. Det betyder att två personer med samma arbetsuppgift i praktiken kan få olika löner utan att någon diskriminering förekommer. Men om systematiska löneskillnader mellan könen kan påvisas är arbetsgivaren illa ute.

Arbetsvärderingen är dock inte universell utan kan göras inom en arbetsplats eller en bransch. Den klassiska frågan vem som skall ha högre lön, en långtradarchaufför eller en sjuksköterska, kommer vi inte i praktiken åt att lösa.

Då en riksdagsledamot får 6 400 plus kostnadsersättning är folkets dom att det är för mycket. Då statsministerns ersättning inklusive halva ledamotsersättningen rör sig kring 14 000 euro är det många som anser att det är den högsta lönen man kan få. Men så är det inte. Det finns statliga institutioner som betalar bättre lön åt sina ledare, som Finlands Bank, Sitra, Folkpensionsanstalten, Yle, Solidium, Finnvera, Alko och Veikkaus, bara för att nämna några. Här hittar vi chefslöner till och med över 30 000 euro.

Men de verkliga höjdarna hittar vi i de framgångsrika börsbolagens ledning där årslönen kan gå upp till fem miljoner, därtill kan komma kapitalinkomster.

Då vi talar om löner som betalas med skattemedel har vi som medborgare rätt att fråga av vår statsledning vad som är rimligt. Här gör någon en bedömning som vi bör kunna påverka.

Då vi rör oss inom marknadsekonomin blir det svårare att inverka. Hur påverkar jag som enskild medborgare lönesättningen i ett stort börsbolag? Jag kunde ju meddela min åsikt i denna spalt, men jag misstänker att det inte bär långt. I Schweiz hade man 2013 ett lagförslag till folkomröstning, där vd-lönen skulle begränsas till tolv gånger bolagets lägsta lön. Det förslaget röstade folket ned. Det är uppenbart att den lagen skulle kunna kringgås med hjälp av smarta konsulter.

Jag har ingen orsak att hurra för höga vd-löner, men frågan är varför de skulle behöva begränsas. En hög lön gläder ju skattebyrån då kring 60 procent av den högsta delen går till skatter. En vd-lön regleras inte av något kollektivavtal, det är en fråga om hur mycket aktieägarna vill satsa på att få den bästa personen för att leda företaget och maximera aktieägarnas kapitalavkastning. Vem skulle då bättre kunna göra den avvägningen än aktieägarna själva. Visst har vi sett exempel på att denna bedömning inte alltid har lett till framgång.

På nationsnivå mäts löneskillnader med ett mått som kallas ginikoefficient. Ju högre koefficienten är, desto större är inkomstskillnaderna. Finland ligger på en relativt låg nivå. I statistikcentralens rapport från 2014 är Finland sjätte från den lägsta ändan bland Europas länder. Läget har inte blivit sämre sen 2000.

Men visst kan vi alltid himla oss över löneskillnaderna. Frågan är dock vilken negativ effekt de kan ha på nationen, och problemet är att det inte finns någon vettig metod att påverka dem.

Peter Rehnström Helsingfors

”Sälj din gamla bostad före du köper ny!”

Fastighetsförmedlingen Kotijoukkue är på alla sätt nyare, fräschare och mer dynamiskt men gamla goda råd och sunt förnuft är fortfarande en av grundstenarna i bobytarbranschen. Än gäller den gamla devisen att sälja sin gamla bostad förrän man köper ny. Ingen vill bli i fällan mellan två bostäder. 1.11.2018 - 09.42