Finlandssvensk rusch till Sverige, men det är svårt locka unga till föreningslivet

Teater Grannfolket repeterar pjäsen "Aska och akvavit” av den finlandssvenska dramatikern Bengt Ahlfors. På bilden repeterar Lilian Larnefeldt och Åke Hedbom tillsammans med regissören Helena Lugnegård (t.v.). Bild: Heidi Hakala/SPT

Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige, Fris, firar 50 år i år. I en tid då allt fler saker konkurrerar om vår tid och begrepp som nationalitet och identitet luckras upp, är det ändå svårt att locka nya medlemmar.

"Tänk att du har bott här i bara ett halvår och kan redan så där bra svenska!", "Det låter så gulligt när du pratar!" och "Du pratar som Mark Levengood". Det är exempel på fraser man som finlandssvensk kan få höra i Sverige. Trots den konstanta strömmen av finlandssvenskar som flyttar till Sverige är finlandssvenskarna fortfarande en relativt osynlig minoritet i grannlandet.

– Vi smälter ju in i samhället så vi blir inte synliga på samma sätt som andra minoriteter, säger Jack Stenberg, vice ordförande för Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige Fris.

Samtidigt har finlandssvenska författare, musiker och programledare gjort finlandssvenskan mer känd i Sverige, säger Fris verksamhetskoordinator David Johansson. Han är själv andra generationens finländare, född i Sverige och med en finlandssvensk förälder.

Föreningen bildades 1969 som en centralorganisation för de lokala finlandssvenska föreningarna i Sverige.

Firar 50 års jubileum på stadshotellet i Västerås den 9-10 november.

Vill främja finlandssvenskarnas intressen i Sverige, att främja finlandssvensk kultur och att möjliggöra social samvaro mellan finlandssvenskar.

Ordnar kulturarrangemang, seminarier, kurser och festligheter kring finlandssvenska högtider såsom Runebergsdagen och svenska dagen.

Har sitt säte i Stockholm och har medlemsföreningar utspridda över Sverige från Malmö i söder till Umeå i norr.

– Men många kanske ändå inte riktigt förstår hur det hänger ihop och varför distinktionen mellan finlandssvenskar och sverigefinnar är viktig. Man frågar: "Okej du har svenska som modersmål men ni är ju båda finländare?" Och när man förklarar kanske folk ändå inte helt förstår varför den finlandssvenska identiteten är så viktig.

Äldre och färre medlemmar – nu vill Fris bredda målgruppen

Bland annat de här frågorna har Fris nu arbetat med i 50 år. I november blir det stor jubileumsfest i Västerås, där förbundet bildades.

Fris har i dag lite över 1 000 medlemmar, en siffra som stadigt minskar. Precis som många andra föreningar kämpar Fris för att överleva då medlemmarna blir äldre och färre. I dag är medelåldern i föreningen 70-75 år och flera lokala föreningar har redan tvingats lägga ner sin verksamhet.

För att vända den negativa trenden borde föreningslivet bli mindre byråkratiskt, tycker förbundsordförande Inger Nyblom Hermansson.

– Det är mycket att ordna med innan man ens kan komma i gång med verksamheten. Föreningslivet har en social funktion på många olika plan och då tycker jag det är fel att byråkratin ibland kväver föreningslivet, säger hon.

Nyinflyttade finlandssvenskar lockas inte nödvändigtvis av föreningslivet, utan går hellre med i en Facebookgrupp där man kan träffa andra finlandssvenskar mer tillfälligt och spontant. Barn till finlandssvenskar i Sverige känner sig inte heller alltid som finlandssvenskar, särskilt om bara den ena föräldern är finlandssvensk.

– Det finns en polarisering där en del söker någon slags identitet i sitt ursprung medan andra försöker fjärma sig och hitta en ny identitet. Då kanske vårt förbund kan fylla en funktion där folk får ställa de här frågorna utan att bli uppdelade i finlandssvenskar eller icke-finlandssvenskar. Vi jobbar med att bredda vår målgrupp, säger Johansson.

Nyblom Hermansson, som är skåning men gift med en finlandssvensk, håller med. Hon är inte finlandssvensk i ordets ursprungliga bemärkelse, men identifierar sig starkt med den finlandssvenska kulturen.

Finlandssvenskarnas riksförbund (Fris) firar 50 år i år. På bilden Inger Nyblom, Jack Stenberg och David Johansson. Bild: Heidi Hakala/SPT

Stor minoritet utan minoritetsstatus

Under 2000-talet har drygt 20 000 finlandssvenskar flyttat till Sverige, visade Magmas rapport i mars, och många stannar kvar för gott.

Men trots att det i dag finns över 700 000 personer med finländskt ursprung i Sverige, varav cirka en fjärdedel beräknas vara finlandssvenskar, har finlandssvenskarna ingen officiell status som nationell minoritet i Sverige. Fris drev frågan om minoritetsstatus 2017, men regeringen röstade nej.

– I Sverige är minoritetsstatus hopkopplat med språk, och då är finlandssvenskan inte tillräckligt mycket ett eget språk utan en svensk dialekt av flera, säger Johansson.

Läs också: Emigrationen västerut fortsätter – Ett Jakobstad har flyttat till Sverige under 2000-talet

Läs också: Utredning: Finlandssvenskar har inte rätt till minoritetsstatus i Sverige

Sprider den finlandssvenska kulturen i Sverige

I en kvarterslokal i södra Stockholm synliggörs det finlandssvenska på ett annat sätt. Här repeterar gruppen Teater Grannfolket, en underförening till Fris, pjäsen "Aska och akvavit" av Bengt Ahlfors. Gruppen kallar sig "Sveriges enda finlandssvenska teatergrupp" och har funnits sedan 1987.

– Genom våra pjäser vill vi synliggöra finlandssvensk kultur i Sverige. Numera är flera av våra medlemmar svenskar så vi kan med fog säga att vi nått just det målet, säger Bodil Wiker-Åkerblom, som har varit med nästan från början.

Tidigare har gruppen bland annat spelat pjäser av Zacharias Topelius, Wava Stürmer, Anna Bondestam, Minna Canth och Johan Bargum. Stampubliken består av finlandssvenskar, men i takt med att allt fler medlemmar blivit svenska har också publiken breddats.

– Från början var det så att om man hade en dialekt så pratade man den i pjäsen. Men då vår publik blev mer svensk förstod de inte vad vi sade. Men det står fortfarande i våra stadgar att ska värna om de finlandssvenska dialekterna, säger Wiker-Åkerblom.

"Föreningslivet lockar inte som förr"

Också här märks trenden av bristande intresse för föreningsliv av.

– Tidigare var de finlandssvenska föreningarna ett livstillhåll för dem som flyttade hit, men så är det inte för dem som kommer i dag, säger Wiker-Åkerblom.

– Det fungerar ju inte så i dag att man väljer en förening och engagerar sig i den hela livet, säger Lilian Larnefeldt, som själv varit med i Teater Grannfolket sedan 1997.

Regissören Helena Lugnegård, som är svensk, tycker att det är synd att ungas intresse för föreningsliv minskar.

– Det är så fint att kunna samlas och bevara sin tradition, och att kunna dela med sig av den till andra på ett enkelt sätt.

"Aska och akvavit" har premiär i mars, men det blir en liten smygtitt redan på Fris 50-årsjubileum i november.

Läs också: Sex procent av finlandssvenskarna har flyttat till Sverige under 2000-talet

Fastighetsfonder ger den privata placeraren möjlighet att dra nytta av fastighetsmarknadens stabila avkastning

Mer läsning