Finlandssvensk arbetarlitteratur: Avsmakningsmeny för valborgsfirare

Bild: Cata Portin

Hbl har komponerat en avsmakningsmeny med finlandssvensk arbetarlitteratur för valborgsfirandet.

Visst finns det en finlandssvensk arbetarlitteratur, inflätad i den medelklassiga, bygdelitterära och högborgerliga. Här ett urval att begrunda inför arbetet fest:

– 1900-talets första decennier och småfolklivet i Helsingfors arbetarkvarter i Sigrid Backmans romaner Familjen Brincks öden och Bostadsbolaget Sjuan i Lergränden.

– Misärskildringar från 1930-talet av Allan Tallqvist, med titlar som Jaska och hans tös eller Stålets sång.

– Manschettproletärt kvinnoliv i Anna Bondestams Fröken Elna Johansson (1936), om kontoristen som beslutar sig för att engagera sig politiskt efter att ha kämpat med låg lön och arbetslöshet.

Leo Ågrens historiska släkttrilogi om utskogstorpare från 1700-talets ofärd till inbördeskriget 1918, Kungsådern, När gudarna dör och Fädrens blod (1957, 1959, 1961).

– Anita Wikmans rakt-på-sak-inzoomning – "Jag var underbetald och dödstrött / av ett tungt flerskiftes vårdarbete " – på den arbetande kvinnan i de berättande prosadikterna i Därför (1977) och Väntrum (1979).

Rainer Alanders Bukowski-aktiga smutsiga realism där livets hemskheter tas med en klackspark, i Lycklig sommar (2005) och Blue Lady (2008), långt från småborgerligt vardagsrumslagom.

– Robert Åsbackas romaner om konstvärldens grovjobbare – de som svetsar och monterar det konstnären tänkt – i Fallstudie och konsten att framgångsrikt sälja grillmat Kring torget i Skoghall (2004, 2006).

–  Sabine Forsbloms Maskrosguden (2007) och Maskrosgudens barn (2015) om uppväxt i 1960- och 70-talets Borgå där fattigdomen sätter spår i nerverna, självkänslan, skinnet. Blir det en klassresa uppåt för läsbegåvade Betinkan, eller går hon under? Vi väntar på del tre!

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Finland behöver Östersjön – vi kan och ska ännu rädda den

Mer läsning