Finlands egen Coachella invigdes av Patti Smith

Ett slutsålt Flow drog i gång på fredagen. Den första dagen av den populära festivalen bjöd på instagramvänliga miljöer, ekologisk öl och ett legendariskt artistutbud.

Flow-festivalen 10.8.

Fleet Foxes, Patti Smith, Mura Masa, Sigrid, Ms Lauryn Hill, Alma.

Det är min första gång på Flow. Jag är klädd för trettio graders värme, men när jag kommer fram börjar regnet ösa ner. Och det är inte många som är regnklädda på området – de som inte söker sig under tak direkt har köpt en genomskinlig Happy Joe-regnkappa på området.

Sangriatetrapack, salmariflaskor och vinflaskor ligger spridda vid ingången till festivalen. Jag har hört att Flow ska vara en avslappnad, inte så alkoholcentrerad festival. Vid första anblick verkar det inte så. Men när jag kommer in är stämningen väldigt lugn, trots att det kryllar av folk. Fredagen uppskattas ha lockat 28 000 personer, och hela helgen väntas sammanlagt locka 84 000 festivalbesökare.

Festivalen som ordnades för första gången 2004 har växt till sig ordentligt under åren. Det som då var en exklusiv hipsterfestival känns numera som ett enormt och dyrt spektakel, men som många i min egen bekantskapskrets kallar högtid. Festivalen bjuder också på en vid blandning av artistnamn: från kända namn som spelas i radion till sådana som kan betraktas som mer indie och alternativa.

Finlands egna Coachella?

Jag kan inte undvika att dra paralleller till amerikanska festivalen Coachella som ordnas i Kalifornien; känd för stora artister, massor av kändisar och där halva hajpen sker på sociala medier. Medan mitt instagramflöde svämmar över av vänners Flowuppdateringar ser jag samtidigt en hel del finländska kändisar på området.

Helsingforsborna Jenni Palomäki och Saron Wagner besöker festivalen för femte året i rad medan kompisen Sini Kipinä är där för första gången.

Sini Kipinä, Saron Wagner och Jenni Palomäki besöker Flow främst för den härliga stämningen. Bild: Jennifer Snårbacka

För dem handlar Flow om mycket mer än bara musiken. Det är stämningen som lockar dem.

– Vännerna är det bästa, säger Wagner.

– Och maten är god, säger Kipinä.

Enligt dem har festivalen verkligen blivit mer mainstream över åren. Den har utvecklats från liten hipsterfestival till något av en höjdpunkt för många Helsingforsbor. För dem är festivalen en självklarhet. Förra året var det dock alldeles för mycket folk och för lite utrymme på området.

– I år har området blivit större och man kan röra sig mycket bättre, säger Palomäki.

De har just sett Patti Smith när jag talar med dem. Och Sini Kipinä är i extas. Hon har bara köpt biljett till fredagen – enkom för Smiths skull.

Patti Smith höjdpunkten

Trots att multikonstnären Patti Smith inte denna gång kunde fatta gitarren själv – hon berättar i början av spelningen att hon har brytit fingret – så bjuder hon på en desto mer uttrycksfull show. Blicken är intensiv och kroppsspråket är starkt på scen. Publiken är som i trans när hon uppträder med People have the power.

Patti Smith känns äkta, intensiv och självklar. Den 70-åriga ikonen rockar med sitt gråa hår obrydd, obekymrad. Iklädd en t-shirt och svart kostym sjunger hon Ain't it strange och mitt i låten spottar hon på scen – och fortsätter som om inget hänt. Jag är övertygad om att det är det här Flow handlar om: att inte ta allt så allvarligt.

Under klassiska Because the night blir publiken som galen och hela atmosfären förändras från en avslappnad diggstämning till att ansikten förbyts i ren och skär extas. I slutet tackar hon publiken och önskar alla en fin kväll.

Sigrid och Mura Masa imponerar

Det märks att Flow tänker på en jämlik könsbalans i artistutbudet. Fleet Foxes inleder Flowfredagen för min del och de ger just en sån avslappnad konsert som man förväntar sig.

Brittiska DJ:n och producenten Mura Masa är otrolig. Förutom storhiten Lovesick så utgör Move me en av höjdpunkterna, där publiken också sjunger med och dansar.

En annan som bjuder på en imponerande show är norska artisten Sigrid. Hon inleder spelningen ödmjukt:

– Mitt namn är Sigrid, och det här är mitt band.

Sigrids starka stämma ljuder stadigt och hennes energiska kroppspråk skapar en hängiven stämning i tältet.

Desvärre är amerikanska Ms Lauryn Hill något av en besvikelse när hon stiger på scenen en halvtimme försenad. En halvtimme känns som mycket efter att alla fredagens artister som jag sett varit i tid. Efter att en DJ hållit publiken sällskap tills hon intar scenen känns det också som om hennes uppträdande aldrig riktigt lyfter.

Fredagen avslutas däremot med en ordentlig show av ingen annan än finländska Alma. När hon levererar sin stora hit Chasing Highs hoppar hela Södervik.

Jennifer Snårbacka Journalist

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00