Finland satsar på arbetskraft från utlandet i stället för på sina egna lärare

Bild: Wilfred Hildonen

Att rekrytera lärare från utlandet kommer inte vara en enkel process, och kommer även få konsekvenser för undervisningen inom småbarnspedagogiken. Att satsa på lärare från utlandet kostar också pengar, och att inte vilja satsa ekonomiskt på den kunskap som finns i det egna landet känns verkligen absurt, skriver Jeanette Koskinen, doktorand i pedagogik.

Finska Yle publicerade en artikel (Yle, 12.3) om ett pilotprojekt mellan Norra Savolax närings-, trafik- och miljöcentral och den privata daghemskedjan Pilke päiväkodit. Projektet stöds av Arbets- och näringsministeriet och går ut på att rekrytera arbetskraft utomlands till småbarnspedagogiken i Finland. Artikeln har väckt en hel del reaktioner på sociala medier från personalen som arbetar inom småbarnspedagogiken. Pilotprojektet motiveras med att lärarbristen inom småbarnspedagogiken i Finland är så stor så en lösning är att rekrytera lärare från Spanien och Grekland.

Att anställningsförhållandena och lönerna inom småbarnspedagogiken i Finland inte är på en rimlig nivå torde vid det här laget inte längre vara någon nyhet för någon. I flera års tid har det offentligt förts diskussioner om att lönen för en lärare inom småbarnspedagogik inte motsvarar det ansvar och den arbetsmängd som krävs. Kraven och utmaningarna blir fler och större, men lönerna släpar efter rejält. Under de senaste åren har det även larmats om usla arbetsförhållanden där till exempel personal ensam får ta hand om alltför många barn. Det har även en längre tid i vissa kommuner varit svårt att få vikarier, vilket blir en belastning för det dagliga arbetet. Lärare inom småbarnspedagogik är fortfarande ett kvinnodominerat yrke och på grund av den låga lönen blir ett yrke, som borde anses vara ett av de viktigaste yrkena i ett kunskapssamhälle, en kvinnofälla för många.

Lärarbristen är stor, men att finna lösningen i att rekrytera lärare från utlandet blir nästan tragiskt. I stället för att ta hit lärare från Spanien och Grekland borde man satsa på att lösa problemen i det egna landet först. I den offentliga diskussionen hörs röster om att det behöver utbildas fler lärare inom småbarnspedagogik och därmed har studieplatserna vid universiteten ökats. Det är dock inte antalet studieplatser som kan lösa problemet självt. En stor bov är att lärare inom småbarnspedagogik inte anses vara ett attraktivt yrke, och detta beror till exempel på att läraryrket inte får det erkännande det är värt och att lönen är så låg så det är svårt att klara av ekonomin. Visst, småbarnspedagogiken har många andra utmaningar också, men det är svårt att ta itu med utmaningarna om lönen är så dålig så ingen vill göra jobbet.

Från ett vårdnadshavarperspektiv är daghemmen i Finland ofta väldigt uppskattade, och jag är säker på att personalen inom småbarnspedagogiken ofta får känna denna uppskattning i sin vardag. Men denna uppskattning räcker dock inte till att göra läraryrket mer attraktivt och för att fler skall vilja studera till lärare inom småbarnspedagogik. I stället krävs det ett erkännande och konkreta åtgärder från statligt håll. Genom en tydlig satsning på småbarnspedagogiken skulle även erkännandet växa.

Om den politiska viljan skulle finnas, skulle staten kunna välja att se över arbetsmiljöfrågor för all personal inom småbarnspedagogiken och samtidigt även besluta att göra en ordentlig lönesatsning för dem som arbetar inom småbarnspedagogiken. Småbarnspedagogiken finansieras med skattemedel och eftersom småbarnspedagogiken många gånger inte anses vara lönsam utan ses mer som enbart en utgift vill man heller inte satsa alltför mycket ekonomiskt.

Utbildning är inte jämförbart med industrin och därmed kan inte lönsamheten mätas i produktivitet. Men det har redan i decennier producerats forskning som visat på småbarnspedagogikens samhällsnytta på lång sikt. En god kvalitativ småbarnspedagogik kommer betala sig sjufaldigt. Men det kräver att förutsättningarna skall finnas där. Lärare och annan personal skall ges de förutsättningar som behövs för att driva kvalitativ småbarnspedagogik, och det ska man även få betalt för. Det är sällan som till exempel läkarlöner diskuteras i offentlig debatt. Varför skall det vara så svårt att ge samma erkännande åt dem som arbetar inom småbarnspedagogiken?

Från ett nordiskt perspektiv har Finland lönemässigt mycket att göra. I Sverige finansieras förskolan också med skattemedel, men lönerna är högre och förskoleavgifterna är lägre. Sverige tampas också med en enorm lärarbrist, men där har man i alla fall chansen att få en lön som bättre motsvarar det arbete som görs. Som nyexaminerad förskollärare kan man i dag lätt få en ingångslön på 30 000 kronor, motsvarande ungefär 3 000 euro. I vissa kommuner kan man förhandla sig till en ännu högre ingångslön. Maxtaxan som vårdnadshavarna betalar i Sverige är hälften mindre än vad vårdnadshavarna i Finland får betala. Även i Norge är lönerna för lärare många gånger bättre än i Finland.

En annan lösning vore även att kommuner och universitet påbörjar samarbeten och möjliggör för barnskötare att vid sidan om arbetet studera vidare till lärare inom småbarnspedagogik. Barnskötarna utgör en stor andel av arbetsstyrkan, dessutom är barnskötarna redan insatta med arbetet på daghemmen och känner till hur småbarnspedagogiken fungerar. Det skulle vara lönsammare att satsa på dem som redan finns inom småbarnspedagogiken, i stället för att rekrytera helt ny personal som dessutom inte kan språket och som inte känner till landets kultur eller utbildningsväsen.

I artikeln från Yle skrivs det att lärarna från Spanien och Grekland har en universitetsutbildning som motsvarar den finska lärarutbildningen. Dessa lärare genomgår även en tre månaders utbildning där de får lära sig grunderna till språket, kulturen och det finska utbildningsväsendet samt får kunskap om finska arbetsvillkor. Man får det att låta enkelt, men verkligheten är inte riktigt så lätt. Att som vuxen utveckla en successiv flerspråkighet tar väldigt lång tid, flera år ibland.

Som lärare inom småbarnspedagogik fungerar man som den främsta språkliga förebilden, och i artikeln beskrivs det att i flera av Pilkes daghem talar nästan hälften av barnen något annat språk än finska som modersmål. Detta ställer ytterligare krav på lärarnas språkkunskaper, eftersom det är ytterst viktigt för flerspråkiga barn att lärare och annan personal har goda kunskaper i undervisningsspråket. Att flytta från ett annat land till Finland är inte heller helt enkelt. Kulturen i Finland skiljer sig avsevärt från till exempel Spanien och Grekland. Dessa lärare som kommer från utlandet behöver inkluderas i samhället och känna sig hemma för att vilja stanna.

Det är synd att man så snabbt vill hitta lösningar utifrån, när det finns så mycket som kunde göras inom landet. Att rekrytera lärare från utlandet kommer inte vara en enkel process, och kommer även få konsekvenser för undervisningen inom småbarnspedagogiken. Att satsa på lärare från utlandet kostar också pengar, och att inte vilja satsa ekonomiskt på den kunskap som finns i det egna landet känns verkligen absurt.

Jeanette Koskinen är doktorand i pedagogik.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Bred efterfrågan på stugor gynnar den som vill sälja

Mer läsning