Finland och Estland 100 år

Trots den lovprisade släkttillhörigheten med Estland ville Finland under 1930-talet hellre betona sin nordiska identitet.

Om några veckor är det Estlands tur att fira sin etthundrade självständighetsdag. Gemensamt för oss båda är att det var världskriget och revolutionen i Ryssland som gjorde självständigheten möjlig.

Till skillnad från Finland hade Estland inte haft någon form av autonomi och de privilegier tsaren hade lovat upprätthålla tillhörde bara den balttyska adeln. Esterna fick sin första lantdag först efter februarirevolutionen, men efter oktoberrevolutionen tog bolsjevikerna makten också i Estland. Efter de tysk-ryska fredsförhandlingarnas avbrott ockuperade tyskarna snabbt hela Estland. Under den korta perioden på några dagar, mellan bolsjevikernas reträtt och tyskarnas inryckning, hann Estland förklara sin självständighet.

Självständigheten godkändes varken av Tyskland eller av Ryssland. Först efter Tysklands militära sammanbrott kunde den estniska regering ta makten, men det följdes omedelbart av Estlands frihetskrig, som också hade karaktär av inbördeskrig, och i vilket Estland fick betydande stöd från den engelska flottan och finska frivilliga. Till historiens ironier hör också det så kallade landeswehr-krig sommaren 1919, i vilket esterna slog tillbaka de tyska fristyrkorna som leddes av det vita Finlands tyska hjälte general von der Goltz.

I Finland kunde vi efter inbördeskriget börja återuppbygga den inre enheten. Demokratin försvarades och den fascistiska Lapporörelsens kuppförsök avvärjdes. I Estland var utvecklingen inte lika stabil. Vaps-rörelsens fascistiska kuppförsök avslogs, men priset var upprättandet av en egenartad autokratisk regim under Konstantin Päts ledning.

Trots den lovprisade släkttillhörigheten med Estland ville Finland under 1930-talet hellre betona sin nordiska identitet. Vi valde också annorlunda vägar som svar på Sovjets krav hösten 1939. Det ledde till vinterkriget för Finland och lite senare till en ockupation av de baltiska länderna.

Att Finland efter kriget skulle ha vänt ryggen åt esterna stämmer inte. President Urho Kekkonen hade varit en stamaktivist i sin ungdom och bistod under kriget estniska flyktingar, men förstod att Estlands språk och kultur kunde bevaras endast av esterna i Estland, emigranterna kunde inte rädda det.

Förbindelserna till Estland gick genom Moskva och Kekkonen använde sina kontakter för att småningom öppna ett nordligt fönster för esterna. Då båtförbindelsen över Finska viken etablerades började de finsk-estniska kontakterna också på medborgarnivå åter blomstra.

Kekkonens besök i Sovjet-Estland 1964 och talet han höll på flytande estniska vid universitetet i Dorpat hade en stor betydelse. Han nämnde i sitt tal bland annat Koidula, Kreutzwald, Kalevipoeg, Jaan Kross, Paul-Erik Rummo och Friedebert Tuglas. Han talade om hur estniskan utvecklades till kulturens och vetenskapens språk, trots att tsarväldet tillsammans med tyska baroner hade kvävt friheten i Estland. Talet nådde människorna i hela landet, trots att det refererades sparsamt, ingenstans nämndes att presidenten hade talat estniska.

Då Sovjetunionen började falla sönder höll Finland en på ytan försiktigt låg profil i Baltikum, men i praktiken kunde landets ledning och regering under avgörande tider på många sätt bidra till återställningen av Estlands självständighet.

I dag har vi glädjen att fira med varandra som stamfolk som förenas av medlemskap i den Europeiska unionen.

Erkki Tuomioja riksdagsledamot (SDP), medlem i utrikesutskottet och tidigare utrikesminister

Plast- och luktfria målfärger av förnyelsebara naturoljor

För fempersonersfamiljen i Malax var valet av Uulas färger enkelt. Inhemska, naturenliga, luktfria, utsläppsfria samt utmärkt service och personal är det som ligger överst. Att färgerna är enkla att stryka på och färgvärlden varm, vacker och harmonisk bidrar till helheten. 4.12.2018 - 09.08