Finland i politiska fragment

Bild: Niklas Tallqvist

Den stora utmaningen efter riksdagsvalet, som gav oss en rad mellanstora och små partier, är att få ihop en välfungerande regering. Dessutom borde det ske snabbt.

För dem som lever kvar i tiden då de stora partierna hade ett stöd på kring 25 procent ser dagens situation problematisk ut. De tre största SDP, Sannfinländarna och Samlingspartiet landar alla nära varandra mellan 17,7 och 17,0 procent. Mandaten faller olika ut och SDP är störst med 40 ledamöter.

Å ena sidan en framgång för SDP, De gröna och Vänsterförbundet, men samtidigt en klar besvikelse för Socialdemokraterna i förhållande till de förväntningar partiet hade. Å andra sidan ett gott val för Sannfinländarna med tanke på att partiet splittrades för två år sedan. Och för det tredje Samlingspartiet, som gjorde ett bra val och inte alls drabbades av missnöjet med regeringen, som har drivit en rätt samlingspartistisk politik. Förlorarna är Centern, som gjorde sitt sämsta val på 100 år, och Blå framtid, som utplånades, åtminstone i riksdagen.

Valresultatet får vi tacka och ta emot, och leva med. Vi kan glädja oss över att valdeltagandet steg och blev 72 procent, vilket är en förbättring med finländska mått mätt. Det är till och med högre än i presidentvalet 2018.

Den politiska kartan i Finland har förändrats. Sannfinländarna gjorde sitt tredje goda val och de kommer att finnas kvar som ett stort, eller mellanstort, parti.

Valet engagerade finländarna men också engagemanget har motstridiga grogrunder. En del väljare ville till varje pris protestera mot den borgerliga regeringen under Juha Sipiläs (C) ledning och den åtstramande politik med företagsvänliga förtecken som den har drivit. Andra känner att de är totalt bortglömda av den politiska eliten i Finland och att landet håller på att förvandlas till oigenkännlighet. Finland blir mer mångkulturellt och nu är också biffen och bilen hotade.

De som känner sig besvikna, bortglömda och som i vissa fall också är väldigt ilskna borde de övriga partierna anstränga sig för att nå. Nu lämnas de, eller rentav drivs, i famnen på Sannfinländarna. Att förstå och beakta innebär inte att stryka medhårs. Det handlar om att bli hörd och bemött och att se ljus i tunneln. Om drägliga förhållanden, en social- och arbetslöshetspolitik som inte enbart kräver och skruvar åt.

Sannfinländarna har andra metoder än de flesta andra partier och utnyttjar till max de möjligheter nätet och sociala medier ger till direkt kommunikation med sina anhängare.

SDP får som största parti uppdraget att sondera för en regering. De gröna och SFP ter sig i dag som ganska självklara partner. Det är uppenbart att antingen Samlingspartiet eller Centern behövs i regeringen för att skapa en stabil majoritet. När det gäller den ekonomiska politiken står särskilt Samlingspartiet och SDP långt från varandra. I andra frågor kan det vara lättare att mötas.

För SDP gäller det att försöka hålla med både Centern och Samlingspartiet i regeringsspelet så länge som möjligt för att undvika en utpressningssituation. Juha Sipilä agerade så med Samlingspartiet och SDP för fyra år sedan.

Vänsterförbundet som regeringsparti skulle säkra SDP:s vänstra flank, men VF har beslutat genomföra en medlemsomröstning om regeringsprogrammet och det kan komplicera deras medverkan.

Det är också möjligt att de borgerliga partierna spelar ut SDP med modell från Estland. Centerns historiskt dåliga valresultat gör den modellen svårare att föreställa sig.

Centern är ett stort frågetecken. Det är svårt att tro att Juha Sipilä sitter kvar till nästa partikongress om ett drygt år. Annika Saarikko är en kunnig politiker och om hon kan tänka sig att ställa upp i ett ordförandeval torde hon ha ett starkt stöd.

Ett annat frågetecken är vem som ska leda De gröna efter kongressen i juni. Det är inte Pekka Haavisto, säger han själv. Maria Ohisalo, nyinvald vice ordförande är ett namn, Emma Kari ett annat.

Antti Rinne hoppas att regeringen kan inleda sitt arbete senast i början av juni, en månad innan Finland inleder sitt EU-ordförandeskap.

Susanna Ginman Chef för opinionsavdelningen

Pippi skuttar omkring på Finns sommarteater

Pippi Långstrump, Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump, är en av Astrid Lindgrens mest kända och populära figurer. Sommaren 2019 skuttar hon omkring på Finns sommarteaters (tidigare Glims sommarteater 1973-2005) scen i Esbo till Georg Riedels välkända musik. Senast spelades Pippi på Finns år 2006 och det var alla tiders publiksuccé på sommarteatern med nästan 6000 åskådare! Då spelades huvudrollen av Josefin Silén, som sedan dess utbildat sig till musikalartist i Sverige och i höst spelar Esmeralda i Ringaren i Notre Dame på Tampereen Teatteri. 29.3.2019 - 07.54