Finland får inte vända ryggen till sina finanspolitiska vänner

Bild: Wilfred Hildonen

Rent sakpolitiskt är det nu av största vikt att Finland fortsätter att driva på sin traditionella linje om att medlemsstaterna själva ska bära huvudansvaret för sina ekonomier.

Vi ser snabbt hur läget på världsscenen förändras. Handelskriget mellan USA och Kina skakar världens börser och Italien, som är en av EU:s största ekonomier, ser ut att gå mot en politisk och ekonomisk kris. Ekonomin kommer därför åter igen segla upp som en av de viktigaste frågorna på EU-nivå. Som ordförandeland i EU har Finland alla möjligheter att få gehör för sin traditionella linje om en ansvarsfull ekonomisk politik. Det är därför minst sagt uppseendeväckande att Vänsterförbundets ordförande Li Andersson i ett sådant läge kommer med ett utspel om att Finland både radikalt bör förändra sin linje i finanspolitiska frågor och vända sina traditionella allierade länder ryggen.

Det så kallade Hansasamarbetet i finanspolitiska frågor är ett av de bästa exemplen på ett samarbete på EU-nivå där Finland faktiskt är med och har inflytande. Tack vare det här nära samarbetet har flera förslag som skulle ha varit direkt skadliga för finländska skattebetalare kunnat stoppas. Samarbetet kommer dessutom att vara ännu viktigare efter brexit då vi förlorar en viktig allierad i arbetet för en ansvarsfull finanspolitik i EU:s medlemsstater. Att, som Andersson föreslår, plötsligt avsluta ett sådant samarbete mitt under ett EU-ordförandeskap vore direkt skadligt för Finlands inflytande i EU och i förlängningen för finländska skattebetalare.

Rent sakpolitiskt är det nu av största vikt att Finland fortsätter att driva på sin traditionella linje om att medlemsstaterna själva ska bära huvudansvaret för sina ekonomier. I arbetet med att återställa EU:s ekonomier efter den senaste finans- och skuldkrisen har den Europeiska centralbanken, ECB, spelat en viktig roll. Men faktum är att ECB:s verktygslåda nu är tom. Räntorna är redan på en mycket låg nivå och centralbanken har redan stödköpt statspapper för mycket höga belopp. I en framtida lågkonjunktur kan vi i EU alltså inte räkna med att ECB ska kunna ge oss samma draghjälp. Lösningen behöver i stället vara av ett mer traditionellt slag: EU:s medlemsländer kommer att behöva reformera sina ekonomier och göra sig mer konkurrenskraftiga.

Det är självklart att det också finns goda ekonomiska argument för att dela risker och hjälpa varandra inom EU. Men solidaritet måste gå hand i hand med ansvar och sunt förnuft. Anderssons partigrupp i Europaparlamentet, bestående av bland annat flera uttalat kommunistiska partier, för en extrem politik på EU-nivå. Inte minst i ekonomiska frågor, där deras främsta ledstjärna verkar vara att underminera alla redan överenskomna regler. De vill bland annat att EU:s länder ska dela risker och överföra pengar mellan varandra utan tydliga spelregler. De vill öppna upp reglerna om budgetunderskott så att länder ska kunna spendera mer pengar i dag bara för att sedan skicka räkningen till framtida generationer. Det är djupt oansvarsfulla förslag. Finland har ingen anledning att inte fortsätta att arbeta för att de regler som finns kring budgetunderskott faktiskt följs och att en ökad ekonomisk integration också följer med reformer.

Finland har och kan fortsätta spela en viktig roll i arbetet mot en bättre europeisk ekonomi. Men för att lyckas behöver vi vara en god och pålitlig allierad i Hansasamarbetet och inte ägna oss åt radikala utspel för att ta partipolitiska poäng. Finland och finländska skattebetalare har nämligen allt att vinna på att EU för en mer ansvarsfull och framtidsorienterad finanspolitik.

Anton Nilsson, förste ersättare till Europaparlamentet på SFP:s lista, Bryssel/Mariehamn

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning