Finland 20!

Tapani Ritamäki.Bild: Pressbild

När stadsguiderna i framtiden ställer sig framför Centrummagasinet har de inför skaran av hänförda japanska och kinesiska turister en story att berätta: en med många tragiska element.

Finns det en sorgligare byggnad i Helsingfors än tegelväggen som står rakt framför det som ska bli det nya huvudbiblioteket Ode? Det är resterna av arkitekt Bruno Granholms en gång så bastanta tegelmagasin från 1880.

Hela fjolåret firade Finland stolt sina 100 år. Av vår arkitektur är det kanske en procent som hängt med hela den tiden. Ynka en procent. Det är europeiskt bottenrekord så det sjunger!

Vår arkitekturhistoria är en skamfylld historia av rivning och vanskötsel. Magasinresterna kunde gott bevaras som en symbol för ett land som klarade kriget men skövlade sig självt. Låt arkitekturstuderandena ställa sig på Medborgartorget och blicka ut över husen kring det som är nationens absoluta centrum. Det är ett centrum utan djup, det är Finland Tjugo.

Om 40–50 år bygger man antagligen om hela området på nytt, för förutom Jan Söderlunds Sanomahus och Steven Holls Kiasma (och förhoppningsvis också Ala-arkitektbyråns Ode) är området fyllt av misslyckade försök – en slit-och-släng-arkitektur.

Men låt oss tänka positivt och inte bara bevara resterna utan bygga ut dem till en riktig byggnad – gärna i Granholms anda. Det man nämligen missade när Musikhuset planerades var att låta magasinen bli en del av det, en kreativ kombination av gammalt inne i nytt. Den ena längan hade kunnat ha sin norra del inne i själva Musikhuset. Inom stadsarkitektur är konceptet urgammalt, det är själva kvintessensen med en stad. Citykvarter med hus utan djup är inte hållbart (ett ord som är populärt i dag).

Magasinen hade en lång historia som godsförvaringsplats men den funktionen är utspelad så låt oss i stället ta fasta på deras kortare historia som skådeplats för bildkonst och musik. Heavyfestivalen Tuska hade magasinen som bas och nu finns en sista chans att bygga ut tegellängan till galleri, och konsert- och replokal för heavyband. Heavy och klassiskt är det Finland är känt för, internationellt till och med. Obama anspelade på fenomenet när han tog emot sin vän Sauli Niinistö i Vita huset. Heavy och klassiskt är inte som Venus och Mars – många heavymusiker har klassisk utbildning och under perioder då rocken gått in för instrumentell skicklighet har den alltid lånat av den klassiska musiken – Roll over Beethoven!

Att bevara och bygga ut magasinet är att bevara kopplingen till ett Finland före självständigheten. Tsarens magasin kallades de en gång i tiden, redan som namn tvingar det betraktaren att ta ett hälsosamt steg bakåt. Plus då kopplingen till samtidshistorien – den som få ännu förstår värdet av. Men när stadsguiderna i framtiden ställer sig framför Centrummagasinet har de inför skaran av hänförda japanska och kinesiska turister en story att berätta: en med många tragiska element (inte minst branden 1995) men med ett inte helt olyckligt slut. Berättelsen handlar om ett folk som i sista stund insåg att de inte har råd att utplåna sin historia. Med sisu tog de och byggde upp det som raserats.

Jag sätter mitt hopp till stadens gröna viceborgmästare Anni Sinnemäki. Kavla upp ärmarna och visa din gröna själ!

Skribenten är förläggare och arkitekturintresserad.

Fotnot: Texten har korrigerats 12.3.2018 kl 13.06, arkitekterna Bruno Granholms och Jan Söderlunds var felaktiga.

Tapani Ritamäki förläggare

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00