Finland 100 och ”lilla jag”

Året har blivit , begynnelsen av all modern utveckling i Finland.

Finland 100-märkesåret, med sin överskrift "Yhdessä – tillsammans", har gett en möjlighet att markera och reflektera över vår nationella självbild. Utmaningen är att detta självporträtt har varit starkt kopplat till 1900-talets politik och krigshistoria.

Parallellt har man firat Finland som om landet skulle vara en levande 100-åring, med tårtor, gåvor och festdrycker. De blåvita färgerna har dekorerat de mest underliga föremål och prylar från babykläder till smycken och småbröd. Det är många som har klappat "födelsedagsbarnet" på huvudet, och tackat Finland för att vara flitigt, hurtigt och ihärdigt.

Arbetarrörelsens stora historia och Lenin dominerade länge den nationella narrationsscenen. Nu har den historien hamnat i marginalerna. I stället har vi fått nya och nygamla män från högern och centern, som påstås styra vår 1917-historia. Alkio och Svinhufvud är en del av kampen om självständigheten: vilket parti och vem spelade den viktigaste rollen?

Firandet av 1917 visar hur viktig staten är i vår självständighet. Året har blivit Annus Mirabilis, begynnelsen av all modern utveckling i Finland. Det föregående stora märkesåret (minns ni?) 1808–2008, har suddats ut. Då blev vi påminda om hur viktigt 1800-talet var. Då växte Finland som stat och nation.

Märkesåren är viktiga – de hjälper oss att fokusera diskussionen på vår historia. Problemet är att genombrott och föräring betonas i stället för långtidsperspektiv och historisk kontinuitet. Nästa år kunde vi sätta i gång och fira Finland 1000. Genom kultur och civilisation byggdes denna landsända, senare kallad Finland, för århundraden sedan. Dags att påminna om det?

De äldsta identitetslagren har att göra med stånds-, hemort- och familjehistorier. Vid sidan av den statliga utvecklingen växte de regionala känslorna. Senare, under olika moderniseringsperioder, har mobilisering och klassresa gjort vår självbild flexiblare. De traditionella identiteterna har delvis blivit ersatta med identiteter som har en anknytning till utbildning, yrke och närmiljö.

Men människan är inte enbart en spegelbild av sin nation. Jaget formas förvisso av samhället och historien, men det är vanorna som är redskapen, skriver de svenska folklivsforskarna Jonas Frykman och Orvar Löfgren. Kultursociologen Pierre Bourdieu konstaterar att den kulturella identiteten inte så mycket är vad vi tänker utan vad vi kan. Ryggraden i vardagen utgörs av vanor och rutiner, inte av de övervägda "identiteterna".

Vanan är privat, medan seden är offentlig. Det förflutna lever i många ting, men starkast lever den i seden, menar de svenska etnologerna. När vi vill ädla sederna kallar vi dem traditioner. Ordet har i princip en positiv klang även i Finland. Tankarna leder till nationell äkthet och ursprunglighet, och till känslorna.

Firandet av Finland 100 har visat hur traditionsetiketten ändå innebär en förändring, en omladdning. Därför berättar "traditionerna" alltid om nuet. Att uppnå självständighet är bara en länk i finländsk historia. År 2018 är det värt att påminna om andra traditioner – om bildningens, rättvisans och jämställdhetens långvariga betydelse i ett verkligt eller föreställt Finland.

Trevlig självständighetsdag!

Laura Kolbe professor i europeisk historia vid Helsingfors universitet och stadsfullmäktigeledamot (C)

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning