Filip Saxén: Klockan klämtar för Törmänens IFK

Snabb vändning krävs. Det finns mycket som behöver rättas till i IFK:s spel. Bild: Martti Kainulainen

"Speciellt nu, då laget saknat många nyckelspelare, skulle det vara viktigt att ha ett fungerande och välorganiserat kollektivt spel att falla tillbaka på. Det ser IFK inte ut att ha."

HIFK börjar vara i ett läge där man står inför sin sista chans att rädda säsongen. Att kalla de stjärnpryddas säsongstart för fiaskoartad är i det här skedet befogat. Vad annat än krislag kan man tala om då klubben med en av de största spelarbudgetarna inte klarar av att göra mål, radar upp förluster på löpande band och för tillfället får kämpa hårt för att ens hållas bland de tio främsta i tabellen?

Det här var säsongen då allt skulle klaffa. Tränaren Antti Törmänen skulle finslipa och vidareutveckla det spel han kört in i laget under sina två första säsonger där trenden var klart stigande. Efter finalförlusterna i våras fanns det mycket som talade för att framgången skulle fortsätta på Nordenskiöldsgatan.

De lyckade nyförvärven och det starka spelet i våras lyfte IFK till den största favoriten inför säsongstarten. Törmänens tredje år var tänkt att sluta i guldfest. För tillfället ser den festen rätt avlägsen ut.

Det är naturligt att spelet blir lidande då laget tappade många nyckelspelare efter förra säsongen.

I slutet av november – bara ett par månader efter ligastarten – finns det knappt några som helst spår av ett organiserat anfall, spelarna förlorar oroväckande mycket närkamper, hemmahallen har förvandlats till motståndarnas favoritarena, inställningen bland en del spelare är minst sagt bristande och det finns nästan lika många spelare i sjukstugan som i laguppställningen.

Skadeproblemen i IFK är gigantiska, det är ett faktum. Att det bara skulle handla om dålig tur är inte helt sannolikt. Men oberoende av orsakerna till att man har en dryg handfull nyckelspelare skadade kan man inte gömma sig bakom skadeproblemen då man försöker förklara kräftgången i ligan.

Det är bara att jämföra det lag IFK haft på benen de senaste veckorna med Jukurit eller Sport så inser man att de två före detta Mestisklubbarnas laguppställningar inte på något sätt är bättre än IFK:s. Ändå ligger de klart före rödtröjorna i tabellen.

Det är nämligen inte för sent att vända kursen och rädda säsongen. Men det finns inte heller mycket tid att göra det.

En av de mest alarmerande frågorna för tillfället är hur IFK kunnat tappa allt i anfallsväg sedan våren.

Det är naturligt att spelet blir lidande då laget tappade många nyckelspelare efter förra säsongen. Och det är självklart att man inte kommer upp till förväntad nivå om man hela tiden saknar spelare på grund av skada.

Men att man hela hösten fått kämpa med att ens organiserat komma ut ur egen zon, genom mittzonen och skapa något kring motståndarmålet är minst sagt märkligt med tanke på att IFK gjorde flest mål i grundserien de två senaste säsongerna under samma tränares ledning. Hur man plötsligt gör under två mål per match är ett stort mysterium.

Ett annat stort problem för tillfället är att alla spelare inte ser ut att ge hundra procent i rinken. Det syns i spelet framför båda målen och det syns i de otaliga förlorade närkamperna. Tiden då det var obehagligt att ta sig in framför IFK:s mål är över. Och det är inte många gånger man sett IFK-spelare med kraft gå på motståndarmålet för att kriga in pucken och ta smällar.

Kräver Törmänen inte tillräckligt av spelarna? Har de blivit för bekväma? Är det ok inom laget att stå för en hyfsad insats i stället för en bra? Finns det någon ledare bland spelarna som kan ta tag i det hela, slå näven i bordet och få till stånd en förändring i truppen?

Det är nämligen inte för sent att vända kursen och rädda säsongen. Men det finns inte heller mycket tid att göra det.

Att som lagkaptenen Arttu Luttinen säger gå tillbaka till grunderna i november är långt från optimalt. Men om man inte klarar av att anfalla organiserat, skapa tillräckligt med målchanser eller ens föra matcher mot på pappret sämre lag måste man kanske trycka på omstart-knappen.

Törmänen har gillat att ge spelarna friheter att påverka och bygga upp lagets spel. Det har inte gett önskat resultat i höst. Speciellt nu, då laget saknat många nyckelspelare, skulle det vara viktigt att ha ett fungerande och välorganiserat kollektivt spel att falla tillbaka på. Det ser IFK inte ut att ha. Törmänen måste nu dra in en del av friheterna och sätta striktare gränser och ramar inom vilka laget ska verka.

Med flera nyckelspelare tillbaka efter sina skador, en del nyförvärv som körts in i laget och ett fördelaktigt matchprogram de kommande veckorna finns det förutsättningar och möjligheter för att IFK ska kunna börja vända den negativa trenden.

Mikael Johansson, Juhamatti Aaltonen, Jasse Ikonen och Luttinen är viktiga tillskott till offensiven och de kan ge nya dimensioner i det tröga anfallsspelet. Att möta Jukurit, KooKoo, SaiPa, HPK, Kärpät och Pelicans i kommande matcher är mycket välkommet för IFK. Om laget lyckas höja anfallet, försvaret och närkamperna till en lite bättre nivå samtidigt som sjukstugan börjar tömmas borde 12 poäng inte vara omöjligt den här och nästa vecka. Då ser läget plötsligt mycket ljusare ut.

Om spelet och resultaten i början av december däremot ser lika mörkt ut som det gör i dag kan den här säsongen så småningom börja ses förlorad.

Filip Saxén Sportchef

Bli kock i Axxell

Svenskfinlands kändaste kock, Micke Björklund, har trätt in som mentor och mecenat för Axxells kockutbildning i Karis, för kockutbildningens framtid och Finlands matkultur. 8.10.2019 - 11.40

Mer läsning