Fiffel och båg i stiftelsernas underbara värld

Stiftelsen är jag. Staffan Bruuns nye fiktive hjälte, bergsrådet Krämarhjelm, vill absolut inte att Patent- och registerstyrelsen ska rota i hans affärer. Bild: Cata Portin

Journalisten i Staffan Bruun saknar nyhetsjournalistikens puls när något stort händer. Författaren Staffan Bruun värjer sig mot att skriva sex och undrar om hans humor är buskis.

Bergsrådet Johan Krämarhjelm vill inte betala skatt. Alltså grundar han en stiftelse med uppgift att förvalta delar av den ansenliga förmögenheten, bland annat herrgården, trettio miljoner euro och lite till. När Patent- och registerstyrelsen börjar bråka grundar stiftelsen, på uppmaning av den sluge juristen Tom Bannberg, en förening som ingen har insyn i.

Låter detta bekant från till exempel Hufvudstadsbladets rapportering om nymanska stiftelserna och Bensows stiftelse?

Journalisten Staffan Bruun ser road ut. Historien om bergsrådet och hans jurist ingår i Bruuns nya roman Bergsrådet som inte ville betala skatt och Bruun var den som för många år sedan avslöjade oegentligheterna inom stiftelserna.

– Finland är fullt av stiftelser. Ingen av personerna i min roman har egentliga förebilder utan jag har lånat drag av många olika personer.

Tror du att någon kommer att känna sig träffad?

– Nej. Kanske någon känner sig utpekad men man ska kunna stå ut med satir.

I flera år rapporterade Staffan Bruun regelbundet om oegentligheter inom framför allt de två ovannämnda stiftelserna.

– Det var svårt att inte bli arg. Missbruk förekom i en del stiftelser, inkompetens och fartblindhet i andra.

– Stiftelser kontrolleras inte i Finland. Nymanska stiftelserna är ett jättebra exempel på att missbruk kan pågå i flera år trots att myndigheterna påminns om det år efter år.

Tidningarnas dödskamp

Behändiga genvägar för skattesmitare är ett tema i romanen, ett annat är nedmonteringen av nyhetsjournalistiken i Svenskfinland. De stackars journalisterna på fiktiva Falskköpings Allehanda kämpar hårt för en oberoende nyhetsjournalistik men den ekonomiska makten finns hos vd:n och annonsörerna och de har andra planer.

– Vd Anders Kragh har sina verkliga förebilder och de är många, säger Bruun muntert.

Har du funderat på en roman i tidningsmiljö?

– Förläggarna ville att jag skulle skriva utförligare om tidningsbranschens dödskamp men jag ville inte ha för mycket av det.

– Någon gång skriver jag kanske en memoar över mina år som journalist men en roman blir det inte.

Förnedringens tid

Staffan Bruun kom till HBL 1980. Urho Kekkonen var Finlands president och medierna tog hänsyn till landets relation till Sovjetunionen.

– Hukarjournalistik rådde och det var en förnedringens tid för journalistkåren, säger Bruun på tal om stora förändringar i finländsk presshistoria.

– Husis var inte värst i finsk press, men det var en tid ingen journalist kan vara stolt över.

När MTV3 fick egna nyheter och kvällstidningen Iltalehti grundades blev också finsk journalistik småningom västerländsk.

Ser du några tabun i dagens press?

– Nej. Men eftersom allt är tillåtet måste man kunna skilja på riktiga nyheter, alternativa nyheter och falska nyheter.

– Det innebär att behovet av en pålitlig dagstidning är större än någonsin. Jag tror att folk är beredda att betala för ett läspaket i stället för att låta de sociala medierna dominera nyhetsförmedlingen.

Därmed är vi framme vid en av de kungstankar Staffan Bruun fört fram redan länge, den som handlar om att nyheter inte är förlegat. Bland dem som protesterat allra högst mot att tidningarna Västra Nyland och Östnyland tvingades gå ner till tvådagarstidningar från att ha varit femdagarstidningar finns Bruun.

– Om lilla Åland kan ha två tidningar som utkommer med sammanlagt elva nummer per vecka så är det f-n om inte västra Nyland och östra Nyland kan ha varsin ledande lokaltidning. De skulle ha chanser att hävda sig. Husis har ett mera utsatt läge.

Stipendium

Staffan Bruun lämnade Husis efter att han hade beviljats ett treårigt statligt författarstipendium men förvägrats tjänstledighet under det första av de tre åren. Stipendiet beviljades för en finlandssvensk roman i stiftelsemiljö.

Nu kombinerar han författarskapet med att frilansa för HBL och stortrivs.

– Men det är klart att jag saknar nyhetsjournalistiken varje gång något stort händer.

Fallet Jari Aarnio hör till de mera spektakulära brotten under Bruuns karriär som kriminalreporter. Som så många gånger förr handlar det om ett brott där verkligheten överträffar fiktionen.

– Ingen kunde tro att den högsta polischefen ledde en knarkliga. Hade jag skrivit en bok med den intrigen hade det varit för enkelt.

– Det är lika knasigt som att det dopade skidlandslagets tränare glömde en väska med sprutor och blod på en bensinmack. Sådant borde inte hända.

Tankesmedjor

Vi återgår till vår diskussion om stiftelser och föreningar.

De stora finlandssvenska stiftelserna kan inte beskyllas för missbruk. Men det finns annat inom deras verksamhet att reta upp sig på. Staffan Bruun efterlyser en diskussion om hur till exempel Kulturfonden använder sina medel.

– Kulturfonden upprätthåller tre tankesmedjor som får en miljon euro per år för att grubbla på hur man ska upprätthålla det svenska språket i Finland. Samtidigt betalar man noll euro för att bekosta ungdomsverksamhet på svenska i de östra förorterna av Helsingfors.

– Det här tycker jag att man borde diskutera i Svenskfinland.

Har du någonsin diskuterat frågan med Kulturfonden?

– Jag frågade Pär Stenbäck om de någon gång skulle kunna göra något konkret. Då sade han att de skulle grunda en tredje tankesmedja med uppgift att vara mer praktiskt inriktad.

Bruuns nya romankaraktär, bergsrådet Krämarhjelm, vill inte betala skatt. Däremot vill han ha lite skoj i sängkammaren med sin unga, blivande hustru Vivianne.

Sexscener är inte lätta, tycker Bruun.

– Eftersom älskarinnan är ung måste bergsrådet vara het på gröten. Men eftersom sexscener lätt blir löjliga eller pornografiska stänger jag helst dörren till sängkammaren framför näsan på läsaren.

– Förresten går det inte att chockera ens med sex längre. Tänk att Riitta Uosukainen sålde 100 000 ex. av en bok där en halv sida ägnades åt vad hon och hennes man gjorde i sin vattensäng. Ingen skulle köpa den boken i dag.

Ålder: 61 år.

Familj: Hustru, tre vuxna barn, tre barnbarn.

Karriär: Författare och journalist. Arbetade som nyhetsreporter på HBL i 36 år innan han för drygt ett år sedan blev författare på heltid. Har ett treårigt statligt författarstipendium. Frilansar för HBL. Har skrivit flera kriminalromaner med journalisten Burt Kobbat som hjälte. Hörs varje lördag, tillsammans med Stefan Lundberg, i satirprogrammet Fritt fram i Radio Vega.

Aktuell: Med romanen Bergsrådet som inte ville betala skatt (Förlaget M). Boken utkommer i maj.

Senast Lästa bok: Främlingen av Harlan Coben.

Journalistlegend jag gärna äter middag med: Den svenske journalisten Staffan Heimerson.

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning