FFC protesterar, men strejkar inte

FFC:s ordförande Jarkko Eloranta säger att FFC hela tiden motsatt sig aktiveringsmodellen.Bild: Lehtikuva/Markku Ulander

Fackrörelsen har inte sparat på kritiken mot den så kallade aktiveringsmodellen. Det har till och med talats om generalstrejk för att tvinga regeringen att ändra den omtvistade lagen som sänker bidraget ifall den arbetslöse inte är tillräckligt aktiv.

Därför var det väntat att fackcentralen FFC:s styrelse som möttes på måndagen skulle fatta beslut om någon form av protestmanifestationer.

Tjänstemannafacket STTK:s styrelse möttes också på måndagen. Vid mötet fick aktiveringsmodellen hård kritik, men styrelsen överlät eventuella protestaktioner till de enskilda förbunden.

FFC:s styrelse höll sig till den måttfulla delen av skalan.

Den 2 februari blir en demonstrationsdag mot aktiveringsmodellen. Den 23 januari samlas FFC-förbundens ledning för att slå fast hur protesterna ska genomföras. Då klarnar det bland annat om demonstrationen ordnas på arbetstid eller inte. Det är också oklart om det blir en enda stor demonstration i Helsingfors, eller om det också ordnas regionala manifestationer.

Med demonstrationen vill FFC stöda medborgarinitiativet mot modellen, det har hittills samlat över 125 000 namn.

FFC vill också att regeringen avbryter planeringen av reformens följande skede. Där skulle den arbetslöse förpliktigas att söka minst ett ledigt jobb i veckan, om villkoret inte uppfylls kan arbetslöshetsbidraget dras in för en bestämd tid.

En politisk strejk riktad mot en lag som redan har antagits hade varit en för kraftig åtgärd. Medborgarinitiativet har fått tillräckligt starkt stöd för att riksdagen ska behandla modellen på nytt. Att lägga ned arbetet i ett läge där största delen av industrin har fått nya avtal efter en konfliktlös förhandlingsrunda hade dessutom väckt mycket ont blod hos arbetsgivarna, låt vara att åtgärderna inte hade varit riktade mot dem.

En strejk hade inte heller gagnat avtalsförhandlingarna inom den offentliga sektorn som närmar sig ett avgörande.

Det finns tecken på att regeringen har tagit till sig av kritiken mot aktiveringsmodellen. Arbetsminister Jari Lindström, Blå, medgav i Helsingin Sanomat att han har fått ge ansikte åt reformen, trots att lagen är undertecknad av hans partikollega, social- och hälsovårdsminister Pirkko Mattila. Hon har varit osynlig medan debatten har rasat.

Lindström påminde om att lagen godkändes med en kläm som kräver att man följer med hur lagen förverkligas och gör nödvändiga ändringar om det behövs.

Den färska justitiekanslern Tuomas Pöysti framhåller också att regeringen måste vara beredd att justera lagen.

Statsminister Juha Sipilä, C, påminner om att avsikten är att göra det lättare för arbetslösa att få nytt jobb. Han kastar bollen till företag och arbetsgivare och säger att det måste vara möjligt att ordna tre timmar jobb varannan vecka åt 200 000 arbetslösa.

Det är bra att statsministern med sin företagarbakgrund påminner om att också arbetsgivarna har ett ansvar för sysselsättningen. Men det måste ju finnas arbetsgivare på rimligt avstånd för att modellen ska fungera.

John-Erik Jansén Ledarskribent

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33