Reggae på österbottniska? Kolla in det här!

Karlebys egen rastaman Robban Hagnäs gör en hel skiva med reggae och folksånger sjungna på dialekt. Henrik Jansson är förtjust.

Henrik Jansson
05.04.2017 07:00

Folk/Reggae

Armadis Rama
Armadis Rama (Ramasound)
Wentus Blues Bands ledare Robban Hagnäs vilar inte på sina lagrar. Efter fjolårets triss i ess med ett lyckat WBB-album, det vältajmade Dylan på finska-projektet och Wentus 30-årsjubileumsfestival har han nu satsat på ett specifikt österbottniskt projekt: ett album med reggae och gamla folksånger, framförda på bred dialekt från området Jakobstad-Karleby. Med i leken är förutom Hagnäs bland andra Dreadline-bekanta Frippe Wenelius och Tumba Haldin, och skönsjungande Charlotta Kerbs som ger folkavdelningen en extra krydda.
Skivan innehåller tre nyskrivna reggaelåtar, tre klassiska folksånger och två coverval – Peps Perssons Spelar för livet och Bob Marleys Running Away (Springer iväg). En sillsallad, kunde man tänka, speciellt som materialet sträcker sig över flera århundraden, men nu binds i varje fall allt ihop via den dansanta svängen, den positiva grundstämningen och inte minst det österbottniska hembygdsmål som sitter så ypperligt i sammanhanget. Det är säkert första gången någon gör reggae på det språket.

Folkreggaesyntes

Öppningen Skropp lagom är skivans naturliga hitlåt, med en monsterrefräng man efter ett tag hör vevas i skallen vare sig man vill det eller inte. ”He beter ti ha hövo i skick än penga i bösse”, upprepar Frippe gång på gång, tills han småningom övergår till ”he beter ti ha penga i skick än hövo i bösse”.
Albumets allra finaste stunder infaller i varje fall under tolkningarna av de gammaltraditionella sångerna. I Fuxavalsen mötes folkton och reggaerytmer i en kreativ syntes, och avslutningen Grannas bastun – som de flesta väl hört i någon form – görs i en nyskapande version, som mot slutet glider över i vilda jazzimprovisationer.
En extatisk målgång.

ANDRA LÄSER