Reggae på österbottniska? Kolla in det här!

Karlebys egen rastaman Robban Hagnäs gör en hel skiva med reggae och folksånger sjungna på dialekt. Henrik Jansson är förtjust.

05.04.2017 07:00

Folk/Reggae

Armadis Rama
Armadis Rama (Ramasound)
Wentus Blues Bands ledare Robban Hagnäs vilar inte på sina lagrar. Efter fjolårets triss i ess med ett lyckat WBB-album, det vältajmade Dylan på finska-projektet och Wentus 30-årsjubileumsfestival har han nu satsat på ett specifikt österbottniskt projekt: ett album med reggae och gamla folksånger, framförda på bred dialekt från området Jakobstad-Karleby. Med i leken är förutom Hagnäs bland andra Dreadline-bekanta Frippe Wenelius och Tumba Haldin, och skönsjungande Charlotta Kerbs som ger folkavdelningen en extra krydda.
Skivan innehåller tre nyskrivna reggaelåtar, tre klassiska folksånger och två coverval – Peps Perssons Spelar för livet och Bob Marleys Running Away (Springer iväg). En sillsallad, kunde man tänka, speciellt som materialet sträcker sig över flera århundraden, men nu binds i varje fall allt ihop via den dansanta svängen, den positiva grundstämningen och inte minst det österbottniska hembygdsmål som sitter så ypperligt i sammanhanget. Det är säkert första gången någon gör reggae på det språket.

Folkreggaesyntes

Öppningen Skropp lagom är skivans naturliga hitlåt, med en monsterrefräng man efter ett tag hör vevas i skallen vare sig man vill det eller inte. ”He beter ti ha hövo i skick än penga i bösse”, upprepar Frippe gång på gång, tills han småningom övergår till ”he beter ti ha penga i skick än hövo i bösse”.
Albumets allra finaste stunder infaller i varje fall under tolkningarna av de gammaltraditionella sångerna. I Fuxavalsen mötes folkton och reggaerytmer i en kreativ syntes, och avslutningen Grannas bastun – som de flesta väl hört i någon form – görs i en nyskapande version, som mot slutet glider över i vilda jazzimprovisationer.
En extatisk målgång.

ANDRA LÄSER