Feststämning i luften när Panula återvände till Hagalund

De sällsynta tillfällen vår dirigentnestor Jorma Panula nuförtiden ställer sig på podiet är onekligen något att gotta sig åt och när podiet står framför Tapiola Sinfonietta, vars allra första chefdirigent hette Panula, är det förstås en speciell feststämning i luften.

Tapiola Sinfonietta i Tapiolasalen 9.3. Dirigent: Jorma Panula. Solist: Tami Pohjola. Fougstedt, Rautavaara, Sibelius, Sallinen, Klami.

Tapiolasalen var mycket riktigt även utsåld – även om ett hundratal platser gapade tomma – och den entusiastiska publiken fick sig till livs ett intelligent sammansatt och rätt originellt helfinländskt program, där det mest utstuderade publikfrieriet nogsamt undvikits och några läckra rariteter fick samsas med mera känd repertoar.

Nils-Eric Fougstedts sparsmakade orkesterproduktion borde spelas oftare och den stramt hållna men emotionellt levande Passacaglian (1941) var ett optimalt inledningsnummer, medan Einojuhani Rautavaaras fräscht folkliga Divertimento för stråkar (1953) fick en speciell relevans i och med att det var komponerat för Panula och Sibelius-Akademins elevorkester.

Virtuoskonsertens antites

Uuno Klamis i början av 1930-talet skrivna, koloristiskt läckra orkestersvit Havsbilder – vars femte sats, Scène de ballet, av någon anledning utelämnats – uppvisar på typiskt klamiskt vis en stark fransk färgning, men nog är det ägnat att förvåna att Klami trodde han skulle komma undan med den avslutande 3 Bf-satsens uppenbara Boleroplagiat.

Aulis Sallinens lyriska violinkonsert från 1968 är en effektiv antites till alla tänkbara former av begreppet virtuoskonsert, samtidigt som den mogne Sallinens stilmässiga karakteristika här för första gången gör sig gällande på allvar. Tami Pohjola, vår kanske främsta violinbegåvning efter Pekka Kuusisto, tolkade den välintegrerade solostämman med all tänkbar klanglig finess och uttrycksmässig sensitivitet.

Panula förverkligade samtliga konsertens nummer på sitt sedvanliga chosefritt okonstlade sätt och hittade i Sibelius svit ur Belsazars gästabud skönt avslappnade tempon för framförallt yttersatserna. Musikerna verkade klart inspirerade av Panulas närvaro och vi kunde exempelvis njuta av Hanna Juutilainens härligt sensibla flöjtsolon i Sibeliussvitens Nocturne samt i ett par av Klamibilderna.

Mats Liljeroos

Plast- och luktfria målfärger av förnyelsebara naturoljor

För fempersonersfamiljen i Malax var valet av Uulas färger enkelt. Inhemska, naturenliga, luktfria, utsläppsfria samt utmärkt service och personal är det som ligger överst. Att färgerna är enkla att stryka på och färgvärlden varm, vacker och harmonisk bidrar till helheten. 4.12.2018 - 09.08