Fem årtionden av finurlig skaparkraft

I skulptören Simo Helenius verk smälter människa och föremål samman.

Simo Helenius

Wäinö Aaltonenmuseet till 16.9.

Denna sommar har Wäinö Aaltonenmuseets stora ljusa salar fyllts av en gammal trotjänares verk från dryga fem årtionden: skulptören Simo Helenius som, efter sin debututställning 1969 på det vid tidpunkten mycket unga museet, i halvtannat årtionde fungerade som dess "jokapaikanhöylä" – dess verkligt mångsysslande vaktmästare. Sommarens utställning ger en ganska heltäckande bild av det konstnären skapat med sin livliga fantasi och överraskande associationsförmåga.

Simo Helenius gjorde entré i den finländska konsthistorien med sina roliga popkonstverk – mjukhårda föremål sydda i konstläder – den färggranna racerbilen Formula och dito tärningarna för barnhemmet Lakkatien lastenkoti, kudden iklädd bh, med flera. Efter den lekfulla pop-eran som kom att göra comeback på nittiotalet gick Helenius, som så många andra, in för ett mer realistiskt grepp. Den anspråkslöshet som präglar hela hans underfundiga produktion fick honom att välja betongen som sitt material, i vilket han ofta före gjutningen blandade färg, kanske som en kvarlevande hyllning till den spralliga pop-eran. Betongen blev till känsliga porträtt och lekande barn i skulpturer som syns i stadsbilden i Åbo.

Betongen och hela den omständliga planerings- och gjutningsprocessen började dock kännas obekväm för Helenius, och han återvände i början av åttiotalet till träet, materialet i hans första utställda verk från 1966, Tillsammans. Han högg i med stora stockar som han yxade till, alltmer abstrakt i formspråket. Likt en Michelangelo högg han fram det som bodde inne i stammen. Småningom började han bestryka de abstrakta skulpturerna med färg eller gipslösning, och utnyttja materialets form och formationer. Han tog bort "det onödiga". Så föddes, ur trädens rotdelar, kvinnorna med en omskakad världs vindar i håret – och den festliga Drummelpetter, på utställningen döpt till Pelle Snusk som han heter i Sverige. Tunnare virke blev till skyddskonstruktioner som slanornas gevärsliknande form gör mångtydiga.

Aha-upplevelse

Korthus och drömslott, temat för Helenius fyrtioårsjubileumsutställning 2006, fick sin början i en i det åldriga hemhusets väggspringa hittad tobaksask som förvarade spelkort. Här leker han med arkitektoniska former och idéer och utmanar, hisnande, tyngdens lagar. I och för sig inget nytt i hans konst, men här uppdagas det lite som en aha-upplevelse. Och kulminerar i hans hittills nyaste verk, Från stegevolution till hjulteknologi, ett jättelikt hjul i återvunnet faner. Ekrarna, utformade som människoben, är som ekrar brutna, och saknar fästpunkt, men som människoben nästan muntert sirliga. 

Benen leder oss in på en annan linje i Helenius konstproduktion, där människa och föremål smälter samman. Där redan Tillsammans antydde denna sammansmältandets idé, har han odlat den i riktning mot de överraskande kopplingarna – formelbilen som förenar det tuffa manliga och mjuka kvinnliga, Jokapaikanhöylä (på utställningen tokigt översatt till Universalhyvel), som blir en ordlek i och med att begrepp och uttryck sammansmälter i en konkret form som är både hyvel och en i alla sina åtaganden nästan dränkt människa. Under fjolårets hundraårsjubileum lekte han med de nationella symbolerna puukkon och Suomineito och lät dessa smälta samman i olika versioner som alla mer eller mindre direkt för tankarna till sjöjungfru.

Helenius touch har genomgående varit samtidigt grovhuggen och känslig, oberoende av material. Verken lever både på ytan, under den och mellan raderna – jag tror inte att han gjort ett enda verk där det inte skulle finnas någon idé eller tanke som kopplar verket till politiken eller olika fenomen i samhället, till människans glada eller hårda villkor. Som exempel porträttet av skådespelerskan Soli Labbart, som fick namnet Elämän myötä och därigenom en allmängiltighet det inte hade haft utan namnet. Liksom han ser formpotentialen i materialet, ser han formernas anekdotiska och associativa potential. Fram träder konstens märkvärdiga förmåga att få tanken och sinnet att dansa (tango) tillsammans.

Bianca Gräsbeck

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00