Felin är mer pretentiös än bra

Bild: Skivkonvolut

"Kreativa duon" Felin – med Elin Blom i spetsen – skivdebuterar med Revolt, men lyckas inte leva upp till de uppskruvade förväntningarna.

POP

Felin

Revolt EP (2016)

(CD/Miss Bloom)

Det har gått några år sedan finlandssvenska Elin Blom var med i svenska Idol. I dag är 22-åriga Blom inte längre en soloartist. Felin är en kreativ duo som består av Blom och fotografen Fredrik Etoall. Tillsammans jobbar de på både det musikaliska och visuella, medan Blom är ansiktet utåt.

Det är något i hur Felin beskriver sig själv, med själva uttrycket "kreativ duo" och hur de jämför sig med Blondie och Patti Smith, som gör att mina förväntningar på EP:n Revolt är högre än de borde vara. Felin ger sken av att de skapar något unikt och kreativt. Men slutligen levererar de inget som styrker detta.

Första låten Revolt för tankarna osökt till Blurs klassiska Song 2. Bloms "woohoo"-utrop gör inte den saken bättre. Felins musik låter som en till variant av poppunken från 00-talet, men originellt är det inte.

Blom sjunger låtrader som "Shut up shut up shut up you can't scare me" och ropar till mellan verserna – "I need destruction therapy". Men inget känns genuint. Hennes röst drunknar i produktionen och orden i låtarna utgör ingen helhet som jag som lyssnare berörs av. Jag får helt enkelt ingen bild av vad eller vilka Felin är.

I ljuset av mobbning

Enda undantaget är den mer avskalade låten Gossip. I Bloms sommarprat i Svenska Yle 2015 pratade hon öppet om hur hon blev mobbad i skolan för sina artistdrömmar och sitt uppkammade hår. Det är ett återkommande tema också i intervjuer med henne och nu på Revolt.

Gossip sjunger Blom "I'd rather be hated than let them forget me". Det kanske känns mer äkta för att jag vet att hon upplevt mobbning, men det blir en välkommen paus i den annars skrikiga och opersonliga låtsamlingen.

Det är kanske i Gossips anda man måste se på Felins låtar – Blom har alltid stått för det som varit annorlunda, oberoende av om omvärlden tyckt att hon är annorlunda på rätt sätt. Det ska hon också ha credit för. Om hon vill göra den här sortens musik spelar det egentligen ingen roll vad andra anser.

Men om Felin vill att andra ska orka lyssna kan de vinna på att skapa en mer enhetlig identitet som duo och kanske utmana sig själva genom att ta ner tempot i låtarna, minska på elgitarriffen och produktionen, och låta personerna bakom stiga fram. De kunde kort sagt släppa pretentionerna och visa lite mera ödmjukhet.

Anna Lillkung Reporter

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skräddarsytt drömhem uppfyllde alla önskemål och höll budgeten

Mer läsning