Sila mygg och svälja kameler

I det anrika svenska språket finns det ett uttryck som kan tyckas samtidigt arkaiskt som särdeles relevant för vår tid – att sila mygg och svälja kameler. Talesättet hänvisar till de situationer när människor lägger mycket uppmärksamhet på små saker, samtidigt som stora problem ignoreras. Som en människa som blir uppretad av en mygga i sin öl, men sedan sväljer en kamel utan att märka det.

Just nu verkar det finnas mycket av båda varorna. Vi har blivit så vana vid skandaler och chocker att vi knappt reagerar på dem längre. "Tjaha, ett terrordåd igen? Jaja." "Korruption och sexskandal? Väck mig när de släpper videon." Samtidigt tycks vi kunna bli nog så upphetsade av allehanda mygg – både de som silar och de som silar att de andra silar. Som nu det här med lakritspipor. Det kan ju tyckas ganska så fånigt att förbjuda dylika med hänvisning till lagen om tobaksprodukter, särskilt eftersom argumentet att de kan ses som marknadsföring av verkliga tobaksprodukter haltar en smula.

Samtidigt var inte heller reaktionen på detta alltid helt balanserad. "Nej nu jävlar! Inte mina lakritspipor! Upp på barrikaderna!" Jag blev ärligt talat överraskad av hur många människor, även i min nära bekantskapskrets, som uppenbarligen har lakritspipor som en hjärtefråga, och för vilka en mindre precisering av lagen om tobaksreklam blev strået som bröt kamelens rygg. Tills nästa folkstorm på sociala medier, vill säga.

För den politiska diskursen skapar detta en intressant mångtydighet. Det har funnits ett antagande, framför allt bland de nya teknologiernas evangelister, att saker som sociala medier skulle bygga en ny, mera transparent politisk kultur. Ej längre skulle politiker kunna gömma sig och sina synder, och ej längre skulle "eliten" (vilka de sen nu är) kunna dominera medierna.

Samtidigt verkar den nya medielogiken snarare göra transparens svårare, och eliterna tryggare. I en värld full av "post-facts” och "post-truths” behöver man inte längre göra saker svåra att se eftersom desinformation gör bilden grumlig och eftersom det blivit så lätt att ignorera fakta man inte tycker om. Och i en värld där Harambe kommer att leva längre som ett internetmem än han gjorde som gorilla har myggor och kameler blivit så gott som utbytbara.

Och häri ligger det stora problemet. Kanske är det just för att vi blivit så vana att sila myggor – spridandes samma putslustiga citat eller bildmanipulationer, upprört kommenterandes samma petitesser – som kamelerna blivit så lätta att svälja? Nepotism eller lakritspipor, det går på ett ut. Spionage, snaskigheter, statsterrorism och såpoperor, det är ju samma samma.

Kanske borde vi uppröra oss mindre, eller åtminstone välja att uppröra oss över seriösa saker, snarare än av byråkratins lustigheter och veckans artificiella skandal. Att svälja en del av myggorna, och förtreten, för att se till att inte en kamel slinker ner av bara farten.