Brus, lek och rolig teknikdystopi

Ralf Andtbackas Potsdamer Platz är en ovanligt tjock diktsamling, på nästan 400 sidor. Undertiteln "En dikt" anger att den består av en enda lång dikt, men bokens många uppdelade språkfragment utgör inte en enhet i någon konventionell bemärkelse. Flerspråkigheten och det stilistiskt splittrade intrycket förklaras av att boken bygger på Andtbackas promenader i Berlin, och stadens budskap och meddelanden har införlivats i dikten. Passande nog gungar den fram i tvåtaktig marsch med sina två korta, ofta enradiga, strofer per sida.

Promenaden kretsar kring den knutpunkt i Berlin som har gett upphov till titeln: "varje berlinresenär besöker potsdamer platz utan att riktigt veta varför". Själv måste jag nog räkna mig till en av dessa resenärer, och med sina kontorsskyskrapor från 1990-talet är Potsdamer Platz en av de fulaste platser jag besökt. Just därför är det givande att genom boken få en fördjupad bild av denna plats. Den instinktiva motviljan är långt ifrån unik, och på den webbplats som hänger ihop med boken, www.potsdamerplatz.fi, skriver Andtbacka att han misstänker att de frekventa avfärdandena av Potsdamer Platz som själlös och icke-autentisk bygger mera på reflex än på reflexion.