Avancerad pop eller lättsmält jazz

Elena Mîndrus fjärde album är en effektiv och välproducerad lättviktare.

Elena Mîndru är född i Transsylvanien 1988.

JAZZ

Elena Mîndru
Hope
(Eclipse)
Hope är sångaren och kompositören Elena Mîndrus fjärde album sedan debuten 2012, då hon också prisbelönades i tävlingen Montreux Jazz Voice Competition med självaste Quincy Jones som juryordförande.
Rumänska Mîndru har bott i Finland i flera år. Hon kom hit via studier i hemlandet, Danmark och Sverige. På skivan samarbetar hon med pianisten Tuomas J. Turunen, basisten Oskari Siirtola och trumslagaren Anssi Tirkkonen.
Skivans andra utländska attraktion är den polske violinisten Adam Bałdych. Violinisten, som även trakterar renässansviolin på skivan, har tidigare spelat med bland annat Lars Danielsson, Jacob Karlzon, Verneri Pohjola, Helge Lien och Marius Neset.
Förutom Stings Walking on the moon är musiken komponerad av Turunen, Mîndru och Bałdych. Texterna som bland annat tangerar klimatförändringen är av Mîndru och Turunen.

Progpoppig klang

Skivan har en samtida och progpoppig klang, som i Mîndrus titelspår eller Turunens Hay moon, som påminner aningen om bandet Renaissances musik. Men Mîndrus scat och Bałdychs pizzicatoknäppande för även tankarna åt andra håll. Bałdychs violiner ger skivan en fin extra dimension. I Run away emanerar violinen tidvis även folkstämningar. Trots Turunens piano går poplåten i violinsolot mot jazz.
Jazzigare piano hörs i Lost boys och Foliage, skivans traditionellaste jazzstycken. Sångerna innehåller utmärkta solopartier av Bałdych, Turunen och Mîndru.
Som tidigare är Mîndrus sång samtidigt både stark och behaglig, men i Foliage kunde de två första verserna ha bytt plats. Det låter lite svårt i början, troligen på grund av några aningen otympliga ord. Senare i stycket och på skivan som helhet är sången däremot övertygande.
Jämfört med skivan Quartphonic (2016) är musiken på Hope tillgängligare. En lättviktare kanske, men en tämligen effektiv och välproducerad sådan.
ANDRA LÄSER