Ledare: Förtjänar alla finlandssvenska fondbossar sina maffiga lönekuvert?

Hur mycket smäll får vi egentligen för karamellen, för de pengar som diverse fonder, stiftelser och föreningar betalar ut åt högdjuren som i sin tur bestämmer över finlandssvenska, så kallade allmännyttiga medel? Saken fordrar diskussion.

Sören Lillkung, Georg Henrik Wrede, Birgitta Forsström, Jannica Fagerholm, Lasse Svens, Dag Wallgren.
LedareTorsten Fagerholmtorsten.fagerholm@hbl.fi
12.11.2022 10:31
Vill du förstöra stämningen på kräftskivan? Börja då prata om pengar. I en minoritetskultur med små kretsar, präglad av konsensus och konflikträdsla, är vi dåliga både på att ge och ta kritik, och ovana att få mothugg. Vi är obekväma med att tala om saker vid deras rätta namn, eller föredrar att göra det anonymt. Därmed förminskar vi oss själva.
I november infaller den så kallade skattedagen. Då blir vi påminda om att det är olika på olika tegelbruk, även inom lönepolitiken hos allmännyttiga instanser i Svenskfinland. Smältpunkten för tegellera är 1 100–1 400 grader Celsius. Smältpunkten för en vd:s lönekuvert är i runda slängar 300 000 euro, i årslön.
Var ska en styrelse ta avstamp då den bestämmer en vd-lön inom privata sektorn? I storleken på kapitalet och personalen chefen ansvarar för, i organisationens och verksamhetens komplexitet? Samtidigt brukar man premiera en solid yrkesbakgrund, och sprudlande idéer som kan bidra till att utveckla verksamheten.

ANDRA LÄSER