Fattiga, ryska, handikappade och brottslingar

Bild: Cata Portin

När Jutta Ahlbeck 2006 utgav sin doktorsavhandling var Själös historia, och särskilt mentalsjukhusets, ganska okända för allmänheten och akademiskt outforskade.

– Det kändes som en guldgruva, ett verkligt fynd, säger Ahlbeck om att upptäcka sjukhusets arkiv.

– Det krävdes tid och arbete att hitta infallsvinkeln, att se den samhälleliga och tidsbundna kontexten av medicinsk diagnostisering och samhällets maktstrukturer, såsom aspekter av genus och klass.

Ahlbecks avhandling handlar mycket om intagningskriterierna och diagnoserna: det som kunde leda till att en kvinna internerades på Själö och aldrig kom därifrån. Hon ville peka på den mångfald av aktörer som var med om att "diagnostisera" kvinnorna som avvikande på ett eller annat sätt, inklusive patienterna själva.

Fattiga kvinnor och kvinnor med en sexualitet som bröt mot normerna kunde hamna där, och rashygieniska tankegångar var inbyggda i det psykiatriska språket.

– Bland de intagna på 20-talet finns också ryska kvinnor, om dem noteras att de vägrade tala finska eller svenska. Man kan spekulera om ryssfientlighet och konflikter i familjerna. Men man ska var försiktig, inget är entydigt. Under 1930- och 1940-talen är en relativt stor patientgrupp brottslingar som blivit straffriförklarade. En väldigt sorglig grupp var evakuerade från kommunalhem i Karelen, alltså människor med varierande förståndshandikapp, säger Ahlbeck.

Vårdmetoderna var arbetsterapi, tvångströja, isolering, lugnande mediciner. Det här var före psykofarmakans tid. Mest handlade det om förvaring. Dieten var enkel – rovor, och mycket strömming ur havet.

Under kriget dog många patienter på psykiatriska sjukhus landet runt av svält.

– På Själö var man delvis självförsörjande, men man kan se i journalerna att en del patienter var väldigt magra och dödligheten stor. Många dog i tuberkulos och/eller lunginflammation. Och matlistor som finns för andra perioder saknas för krigsåren.

– Det är ganska svårt att komma åt vardagen på anstalten genom det som skrevs om patienterna efter att de väl blivit intagna. De var lugna eller våldsamma, de låg eller de satt, de menstruerade – sånt noterade man, och sökte kroppsliga förklaringar till och belägg för deras diagnoser.

Inte heller om hur sjukhusets patienter uppfattades av och umgicks med lokalbefolkningen i skärgården vet man särskilt mycket. Öns och sjukhusets historia är alltså långt ifrån uttömda, vare sig akademiskt eller fiktivt. Det finns till exempel ännu en hel del folklore kring personal och patienter på Själö som lever kvar bland ortsborna och kunde samlas in, säger Ahlbeck.

Efter att hennes avhandling utkom har Själö-kvinnornas öde avhandlats i åtminstone två pjäser, flera tv-dokumentärer och konstutställningar. Den tysk-brittiska författaren Eva Weavers roman The Eye of the Reindeer utspelar sig på Själö. I höst utkommer förutom Holmströms roman också Katja Kallios Yön kantaja, som vilar tungt mot ett av de fall som Ahlbeck skriver om i sin avhandling.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00