Fatim Diarra gör något åt den "ledsamma grejen" och tar tag i sin svenska

Fatim Diarra är skeptisk till om Helsingfors officiellt borde bli trespråkigt (finska, svenska och engelska). – Jag gillar inte tanken på att lågt betalda människor inte skulle behöva lära sig finska eller svenska. Att man tänker "de där invandrarna gör bara fysiskt arbete, de behöver inte förstå finska eller svenska". Bild: Timo Kari

Ordföranden för Helsingfors stadsfullmäktige vill lära sig svenska. Hon har inte använt språket sedan gymnasiet. – Jag skäms inte över att vara dålig, men jag skulle däremot skämmas om jag inte kavlar upp ärmarna.

Helsingfors är en tvåspråkig stad. Och i Helsingfors stadsfullmäktige talas det både finska och svenska. Men nya ordföranden Fatim Diarra (Gröna) kämpar med svenska språket.

– Det är mycket svårt med svenskan. Jag erkänner det. Jag är tvåspråkig, finska och franska, men svenskan har jag egentligen aldrig lärt mig. Det är en enormt ledsam grej.

På nya fullmäktiges första möte den här hösten lovade hon att svenskan kommer att gå som en dans om ett år.

– Det här kommer att bli en lång väg för jag startar nästan från noll.

Diarra, som har lässvårigheter, konstaterar att hon fortfarande har gott om tid att lära sig.

– Jag anser att det är väldigt viktigt.

Varannan onsdag sätter hon sig längst fram i stadshusets fullmäktigesal på Alexandersgatan 20. Som ordförande leder hon diskussionen. Hennes uppgift är att se till att ledamöterna inte diskuterar ett ärende i en oändlighet och att beslut blir fattade.

Det finns en mängd högtidliga och stela meningar som hon läser upp först på finska och sedan på svenska.

Till exempel:

"Stadsfullmäktiges sammanträde har utlysts i den ordning som förutsätts i kommunallagen och förvaltningsstadgan och är därmed lagligen sammankallat och beslutsfört."

Det är krävande att komma sig igenom en mening om man stapplar på ord som "förutsätts", "framställs", "återremitteringsförslag" eller "omröstningsproposition".

– Jag kan inte uttala svenska. Alls. Jag tvingas gissa, säger hon.

– Vi har en slags språkfadder-bakgrund som innehåller allt från seminarier till festivaler. Vi besökte Roskilde tillsammans och gjorde allt möjligt, säger Diarra om hur hon lärde känna undervisningsminister Li Andersson under gymnasietiden. Bild: Timo Kari

Innan fullmäktigemötena har hon suttit med stadens översättare och gått igenom meningar och ord. Hon har också börjat luncha på svenska med ledamöterna Marcus Rantala (SFP) och Silja Borgarsdottir Sandelin (SFP).

– Jag står inte ut med att inte kunna något. Det passar mig inte, säger hon otåligt.

Som hon ser det är det hennes jobb att lära sig svenska. Stadsfullmäktiges ordförande är med på olika evenemang och statsbesök.

– Jag vill kunna tala finska, svenska och engelska med dem och sköta om situationen på ett sakligt och vettigt sätt.

Ryska som hemligt språk

När Fatim Diarra var liten talade barnen runt henne finska, svenska eller franska. Hon växte upp i Munksnäs, ett område med många svenskspråkiga.

– Vår farsa talade franska med oss och mamma talade finska. Pappa lärde sig finska och svenska när han flyttade till Finland.

Han var överläkare i psykiatri och talade förutom dessa språk även bambara och ryska.

– Hemma använde mina föräldrar ryskan som ett hemligt språk när de ville att vi barn inte skulle förstå. De hade mötts på Leningrads universitet. Jag är ett Leningrad-lovechild, säger hon med ett skratt.

Diarra gick i den finsk-franska skolan Helsingin ranskalais-suomalainen koulu. Franskan använder hon i dag för riktigt djupa känslor.

– Om jag blir riktigt arg blir jag det säkert på franska. Jag kan uttrycka ilska och hat mycket bättre på franska.

Det händer ofta att hon gör anteckningar på franska.

– Bara för att jag inte vill att folk ska se vad jag skriver. Då kan jag skriva fritt.

– Varje gång blir det lite lättare. Men för det krävs att jag övar mig några gånger i veckan, säger Diarra om att lära sig svenska. Bild: Timo Kari

Drömmer gör hon på finska.

– Men om jag talar till räckligt mycket franska med familjemedlemmar eller släktingar byts det snabbt till franska.

Finns det saker som låter bättre på franska än finska?

– Det är roligare att skriva tal på franska för du får vara pompös. Ibland kommer jag på mig själv med att använda franska satsbågar, men på finska låter de alldeles för svulstiga. När jag tonar ned talet brukar det passa bättre in i det jämställda protestantiska samhället.

"Li talade svenska med mig"

När Fatim Diarra gick i gymnasiet var hon vice ordförande i Suomen lukiolaisten liitto. Samtidigt var nuvarande undervisningsministern Li Andersson (VF) generalsekreterare för Finlands svenska skolungdomsförbund (FSS).

– Li hade just kommit från Åbo och jag hade flyttat till en egen lägenhet i Helsingfors. Vi gick på vårt första möte eftersom jag ordnade ett samarbetsseminarium. Då satt jag där, som egentligen bara pratar finska och mitt emot mig satt Li, som på den tiden talade rätt så ofullständig finska. Då tänkte vi "just så", vi kan inte riktigt prata med varandra.

– Li talade väldigt mycket svenska med mig och hjälpte mig förstå språket. Jag talade alltid bara finska med Li, för jag kunde inte svenska alls då, men jag lärde mig så småningom.

Undervisningsminister Li Anderssons stab kan bekräfta att det gick till ungefär så här.

"Jag talade inte så bra finska som jag gör nu, men kunde nog tala finska. Vi kommunicerade också på finska med Fatu", skriver Andersson i ett mejl till HBL.

Fatu är Fatims smeknamn.

"Jag lärde mig finska först i det skede när jag började använda det i min vardag, med hjälp av finskspråkig pojkvän och förstås också andra vänner och kontakter. Mitt arbete på FSS var förstås främst på svenska, men jag använde finska med våra finska samarbetspartner", skriver Andersson.

– Jag vill att vi koncentrerar oss, sätter värde på och lyssnar på vad andra säger. Det är förfärligt om ledamöterna inte lyssnar på vad en person som håller ett anförande säger. De ord som vi producerar är vårt demokratiska verktyg, säger Fatim Diarra om att vara ordförande för Helsingfors stadsfullmäktige. Bild: Timo Kari

Hon upplever att det är först på senare tid som finskan börjat flyta på bra.

"Det är först under de senaste fem åren som det börjat sitta så bra att jag känner att jag kan lita på att jag alltid får sagt det jag vill säga."

Ett ljus gick upp för Diarra när hon lärde känna Andersson. Inte alla finlandssvenskar är tvåspråkiga och finskan kan vara svag.

– Den erfarenheten hjälpte mig förstå hur viktig undervisningen är. Men den undervisningen måste också vara sådan att folk vågar använda språken, säger hon.

Det har gått en betydande flyttvåg till Sverige dit unga svenskspråkiga flyttat. De har då valt bort att studera i till exempel Helsingfors.

– Jag kan förstå att en person som vuxit upp i en helt svenskspråkig miljö i Österbotten emellanåt kan uppleva Helsingfors som fientligt. Vi behöver skapa fler jobb i Helsingfors så att det inte finns så mycket psykisk ohälsa som bryter fram i form av unken och trist nationalism.

Diarra har själv bevittnat en situation på en spårvagn där en alkis ropade "I Finland talar vi finska" åt två personer som talade svenska.

– Jag studsade upp för att jag är dumdristig och ropade "fan också, här får man prata det man har lust, var tyst". Sedan hakade fler på och sade "hej, låt folk resa i fred här".

Ålder: 35

Familj: Gift.

Kommer från: Helsingfors, bor i Munksnäs.

Aktuell som: sedan hösten ordförande för Helsingfors stadsfullmäktige.

Parti: De Gröna.

Även: ordförande för Kvinnosaksförbundet Unionen, som fyller 130 nästa år.

Jobbar med: Studieledig från konsultjobbet på Pohjoisranta BCW för att göra sina magistersstudier vid Jyväskylä universitet.

Vackert ord på svenska: Hoppeligen, för att det låter roligt och glatt.

Senaste podcast du lyssnat på: Jag lyssnar inte på podcaster, de är irriterande, men jag lyssnar på skönlitterära ljudböcker. Senast var det Suon villi laulu av Delia Owens.

Äter gärna: Till vardags äter jag veganskt på grund av klimatångest, men jag hör också till en tartarklubb. Vi besöker olika restauranger i Helsingfors och äter tartarbiff. Jag tror på balans.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skall man beakta FN:s hållbarhetsmål när man väljer utbildning?

Mer läsning