Fastholmens diamant charmar

SPANAR IN SNYGGISAR. Marketta Lilja-Kovanen och Auli Karvinen njuter av fåglars estetik. – Jag minns fortfarande på vilken trädgren jag såg mitt livs första steglits, säger Karvinen. Bild: Peter Buchert

Det är mest talgoxar och blåmesar som kalasar på talgbollarna, men också en raritet visar sig när mer och mindre rutinerade skådare samlas för att kika på Gammelstadsvikens vinterfåglar.

– Oj vad den är fin, utbrister Auli Karvinen.

– Som en diamant, säger Marketta Lilja-Kovanen.

Damerna kikar på en azurmes under Gårdskrysset, ett Birdlife-evenemang där vem som helst kan studera gästerna på sitt fågelbräde. Fast i det här fallet är det Helsingforstraktens ornitologiska förening Tringa som ordnat med ett gårdskryss åt höghusboende och andra som inte har egen gård med fågelbräde.

– Det finns en social dimension i den här formen av fågelskådning. Vi vill skapa ett trevligt evenemang där alla kan vara med och titta på vinterfåglarna, säger Jukka Hintikka, ordförande i Tringa.

Han bjuder på varm saft medan en havsörn glider över. Vi befinner oss på Fastholmen i Gammelstadsviken. Stigarna är glashala och vinden hård, men stämningen är avslappnad, för Gårdskrysset är fågelskådning utan rynkor i pannan, och ingen tävling.

Att Tringa valt just Fastholmens utfodring förklaras till en del av "diamanten". Azurmesen är en raritet i Finland, men det här exemplaret har trivts här sedan november.

– Den är ju en slags publikmagnet, tillstår Hintikka.

Gårdskrysset är också ett sätt att locka nya fågelskådare då ribban ligger lägst. På vintern är arterna så få och på fågelbrädet kommer de en så nära att också en lekman hänger med.

Gårdskrysset pågår samtidigt i hela landet, alla observationer bokförs. Efter tio år med samma metodik kan man utläsa vissa trender i vinterfågelbestånden. Klart är att talltitan och gråsparven har minskat medan koltrasten blivit en vanligare vinterfågel. Ändå är alla förändringar ingalunda trender.

– De årliga variationerna är stora. I år kommer vi säkert att få riktigt få observationer av björktrast och sidensvans eftersom det inte finns några rönnbär för dem, säger Hintikka.

Njuter av spänningen

Marketta Lilja-Kovanen är pensionär och har fågelskådat i 20 år. Hon promenerar i sina hemknutar i Gammelstadsviken flera gånger i veckan.

– Jag njuter av naturen, och så är det alltid lite spännande när man inte vet vad man får se, säger hon.

Auli Karvinen får nöja sig med helgskådning.

– Fåglar är så oerhört vackra. Jag glömmer aldrig när jag första gången tittade på en bofink med kikare, det var först då jag såg hur fin den är.

För Michelle Joyce är fågelskådningen en rätt färsk hobby, men hon nöjer sig inte med att bara titta på fåglarna.

– Jag vill föreviga dem också. Det var via fotohobbyn jag kom in på fåglar. Jag ville fotografera rörelse, och det är en sann utmaning med fåglar. Nu har det här blivit en livsstil.

Kika på fåglarna kring ditt fågelbord i en timme den här helgen. Försök identifiera arterna och räkna hur många exemplar du som mest ser samtidigt av varje art.

Skicka ett kort med uppgifter om vem som skådat, var och när, vilka arter och hur många exemplar du/ni såg till Birdlife, Annegatan 29A, 00100 Helsingfors, senast 5 februari.

Förra året deltog 23 000 finländare på nästan 15 000 gårdsplaner. De rapporterade 800 000 fågelindivider.

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning