Fascinerande röster från 1960-talet i Vallgård

Under pågående Berghälls nymusikdagar hördes på fredagen bland annat ett uruppförande av Morton Feldman, död sedan 31 år tillbaka.

Kammarmusik

Berghälls nymusikdagar

Öppningskonsert i Konepajan Bruno 19.1. Mirka Viitala, piano; Juho Laitinen, cello; Michal Konopinski, klarinett; Hanna Kinnunen, flöjter; Charlie Morrow, trumpet; Meeri Pulakka, sopran; Tuukka Tervo, ljudteknik.

Den nionde upplagan av Berghälls nymusikdagar gick av stapeln i fredags och pågår över veckoslutet. Denna gång ordnas festivalen i den industriella men trivsamma Konepajan Bruno i VR:s gamla maskinverkstad i Vallgård.

Festivalens program är återigen mångsidigt, eller spretigt på ett positivt sätt, en blandning av klassiker (Luigi Nono, Louis Andriessen) och nyare bekantskaper som den entusiastiska konstnärliga ledaren Juho Laitinen vaskat fram. Även Hildegard von Bingen är med på ett hörn.

Den avantgardistiska grundstämningen lämnar plats för överraskningar. Under öppningskonserten hördes en världspremiär av ett trumpetstycke av den 1987 avlidne amerikanske tonsättaren Morton Feldman.

Trumpetisten och ljudkonstnären Charlie Morrow berättade hur Feldman förklarade styckets innehåll för honom i New York 1964. Det planerade uruppförandet blev dock inte av då Feldmans fru tyckte att stycket inte riktigt representerade makens stil.

Först började Morrow blåsa långsamt i instrumentet – detta föreställde radions brus. Mellan bruset reciterade han sedan orden "now is the time for all good men to come to the aid of their country", ett ord i taget.

Små ojämnheter till trots bjöd konserten på många glädjeämnen och stimulerande upplevelser. Klarinettisten Michal Konopinski visade virtuosa anlag i Olli Koskelins (f. 1955) Exalté (1985). Pianisten Mirka Viitala stod för fina framföranden av Olivier Messiaens Mode de valeurs et d'intensités (1949) samt Laurence Cranes (f. 1961) Jacques Derrida goes to a nightclub (1986), där filosofen verkar observera de monotona aspekterna i nattklubbslivet.

I denna repertoar har den konstnärliga idén den absoluta huvudrollen. Ett bra exempel är Peter Ablingers (f. 1959) Piccolo und Rauschen (1996), som baserar sig på tonsättarens grafiska idé av kvadrater där pickolaflöjtens ljud utgör den övre kanten och resten består av brus från ljudbandet.

Den alltid gedigna Hanna Kinnunen fick byta till basflöjt för Horatiu Radulescus (1942–2008) än sakralt lugna, än våldsamma Immersed in the wonder (1996), som hon framförde med cellisten Laitinen.

I Marc Sabats (f. 1965) Intonation after Morton Feldman 2 (2004) utforskade Laitinen den rena stämningens klangliga egenskaper med hjälp av en enkel, repetitiv textur. Elektroniska retroklanger hördes i två avsnitt ur Computer Cantata (1963) av datormusikens pionjär Lejaren Hiller (1924–1994).

Luigi Nonos (1924–1990) La fabbrica illuminata (1964) för kvinnoröst och ljudband är ett ställningstagande mot kapitalismen men framför allt ett fortfarande imponerande konstverk. Sopranen Meeri Pulakka och ljudteknikern Tuukka Tervo stod för upplevelsen där rösterna ekade på ett spöklikt sätt i den gamla fabrikshallen.

Anna Pulkkis

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00