Fartfylld start för Slobodeniouks era i Lahtis

Dirigent. Dima Slobodeniouk frammanar ur Lahtissymfonikerna Sibeliustolkningar fulla av fart, energi och elektricitet. I bakgrunden konsertmästaren Maaria Leino.Bild: Juha Tanhua

Framtiden ser ljus ut för Lahtissymfonikerna, menar Anna Pulkkis efter Sibeliusfestivalens öppningskonsert.

KLASSISKT

Sibeliusfestivalen i Lahtis.

Lahtis Symfoniorkester, dir. Dima Slobodeniouk. Sibeliushuset 8.9.

Dirigenten Dima Slobodeniouk (f. 1975) inledde i torsdags sin period som chefsdirigent för Lahtis stadsorkester Sinfonia Lahti. Först på schemat står den årliga Sibeliusfestivalen, som fokuserar enbart på Sibelius musik och nu ordnas för sjuttonde gången.

Som konstnärlig ledare för festivalen har Slobodeniouk följt en försiktig linje, med programval som känns snarare pragmatiska än innovativa. Så här efter jubileumsåret är det kanske inte så dumt att stanna upp och dra efter andan, och det blir intressant att se vad Slobodeniouk ska hitta på under de kommande åren.

Under öppningskonserten hördes den symfoniska fantasin Pohjolas dotter (1906), symfoniska dikten Tapiola (1926) samt första symfonin (1899–1900).

I Pohjolas dotter är de musikaliska impulserna uppenbart senromantiska, och det har konstaterats att Richard Strauss tondikt Ein Heldenleben hade en viss inverkan på kompositionsprocessen. Verkets programmatiska idé kommer dock från Kalevala, och det melodiska materialet innehåller tydliga inslag av runosång.

Slobodeniouks fartfyllda tolkning underströk verkets romantiska grundkaraktär, med dramatiska vändningar och en yppig orkesterklang som i Sibeliushusets akustik riktigt omsvepte åhöraren. Sibelius utnyttjade skickligt träblåsinstrumentens resurser, och musikerna gestaltade sina repliker omsorgsfullt.

Samma energi präglade Tapiola. Detta Sibelius sista stora orkesterverk tolkas ofta på ett sätt som närmar sig minimalism och framhäver det statiska och repetitiva, medan Slobodeniouks version var aktiv och utåtriktad.

Med tanke på uttryckssättet utgjorde den oblygt romantiska första symfonin ett perfekt slut på denna konsert. Några finesser gick förlorade, och mindre inexaktheter hopade sig i scherzots mellersta avsnitt, men elektriskt var det.

Genom konserten skulle jag ha önskat tydligare dynamiska kontraster, i synnerhet ett grundligare utnyttjande av den nedre delen av dynamiska skalan. Extranumren, Scen med tranor (1906) och den lustiga polkan ur Suite Mignonne (1921), innehöll dock rikligt med lättare nyanser.

Framtiden ser ljus ut för Lahtissymfonikerna, som redan i dag presterar på hög nivå. Sibeliusfestivalen pågår ända till söndag med både orkester- och kammarmusikkonserter på programmet.

Anna Pulkkis

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00