Färsk utredning: Var tredje kvinnlig idrottare utsätts för sexuella trakasserier – sexism och homofobi vanligt inom idrotten

"Vi borde sluta sexualisera kvinnorna. Då skulle det också kännas bekvämare att idrotta i trikåer i stället för att det känns som att det får andra att stirra på en" säger en idrottare i utredningen Bild: LEHTIKUVA / HEIKKI SAUKKOMAA

Sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön är ett stort problem inom finländsk tävlingsidrott visar FCEI:s utredning. För skydda idrottarna måste förbunden jobba för ökad jämställdhet och vidta konkreta åtgärder för att känna igen och förebygga trakasserier.

Var tredje kvinnlig idrottare över 16 år har utsatts för sexuella trakasserier och var fjärde för trakasserier på grund av kön.

Sexistiska och homofoba inställningar och värderingar är djupt förankrade i idrottens strukturer i Finland.

Det här framgår av Finlands centrum för etik inom idrotten FCEI:s utredning om förekomsten av sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön inom finländsk tävlingsidrott.

Utredningen presenterar inte bara siffror och resultat utan också åtgärdsuppmaningar till det finländska idrottsfältet.

Bland de viktigaste aspekterna FCEI:s utredning lyfter fram är att kvinnornas och minoriteternas ställning inom idrotten måste förbättras.

Eftersom trakasserierna är djupt förankrade i idrottens strukturer och idrotten hör till samhällets minst jämställda delar måste en värdegrundsförändring ske för att idrotten ska slippa de homofoba och misogyna värderingarna som styr och präglar verksamheten.

Idrotten måste också jobba aktivt för att stödja kvinnor och minoriteter – en tyst acceptans räcker inte för att skapa förändring.

Finlands centrum för etik inom idrotten FCEI rf. (Suek) genomförde utredningen om förekomsten av sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön inom finländsk tävlingsidrott tillsammans med forskningscentralen för tävlings- och toppidrott KIHU.

I undersökningen deltog 48 specialidrottsförbund och organisationer och den riktade sig till tävlingsidrottare som var 16 år och äldre. Undersökningens målgrupp var uppskattningsvis 160 000 tävlingsidrottare. Den elektroniska enkäten besvarades av 9 018 personer och svarsprocenten var 5,6. Undersökningsrapportens enkätdata analyserades med statistiska och kvalitativa metoder.

Det homofoba och misogyna språket

FCEI skriver i sin utredning att idrotten har en lång historia av homofoba och kvinnofientliga värderingar och inställningar där pojkar och män socialiseras och fostras till tuffhet, våldsamhet och aggressivitet. Det är främst tränarna som upprätthåller idrottens hypermaskulina livssyn och på olika sätt övervakar de manliga idrottarna och tillrättavisar dem då de misslyckas med att uppfylla dessa maskulina standarder.

Då männen och manliga värderingar skapat och upprätthåller idrottens strukturer är det kvinnorna och de män som inte identifierar sig med de traditionella manliga rollerna och värderingarna som utsätts för trakasserier och marginaliseras.

Att upprätthålla en heteronormativ kultur där traditionell "manlighet" i språk, gärningar och strukturer prioriteras och där det heterosexuella ses som det naturliga är också en grundläggande del av att de maskulina värderingar som styr idrotten.

Homofobiskt språk, avståndstagande från det homosexuella och det kvinnliga, trakasserier i omklädningsrummet och skämt om homosexuella är fortfarande vardag i Idrottsfinland visar FCEI:s utredning.

Att använda "bög", "kärring" eller "fitta" som nedvärderande skällsord är vardag inom idrotten och det finns också en viss förståelse och ett visst godkännande för den här sortens språk och beteende bland de styrande inom idrotten.

Att använda ord som är nedvärderande för sexuella minoriteter och kvinnor är ett sätt att förstärka det maskulina inom idrotten och hålla kvinnor och homosexuella på en lägre nivå i hierarkin.

Utredningen visar också att grenförbunden inte lyckats med sitt förebyggande arbete då nästan 60 procent av idrottarna inte vet om deras grenförbund ingripit vid eller jobbat för att förebygga trakasserier.

Utredningens resultat visar att idrotten i Finland är öppet sexistisk, att kvinnors deltagande ifrågasätts på grund av deras kön vilket inte skulle accepteras inom arbetslivet.

I många fall ifrågasätts till och med kvinnors rätt att delta och verka inom idrotten.

• Läs också: Medvetna och utbildade vuxna kan skydda barnen – alla har rätt till en trygg idrott

Media stöder och förstärker strukturerna

Också i media används språk som förstärker könsstereotypierna. Då manliga ishockeyspelare tar till våld på planen kommenteras det i media med att de "visar känslor", då en manlig idrottare klagar över ett domslut "gråter" han och då en spelare blir liggande skadad agerar han som en "kärring".

Dessutom skriver och talar medierna gärna om fotboll och damfotboll eller idrottare och damidrottare. Medierna skriver fortfarande texter av typen "titta vad den här idrottaren klarar av trots att hon är kvinna" och kvinnliga idrottare får frågor om sitt utseende och om sina kläder medan manliga idrottare får tala om sitt idrottande.

Det förekommer också fortfarande kommentarer om kvinnors kroppsform, vikt och utseende i sportjournalistiken då manliga reportrar vill hitta förklaringar till damidrottares prestationer.

• Läs också: Sju av åtta idrottstränare är män – jämställdheten förbättras, men långsamt

Dystra men inte överraskande siffror

Utredningens resultat är i sig inte speciellt överraskande. De följer samma mönster som samhället i allmänhet. Det förekommer alltså varken mer eller mindre sexuella trakasserier eller trakasserier på grund av kön i idrotten än vad det gör utanför idrotten.

Det som däremot är vanligare inom idrotten än i resten av samhället är förekomsten av homofoba och misogyna inställningar, homofobiskt och kvinnonedvärderande språk och en kultur där det manliga prioriteras framför det icke-manliga och där kvinnans roll och värde är betydligt lägre än männens.

Med tanke på alla nyheter som under de senaste åren kommit fram om sexuella trakasserier, olämpligt beteende och trakasserier på grund av kön inom idrotten är det inte heller överraskande att det främst är unga tjejer och män som tillhör sexuella minoriteter som mest utsätts för dessa trakasserier.

Utredningen visar att sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön är vanliga inom idrotten men inte vanligare än i samhället i övrigt.

Sexuella trakasserier

32 procent av kvinnorna har upplevt sexuella trakasserier inom idrotten. Motsvarande siffra för männen är 19 procent.

De vanligaste formerna av sexuella trakasserier är stötande tal (kvinnor 24 procent / män 17 procent) och muntliga sexuella trakasserier (kvinnor 12 procent / män 4 procent). Även fysiska sexuella trakasserier (kvinnor 4 procent / män 1 procent) förekommer inom finländsk tävlingsidrott.

Utredningen visar också att 70 idrottare blivit utsatta för sexuella påtryckningar och 14 för våldtäkt eller försök till våldtäkt.

26 av kvinnorna har iakttagit sexuella trakasserier eller trakasserier på grund av kön inom idrotten medan 12 procent av männen iakttagit trakasserierna.

Trakasserier på grund av kön

23 procent av kvinnorna har upplevt trakasserier på grund av kön medan bara 3 procent av männen upplevt dessa trakasserier.

De vanligaste trakasserierna på grund av kön är förringande och ifrågasättande av egenskaper på grund av kön (kvinnor 20 procent / män 2 procent).

Vem trakasserar?

Det är främst män som står för de sexuella trakasserierna (mot kvinnor 55 procent / mot andra män 67 procent).

Även trakasserier på grund av kön hade mest utförts av män (kvinnor 49 procent / männen 63 procent).

De som enligt utredningen är det andra idrottare (35 procent), den egna eller annan idrottares tränare (22 procent), supportrar eller personer på sociala medier (18 procent) som gjort sig skyldiga till sexuella trakasserier.

Idrottarna står främst för verbala och icke-verbala sexuella trakasserier, då det gäller fysiska former av trakasserier är det både idrottare och tränare som är skyldiga.

Trakasserier på grund av kön utövas också främst av andra idrottare (29 procent), den egna eller en annan idrottares tränare (23 procent) och supportrar eller personer på sociala medier (12 procent).

Vad gör grenförbunden?

59 procent av idrottarna kunde inte säga om deras förbund ingripit eller jobbat för att förebygga trakasserier inom idrotten.

Idrottarna ser öppen diskussion, större medvetenhet och undervisning om trakasserier, att ta trakasserier på allvar och ingripa då trakasserier förekommer samt att främja jämlikhet inom idrotten som de centrala sätten att förebygga trakasserier.

Knappt en procent av idrottarna anser att trakasserierna förringas och inte tas på allvar då de tas upp.

Ofta då en trakasseri- eller annan skandal briserar skyndar ledare från de ansvariga förbunden, klubbarna och ligorna att säga att det handlar om ett isolerat och enskilt fall och att man hanterar ärendet internt. Då sedan en utomstående part granskar vad som hänt och hur verksamheten ser ut är det inte helt ovanligt att det visar sig att det inte handlar om isolerade incidenter utan strukturella problem.

Utredningen visar att trakasserier och olämpligt beteende är en del av idrottens strukturer och att man därför inte blir av med problemen utan att förändra sin verksamhet och sina värderingar. FCEI skriver i utredningen att jämställdhet är en av de viktigaste frågorna idrotten måste arbeta med för att råda bort på de utbredda trakasserierna som förekommer inom tävlingsidrotten.

Var tredje kvinna

Utredningen visar att en tredjedel av alla kvinnliga idrottare utsatts för sexuella trakasserier och en fjärde del trakasserier på grund av kön.

Siffrorna visar att det inte handlar om enskilda fall utan att det handlar om ett systematiskt, strukturellt och utbrett problem.

Utredningen visar att följderna för idrottare som utsatts för trakasserier är varierande.

Sänkt självkänsla i förhållande till idrottsprestationerna (19 procent), känsla av att inte höra till gruppen (18 procent) och sårbarhet (17 procent) är de vanligaste följderna av sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön.

Unga kvinnor upplever starkast de psykologiska följderna av trakasserier.

Män som utsätts för sexuella trakasserier upplever lindrigare psykiska symtom än kvinnor som utsätts för trakasserier.

De som utsätts för trakasserier känner nervositet inför idrottsevenemang (14 procent), överväger att byta gren, lag eller förening (10 procent) och byter gren, lag eller förening (7 procent).

Utredningen visar att det finns ett klart samband mellan idrottarnas ålder och kön och risken för att utsättas för sexuella trakasserier. Ju yngre idrottaren är desto större är risken för att de utsätts. I undersökningen deltog idrottare över 16 år.

Största sannolikheten för att utsättas för sexuella trakasserier hade enligt statistiska beräkningar 16-åriga unga kvinnor som tävlar på seniorlandslagsnivå.

Sannolikheten att utsättas för sexuella trakasserier på grund av kön är låg hos manliga idrottare oberoende av ålder.

Bland minoriteter har män som tillhör sexuella minoriteter största sannolikheten för att utsättas för sexuella trakasserier medan kvinnor med funktionsvariation har största sannolikheten för att utsättas för trakasserier på grund av kön.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Pionjären inom styling

Mer läsning