Farliga flickgrin

Ett subversivt leende trollbinder i norska Jordjenta på samtidsdansfestivalen Sivuaskel.

Sivuaskel-festivalen

Tove Sahlins My Own Bodies, Ian Kalers O.t. (Incipient Futures) och Helgebostads Wigdels och Berstads Soil Girl.

Föreställningar i Kabelfabriken under Zodiaks Sivuaskel-festival 10.2.

Tove Sahlins svettiga, skakande kropp väcker en mängd associationer – rädsla, välbehag, sex och död. Med ens är det uppenbart att varje danskoreografi, oavsett om den sker till rock- eller hiphopmusik, utgår från den geniala och vardagliga darrningen.

Även om det inte uppstår någon klubbstämning när My Own Bodies visas i Kabelfabriken – det verkar nämligen som Sahlin gjorde några försök att engagera publiken – är upplevelsen fascinerande. Man slås av den intimitet dansaren skapar genom att låta oss se hennes kropp skaka. Det känns som om hon bjöd in till något privat och på samma gång allmängiltigt. Det här är trots allt en rörelse som varje kropp i rummet kan minnas och känna igen.

Jordflickor

I år visas glädjande många nordiska gästspel på Zodiaks Sivuaskel-festival i Kabelfabriken. En grupp som väckt uppmärksamhet i Europa är den norska trion Helgebostad/Wigdel/Berstad, tre unga koreografer utrustade med ett alldeles eget uttryck.

I Jordjenta synar Ingeleiv Berstad, Kristin Ryg Helgebostad och Ida Wigdel härligt humoristiskt sättet som femininitet iscensätts i samhället och på scenen. De skapar mörk, mystisk och speedad scenisk värld där de tre figurerna – långhåriga flickor med monstruöst uppspärrade käftar – får härja fritt. Det är fascinerande att följa med hur de tre aggressiva flickorna med sina pastellfärgade bomberjackor och komiskt ondskefulla grin, tar scenen i besittning.

Flickskap blir här ett styggt subversivt häxskratt, ett mörkt rum där vad som helst kan hända. På sätt och vis gör de upp med traditionell femininitet samtidigt som de driver med samhällets tendens att dela upp i kvinnligt och manligt, svagt och starkt.

Tillbaka till åttiotalet

Den österrikiske koreografen Ian Kaler bjuder in till en suggestiv värld i Pannhallen i Kabelfabriken. Den dunkla arenaliknande scenen kunde tas för en åttiotalsklubb, inte minst tack vare musikern Planningtorocks coola, nostalgiska livesoundtrack.

Här smälter musik och rörelse samman, här hyllas kollektivet som musiken och dansen skapar både på scenen och i läktaren. Ingen kan värja sig för den smittande rytmen i kropparna och musiken.

O.t. (Incipient Futures) är en stark estetisk upplevelse tack vare de finurliga åttiotalsvibbarna i dansarnas kläder och förstås den snillrika och sinnliga koreografin. Rörelsespråket sprudlar och dunkar, ibland skymtar en flöjtspelande faun fram, ibland en steppande varietéartist. Ian Kaler och Stéphane Peeps Moun får till en ritualliknande stämning på scenen där magin uppstår ur kropparnas kontraster och humoristiska och uppfinningsrika samspel.

Isabella Rothberg Teaterredaktör

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00