Får min far gynna min halvbror?

Bild: Mostphotos

En krass utgångspunkt är att frågeställarens far under sin livstid får göra vad han vill med sin egendom, utan någon skyldighet att spara någonting till sina barn. Än mindre är han skyldig att arvsrättligt behandla sina två barn lika.

Jag är född i min fars första äktenskap och stod honom mycket nära tills han gifte om sig och fick ett nytt barn, en son. Då försköt han mig helt. Nu befarar jag att han kommer att göra allt som står i hans makt för att all hans egendom nu eller senare ska tillfalla sonen. Måste jag finna mig i detta?

Den övergivna dottern

En krass utgångspunkt är att frågeställarens far under sin livstid får göra vad han vill med sin egendom, utan någon skyldighet att spara någonting till sina barn. Än mindre är han skyldig att arvsrättligt behandla sina två barn lika.

När fadern har gått bort blir frågeställaren och hennes halvbror delägare i hans dödsbo. Först nu ger ärvdabalken frågeställaren vissa verktyg: Vi tänker oss att fadern i ett testamente har bestämt att all hans egendom efter honom ska tillfalla sonen. Eftersom frågeställarens arvslott är ½ är utgångspunkten att hennes laglott är ¼. Hon får då ¼ av kvarlåtenskapen, medan sonen får resten.

Tillägg till kvarlåtenskapen

När laglotten beräknas kan frågeställaren kräva att man till faderns kvarlåtenskap adderar vissa gåvor som fadern har gett under sin livstid. Ett sådant tillägg är gåvor som fadern har gett till sonen, eftersom de antas utgöra förskott på arv. Fadern kan ändå lätt upphäva detta antagande genom att i varje gåvobrev skriva in att gåvan inte ska anses utgöra förskott på arv.

För det andra ska favoriserande gåvor beaktas som tillägg till kvarlåtenskapen. Denna regel finns till uttryckligen för att inte fadern – på ovan beskrivet sätt genom bestämmelser i gåvobreven – ska kunna ge hela sin egendom utan att överlåtelserna alls beaktas efteråt: När storleken på frågeställarens laglott beräknas ska till kvarlåtenskapen adderas även en sådan gåva som inte är förskott på arv, men som fadern har gett till sin son – eller dennes avkomling eller makar till dem – och som uppenbarligen har getts i syfte att gynna sonen till skada för frågeställaren.

I rättspraxis har gåvor som har getts rentav tiotals år före gåvogivarens bortgång beaktats som favoriserande gåvor.

Slutligen, om fadern ger en gåva först när han märker att döden nalkas, ska gåvan – då den till sitt syfte kan likställas med ett testamente – i regel beaktas när frågeställarens laglott beräknas. Här spelar det ingen roll vem som är mottagare.

Om den reella kvarlåtenskapen är så liten att den inte förslår till laglotten efter att nyssnämnda tillägg har gjorts, har frågeställaren rätt att av sin halvbror kräva utfyllnad av laglott.

Kan bli utan arv

Ovan beskrivna regler till skydd för frågeställaren hjälper föga om fadern målmedvetet agerar till förmån för sin son: Han kan överföra egendom som gåvor, och göra det i god tid så att det blir vanskligt för frågeställaren att efteråt visa att de är favoriserande gåvor – eller så kan han skrupelfritt överföra pengar till sin son så att det blir omöjligt att alls spåra överlåtelserna efteråt. Ännu mer utstuderad är han om han överför sin egendom till sin hustru – vilket han alltså fritt får göra tills döden är i sikte, utan att något tillägg görs till frågeställarens laglott. Moderns egendom kommer ju i sinom tid att ärvas av sonen.

Agerar fadern på detta sätt kan starka moraliska synpunkter anläggas på hans förfarande, men dessa synpunkter måste falla utanför detta svar.

Har du en fråga till KSF Medias juristteam? Sänd den till adressen juristen@hbl.fi eller per post till Juristen svarar / HBL, PB 217, 00101 Helsingfors. Frågor besvaras endast i tidningen.

Klas Weckman