Får man skratta åt Israel-Palestina-konflikten?

TYSKA FÖR INVANDRARE. Gräl och skratt i klassrummet när Maxim Gorki-teatern ger sig i kast med konflikterna i Mellanöstern. Bild: Ute Langkafel

Svart humor får till en kolossal urladdning på scenen. Yael Ronens skarpa komedi visar hur Israel-Palestina-konflikten drabbar individer.

The Situation

Text: Yael Ronan, ensemblen. Regi: Yael Ronen. På scenen: Ayham Majid Agha, Karim Daoud, Maryam Abu Khaled, Orit Nahmias, Dimitrij Schaad, Yosef Sweid.

Maxim Gorki Theaters föreställning under Theatertreffen i Berlin 20.5.

De flesta lär känna igen sig. Känslan av skörhet och utsatthet som man drabbas av på språkkurs. Hur det nykläckta, halvutvecklade språket stapplar sig fram på en farlig väg och kan ge upphov till missförstånd och pinsamheter.

Den israeliska skådespelerskan Noa (Orit Nahmias) går nybörjarkurs i tyska och ska "bara" svara på frågan "Var kommer du ifrån?".

Men det är ingen enkel fråga för en israel bosatt i Berlin, vars gubbe (Ayham Majid Agha) dessutom är palestinier med israeliskt pass ... Stackars peppige tyskläraren Stefan (komiskt pedagogiskt gestikulerande Dimitrij Schaad) inser att han med sin fråga gläntat på Pandoras ask. Hela Israel-Palestina-konflikten ska strax veckla ut sig i klassrummet på tyska, hebreiska, arabiska och engelska, med plumpa uttryck och felsägningar.

Imponerar igen

Maxim Gorki Theaters bidrag på årets Theatertreffen är svårt att slå. Rapp, angelägen med den omisskännliga ärliga tonen som kännetecknar så många av teaterns produktioner. Det är inte det minsta konstigt att Berlins borgmästare för en vecka sedan överräckte "Berlins teaterpris" på 20 000 euro till teaterns konstnärliga ledare Shermin Langhoff och Jens Hillje.

Maxim Gorki-teaterns husregissör Yael Ronen närmar sig Israel-Palestina-konflikten på ett varmt, människonära sätt. Hon försöker inte lösa konflikten (en idé som pjäsen tvärtom gör narr av) och hon tar heller inte ställning. Däremot visar hon hur the situation – "situationen" som personerna kallar konflikten – drabbar vanliga individer: palestinier, israeler, ja, alla i Mellanöstern. Även dem som sitter och pluggar tyska glosor i ett klassrum i invandrartäta Berlinstadsdelen Neukölln.

Det blir krockar, gräl, missförstånd. Replikerna träffar alla i salongen. Jag smilar pinsamt igenkännande åt naive läraren Stefan som likt de flesta västeuropéer tror sig sitta på patentlösningar.

Överlag är det fruktansvärt roligt. Svart, ohämmat och skoningslöst och just därför så drabbande. Paret Noa och Hamoudi vars symboliska relation kommit till sitt slut, är motorn i pjäsen. De förolämpar varandra, driver med Förintelsen och arabiska självmordsbombare. Flera gånger sätter jag handen för munnen och tänker förskräckt: Får jag skratta åt det här?

Och det är själva poängen – för varje skratt upplöses spänningarna. Och Noa som står för de största grodorna, har med sin Seinfeld-humor också den viktigaste funktionen i pjäsen.

Tydligt som en lärobok

Elektroniska, orientdoftande musikslingor ger rytm. Karim Daoud snurrar som en propeller i luften när han uppför sina hisnande parkour-trick. Scenografin och de flaggmönstrade kostymerna är lika granna och tydliga som illustrationerna i en lärobok i tyska. I en handvändning förvandlas den gula trappan (möjligen både en kunskaps- och konfliktsymbol) till muren på Västbanken, barriären som delar upp kursdeltagarna i olika läger.

Regissören Yael Ronen är själv född i Jerusalem, medan skådespelarna har israeliska, palestinska, syriska och tysk-kazakstanska rötter. Texten är semi-självbiografisk, det går alltså att finna likheter mellan roller och skådespelare. Det gör figurerna mustiga, klichéaktiga och unika på samma gång. Maryam Abu Khaleds Laila är palestinsk, svart och kvinna – åtminstone trippelförtryckt, vilket hon är noga med att påpeka. Syriske dokumentärfilmaren Amir (Yosef Sweid) skämtar friskt om IS och Al-Qaida, men vågar inte se på filmmaterialet han själv spelat in i krigszonen.

Och Stefan med det oklanderliga tyska uttalet har också en hemlighet. Han heter egentligen Sergej och kommer från Kazakstan. Han har sett hur mångkulturella Sovjet förvandlades till interkulturell konfliktzon. Hans monolog om sina föräldrars svårighet att komma in i det tyska samhället sätter antagligen ord på miljoner Berlininvånares erfarenheter. För som figurerna konstaterar är alla här migranter.

The Situation handlar om att vara statslös och språklös, men också om hur kommunikation kan lösa upp de hårdaste knutarna. För humor är kommunikation. Den svåraste formen, men när den väl lyckas, även den ädlaste.

Isabella Rothberg Teaterredaktör

Kim Herold: ”Motorsängen hjälper mot snarkningarna”

Musikern Kim Herold, även känd från tv-programmet Selviytyjät, har märkt att en bra säng gör det lättare att återhämta sig och att den till och med förebygger idrottsskador. 5.11.2019 - 14.22

Mer läsning