Fantasieggande hörspel av Viirus

Viirus gör hörspel. Maria Ahlroth, Robert Kock, Viktor Idman, Oskar Pöysti och Jessica Raita hörs i radioteaterföreställningen … And nobody else but you. Bild: Yle / Jyrki Valkama

Månadens radioteaterföreställning bygger på en fiktiv recension skriven av HBL:s teaterkritiker Sonja Mäkelä, som nu även här recenserar resultatet – på riktigt.

Radioteatern: … And nobody else but you sänds i Yle Vega i dag söndag kl. 18.03, repris onsdag kl. 20.03 och 1.10 kl. 6.03.

Radioteaterns och Teater Viirus samarbetsföreställning … And nobody else but you är en intressant historia. Dess skapelseprocess inleddes för ett år sedan, då Viirus bad tre teaterkritiker – undertecknad medräknad – att skriva en fiktiv recension av ett ännu inte existerande hörspel. De övriga kritikerna var Maria Säkö, som skriver för Helsingin Sanomat, och Svenska Yles Tomas Jansson.

Jag minns att det var ett både roligt och irriterande uppdrag; ramarna var så fria att det blev svårt att skriva något över huvud taget. Resultatet blev sedan en rätt intetsägande text (även om den hyllade det fiktiva hörspelet) om en – låter det som – mycket flummig pjäs.

Med "recensionerna" som inspiration skrev Christoffer Mellgren sedan ett hörspel som fått underrubriken "Ett musikalbum i dramatisk form med tio spår om att vara i egna och andras händer". Han måtte ha haft ett både svårt och intressant uppdrag att få till stånd en pjäs av tre helt väsenskilda texter. Så är resultatet heller inte någon alldeles vanlig rätlinjig historia, utan en fragmentarisk, drömsk föreställning som jag förgäves försöker fånga i definitioner. Jag rekommenderar att man läser de tre texterna (som publiceras på Svenska Yles webbplats) för att få en bredare förståelse av pjäsen. Det är intressant att se vilka delar i dem som har plockats med.

Pjäsen handlar lite om Marilyn Monroe (Maria Ahlroth) och lite om Monika (Jessica Raita) som "föds på 10 000 meters höjd i en teaterkritikers fantasi, som en roll i en drömd föreställning som räddar världen". Men mest kanske det handlar om författaren själv, och om just denna pjäs tillblivelse. Om ramarna för den, om frihet och icke-frihet i processen. Här kan skönjas en skapandets ångest, och pjäsen har ett centralt metaspår, det vill säga text om att skriva, teater om att göra teater. "Om ämnet är givet finns bara en möjlig text med mig som författare och att skriva är att söka den texten. Om både text och ämne är definierade, finns bara en påverkningsbar faktor: författaren själv. Först och främst måste du finna den författaren och sen måste du bli den", säger den av Viktor Idman spelade författaren.

Mitt i föreställningen ingriper också regissören Maria Lundström med en förmaning till skådespelarna: Teater måste vara begripligt! Ja, måste det? Man gör bäst i att uppleva den här föreställningen intuitivt och känslomässigt snarare än att försöka förstå den med intellektet; dess budskap är undflyende. Den är ett bubblande prov på kreativitet och den har den där speciella Viiruskänslan jag aldrig kunnat motstå. Mellgren, Lundström och dramaturgen Janina Jansson har fått ihop en fantasieggande helhet, som fördjupas av ljuddesignern Niko Ingmans rika och levande ljudvärld som porlar och vibrerar.

Sonja Mäkelä Teaterkritiker

Bli kock i Axxell

Svenskfinlands kändaste kock, Micke Björklund, har trätt in som mentor och mecenat för Axxells kockutbildning i Karis, för kockutbildningens framtid och Finlands matkultur. 8.10.2019 - 11.40

Mer läsning