Falstaff förför nu självaste drottning Elisabeth

I princip hade publiken inte en tråkig stund i Ville Saukkonens Verditolkning.

OPERA

Verdi: Falstaff

Dir. Kornilios Michailidis, regi Ville Saukkonen, scenografi/projektioner Sampo Pyhälä, kostym Taina Relander. I rollerna Samuli Takkula, Annika Leino, Ylva Gruen, Alina Koivula, Elisabet Petsalo, Tiitus Ylipää, Tuomas Miettola, Matias Haakana, Topias Lundell och Visa Kohva. Sibelius-Akademins produktion i Musikhusets Sonoresal, premiär 13.10.

Sibelius-Akademins opera har flyttat de muntra fruarna i Windsor in i dagens Buckingham Palace. Därmed kommer Falstaff att försöka förföra ingen mindre än självaste drottning Elisabeth. Inom ramen nytolkningen ger Ville Saukkonens regi alla personer ett nytt alter ego att bygga komiken på. Föreställningen hör onekligen till hans mera hejdlöst sprittande.

Den engelska kungafamiljen och staden London ger intressanta miljöer att spela upp berättelsen i. Platserna framställs med levande och omväxlande videoprojektioner och i princip hade publiken knappast en enda tråkig stund. Kostymeringen var också synnerligen fantasifull. I spöktimmen i slutet var Falstaff exempelvis utklädd till Batman.

Giuseppe Verdis sena stil är säkert ytterst lärorik för de unga sångarna men lätt är den inte. Titelrollen är förstås tyngst och den spelades frodigt av Samuli Takkula med enorm lösmage och andra anatomiska detaljer, då han steg ur badet. Hans röst är stort klingande och hans musikaliska prestation var utmärkt. Liksom resten av ensemblen har han naturligtvis ytterligare en del att lära sig i fraseringen. Men alla hade jobbat hårt på italienskan.

De muntra fruarna var roliga karikatyrer, Annika Leino (Alice alias Elisabeth) och Ylva Gruen (Meg alias syster Margaret) sjöng behagfullt och Alina Koivula (Nanetta alias prinsessan Anne) har en skön lyrisk stämma. De är ju alla tre rätt långt hunna i studierna. Elisabet Petsalo gjorde en duktig intrigant Quickly.

På herrsidan hade vi den rabiata äkta mannen, Tiitus Ylipää (Ford alias prins Philip), som sjöng sin krävande sångroll och dess fantastiska svartsjukemonolog bra men rätt dämpat. Då han var maskerad till Fontana, var han klädd som arabisk oljemagnat. Matias Haakana (Fenton alias soldat i kungliga gardet) har en lovande hög tenor. De mindre karaktärsrollerna var färgstarka figurer: Topias Lundell (Bardolpho) och Visa Kohva (Pistola), två arbetslösa musiker, samt Tuomas Miettola (Cajus) som spelade en indisk guru).

Utöver dessa egentliga roller lät Ville Saukkonen en rad andra personer figurera på scenen, inte minst Sherlock Holmes. Farsen fungerar verkligen som smort också så här finurligt omplanterad och på detaljplanet fanns det massor av roliga idéer. Framför allt har regin fått alla sångelever att spela ut av hjärtans lust. En traditionell tolkning skulle kanske pendla mera mellan komedi och allvar, och därigenom få mera djup, men här var det full fräs nästan hela tiden. Kanske av diskretionssjäl står förresten de kungliga namnen inte utskrivna i rollförteckningen, bara deras titlar.

Sibelius-Akademins orkester dirigerades vid premiären av Kornelios Michailidis, en lovande grekisk dirigent och pianist som hade stadigt tag om den fartfyllda föreställningen. Orkestersatsen är en hård bit för vilken virtuos orkester som helst och det är väl bara att konstatera att akademins elever spelade någorlunda duktigt och koordineringen mellan scen och orkester fungerade bra.

Falstaff ges med små variationer i besättningen fram till den 19 oktober. Om nån tycker att den är för hejdlös eller att allting skämtats bort, är det väl bara att citera texten i slutfugan: "Tutto nel mondo è burla, l'uomo è nato burlone" – allting i världen är skämt och människan är född narr.

Badet. Falstaff (Samuli Takkula) plaskar i badet och stiger snart upp i hela sin prakt. Päivi Kantola och Veera Railio agerar tvätterskor. Bild: Uupi Tirronen

Jan Granberg

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33