Facebook gör oss ansiktslösa

Vi vill samma sak, men råkar i gräl eftersom vi talar förbi varandra.Ungefär så skrev en vän på Facebook, och iakttagelsen var inte svår att känna igen: just på Facebook verkar det vara vanligt att folk upplever sig missförstådda, feltolkade eller överkörda i diskussioner. Att kommunikationen präglas av olika grader av frustration, trots att man i stora drag är överens.

De sociala medierna är numera en lika viktig som ofrånkomlig del av vårt samhälle och dess offentlighet, och att beskärma sig över dem är dumt. Däremot behöver vi förstå dem, och att det finns en korrelation mellan olycka och Facebook-aktivitet (vilket Anna Rotkirch skrev om i HBL 13.10) är intressant.

Riktigt hur det här sambandet ser ut är inte klart, men om jag tar mig friheten att kasta fram en hypotes skulle det vara just att det är så lätt att tala förbi varandra på Facebook.

Eller rättare sagt: att skriva förbi varandra.

Missförstå mig rätt. Det skrivna ordet är historiens viktigaste innovation, men det har sina begränsningar. Dessa verkar bli särskilt tydliga i en kontext där skriften – genom bland annat tilltal, tempo, direkthet – efterapar talet. Som på Facebook.

Det skrivna ordets verkliga styrkor ligger i förmågan till eftertänksamhet, systematik, att väga orden noggrant och sålla bort det ovidkommande eller halvtänkta. Till det skrivna ordets fundamentala egenskaper hör också att vi kan söka oss tillbaka i texten, och granska den. Lagt kort ligger: det som manifesterats svart på vitt kan inte ignoreras eller glömmas. Det är bra för det gör det möjligt att granska en argumentationskedja, att identifiera felaktigheter och se hur olika utsagor förhåller sig till varandra. Det skrivna ordets tyngd beror på dess beständighet.

Men är tyngd ett rimligt ideal för alla sorters kommunikation? I det fysiska mötet mellan människor verkar premisserna ofta vara ganska annorlunda. De goda samtal, som de flesta har erfarenhet av i vardagen, präglas snarare av deltagarnas kontinuerliga signalering av en god vilja, av ambitionen att snabbt ta kål på banala missförstånd, att med små meddelanden be om ursäkt för och förlåta mindre övertramp, att ha överseende med petitesser, att försöka förstå den andres bevekelsegrunder. Ofta finns det en självklar förståelse för att någon tänker högt, försöker sätta ord på något som kanske blir fel eller motsägelsefullt, men som heller inte ska förstås som en slutsats, utan snarare som pusselbit i ett gemensamt förståelseprojekt.

Förstås kan verkliga samtal också urarta i gräl. Och människan har bråkat i skrift sen lertavlornas tid.

Både talet och skriften har i sina rena former potential att fungera undersökande lika väl som argumenterande. I de sociala mediernas hybrid, i skrifttalet, verkar emellertid det undersökande ofta förtvina tillsammans med det non-verbala. Många gånger har jag tänkt: om exakt den här diskussionen fördes runt ett bord och inte på Facebook skulle stämningen vara helt annorlunda. Det är en fantastisk självmotsägelse, men Facebook är mediet som gav världen det ansiktslösa samtalet.

Det här är inte en plädering för ett konsensussökande samtal. En sund debattkultur ska inte vara rädd för dålig stämning. Däremot tror jag det vi kallar offentlighet vid sidan av "argumenterande debatt" också behöver "undersökande samtal".

Fredrik Sonck Kulturchef

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00