Få saker irriterar läsare lika mycket som språkfel, men även språket utvecklas och allt är inte fel

Språkvårdaren Minna Levälahti säger att språket lever hela tiden – det som kanske var ett språkfel under din skoltid behöver alltså inte längre vara fel. Bild: Arkiv

Heter det före eller innan nyår? Vad händer om julgubben hämtar barnens julklappar? Och varför blev Vitryssland Belarus nästan över en natt? Språkfel i nyhetstexter, både verkliga och föråldrade, är en sak som kan irritera de språkkunniga läsarna till bristningsgränsen. Språkvårdaren Minna Levälahti berättar vilka slags språkfel hon oftast rättar i HBL:s texter.

När en läsare greppar tag om telefonen och ringer upp en journalist eller nyhetschef för att påtala ett skriv- eller stavfel är hen redan ordentligt uppretad. Det finns nämligen få saker som stör en god läsupplevelse så mycket som felstavningar, syftningsfel eller klumpigt formulerade meningar. Det här vet HBL:s språkvårdare Minna Levälahti, som ägnar sina arbetsdagar åt att språkgranska journalisters texter. Hon skriver också språkråd och reder ut korrekta svenskspråkiga termer för nya fenomen.

– Visst fokuserar jag mycket på just felen när jag korrigerar i HBL:s nyhetstexter, men oftare har jag synpunkter på ordföljden eller satskonstruktionen, där finskan har ett starkt inflytande. Men framför allt vill jag säga att jag jobbar med personer som är duktiga på att skriva, HBL:s journalister har överlag ett gott språk, säger Minna Levälahti.

Men nu ska vi fokusera på just felen, eller i alla fall på det som läsarna upplever som fel. Språket lever nämligen hela tiden – det som kanske var ett språkfel under din skoltid behöver alltså inte längre vara fel.

– Ett ordpar som många blandar ihop är före och innan. Numera kan man använda innan i alla sammanhang, det är helt okej att skriva innan jul eller innan nyår, och ordet fungerar precis som förr framför hela satser. Däremot är ordet före en preposition, det kan bara användas framför ett ord, inte en hel sats. Alltså är det också okej att skriva före jul och före nyår, förklarar Minna Levälahti.

En annan sak som nyligen förändrats i svenskan är att man kan utelämna att i verbet kommer att.

– Det är inte nödvändigt att använda ordet att i satser som: han kommer inte tävla i vinter. Men om man väljer att utelämna att på ett liknande ställe gäller det att vara konsekvent genom hela artikeln, så att man håller samma stil. Ett annat alternativ är att omskriva satsen i aktiv form: han tävlar inte i vinter. Men det är upp till skribenten att välja hur hen vill skriva, bägge går.

Hen har sina fördelar

Hoppsan, här ovan slank det in ett annat kontroversiellt ord sedan något år tillbaka, nämligen hen. Ingen fara, Minna Levälahti säger att hen har blivit rumsrent i svenskan. Dessutom är det ett praktiskt ord i exempelvis polistexter när polisen ännu inte kan ge ut exakta uppgifter om en misstänkt förövare är en man eller en kvinna.

– För åtta år sedan, då jag började jobba som språkvårdare, var hen ett laddat ord som vi fick in jättemycket respons på. Läsare reagerade på hen och undrade om man faktiskt kan skriva så. Under det gångna året har jag inte fått in ett enda samtal som gäller hen. Antingen har folk vant sig, eller så har motståndarna gett upp. Men, märkte du att jag nyss använde att annat ord som väcker mycket känslor i nyhetstexter?

Hon syftar på jättemycket, eller överlag ord i kombination med jätte-. Det har slunkit in onödigt många jätteglada eller jättebesvikna reaktioner i våra nyhetstexter på sistone.

– Förleden jätte- är en förstärkning som är jättevanlig i talspråket, men om man upprepar det i skriven text känns det snabbt jättetjatigt. Därför brukar jag ersätta jätte- med andra ord, som mycket, när det nämns andra och tredje gången i samma artikel. Det är helt enkelt ett ord som överanvänds i svenskan. Jag är själv inget undantag på den här punkten, medger Minna Levälahti.

Elaka eller givmilda julgubbar?

Ett ord som speciellt nylänningar har svårt att använda korrekt är hämta, där blir både betydelse och preposition ofta fel.

– Man hämtar ett paket posten och föräldrar hämtar sina barn dagis på kvällen. Här använder många felaktigt prepositionen hämta från när det ska vara på. Det andra felet är att man använder hämta när man menar ha med sig eller lämna. Föräldrar lämnar sina barn på dagis på morgonen, och de har med sig en kaka till den gemensamma julfesten. Om barnen efter julen säger att julgubben hämtade många julklappar betyder det nog att julaftonen slutade dåligt, då kom jultomten tomhänt och tog med sig barnens alla klappar när han gick, förklarar Minna Levälahti.

En annan preposition som vållar huvudbry är för i satser där man vill visa, berätta eller sjunga för någon. Där tenderar åt eller till dyka upp onödigt ofta.

– Åt syftar på i stället för någon. Om jag pratar åt dig så betyder det att jag för din talan.

Väljare och lucia

Som språkvårdare skriver Minna Levälahti ofta rekommendationer för journalister i förebyggande syfte. Det betyder att hon inför politiska val går igenom vanliga valtermer som vallokal och väljare, och inför luciadagen påminner hon om att alla ordkombinationer med lucia skrivs med litet l. Det är endast när Lucia är ett egennamn som det stavas med stor begynnelsebokstav.

Inför det senaste valet i Vitryssland skrev språkvårdare i både Sverige och Svenskfinland att landet i fråga numera heter Belarus.

– Det var bara en rekommendation, inte en regel, men journalisterna tog till sig det nya namnet nästan över en natt. Det slog stort igenom, delvis för att belarusier bosatta i Sverige starkt argumenterade för Belarus, de motiverade kravet med att namnet Vitryssland så starkt kopplade samman landet med grannlandet Ryssland. Det handlar om ett självständigt land där invånarna känner sig som just belarusier, förklarar Levälahti.

Överlag håller hon fast vid principen att vi i Finland ska följa samma språkdirektiv som man har i Sverige, för finlandssvenskan ska inte utvecklas till ett eget språk. Det är samma svenska vi använder i de bägge länderna och då bör samma språkregler gälla.

– Vi finlandssvenskar har en tendens att plocka med oss den finska ordföljden, speciellt när vi översätter finska texter till svenska. I nyhetstexter är det oftast bäst att använda rak ordföljd, alltså vem gör vad. I HBL:s nyhetstexter flyttar jag ofta tidsangivelsen sist i satsen, men om man upplever att tiden är det viktiga kan man börja med det. Skriv alltså inte Han gav 1990 ut en bok, för då splittrar man upp ge ut en bok. I stället borde man skriva Han gav ut en bok 1990, säger Minna Levälahti.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Bokåret 2021 på Bokström

Mer läsning