Krönika: Hade Tove Jansson själv brytt sig om språket i sina serier?

Jag tittar på muminmuggen i min hand och har svårt att inte se Blubby. Ska man bli arg när Tove Janssons muminserier behandlas styvmoderligt, eller är det bara i linje med hennes egen relation till dem, frågar sig Ylva Perera.

Ylva Pereraylva.perera@hbl.fi
17.11.2022 18:30
”Du är väldigt rädd om ditt namn, va.”
Ovanstående replik sägs åt serietecknaren Samuel Stein i Tove Janssons novell ”Serietecknaren” (Dockskåpet, 1978). Den är menad som en pik, eftersom Stein väldigt konkret gett upp sitt namn. Han har nämligen tagit över arbetet med att teckna seriestrippen ”Blubby”, efter att Blubbys skapare Allington ”blivit trött” och försvunnit spårlöst.
Steins jobb är att i tidningens höga publiceringstakt teckna vidare som Allingtons vålnad. Variera Blubbys upptåg, inte skriva för nyanserat, inte skämta med ”staten och fabrikanterna”. Figuren Blubby är dessutom grund för en hel industri, det finns ”Blubbygardiner, Blubbymargariner, dockor och sockor, blöjor och tröjor”.

ANDRA LÄSER