Insändare: Nytt naturskyddsområde i Kvarken behövs inte

debatt
På ledarplats (HBL 17.6) kommenteras den pågående debatten om planerna på ett nytt naturskyddsområde i Kvarken. Föreningen Natur och miljös verksamhetsledare påtalar behovet av stärkt skydd i Kvarken på grund av hotet mot marina mikroorganismer och vissa fågelarter. Hon hävdar att skyddsområdet som nu planeras kan hjälpa till att skydda de arter som har svårt att klara sig i Kvarken.
Befolkningen i Kustösterbotten har svårt att hänga med i resonemanget som förs och förtroendet som man från Forststyrelsens sida vill bygga upp via hörandetillfällena smulas sönder av Natur och miljös agerande.
Från föreningen lyfter man bland annat fram att utdikningen av flador och glosjöar på området bidrar till försurningen och artdöden. Det är bra att påminna om att de landområden som det nya skyddsprogrammet omfattar ingår i de skyddsprogram som infördes på 1990-talet vilket innebär att sådana åtgärder varit förbjudna under de senaste 30 åren. Ifall man från Natur och miljö vill uppnå trovärdighet i sin argumentering finns det således utmärkta möjligheter att genom en utvärdering av skyddsprogrammen på området visa att skyddsåtgärderna haft betydelse för bevarandet av artmängden. Nu påstår man tvärt emot att vi har en krissituation i Kvarken och som lösning hävdar man att det behövs ett stärkt skydd. Om så är fallet gäller det att hitta åtgärder som på riktigt gynnar arternas mångfald och dit hör knappast att förbjuda jakträtt enligt gällande jaktlagstiftning.
Fisket i Kustösterbotten är på utdöende, inte på grund av utdikning av flador och glosjöar utan på grund av sälar och skarvar. För de som bor och verkar i det här området har primärnäringarna genom tiderna varit viktiga kulturbärare och den traditionella fårskötseln är ett exempel på en 300-årig tradition som riskerar upphöra ifall det inte går att få till stånd möjlighet att bedriva skyddsjakt på varg på fårens sommarbeten på motsvarande sätt som på renbetesområdena. Med stärkta skyddsåtgärder gällande jakt känns sådana åtgärder helt orealistiska att uppnå.
På de områden som omfattas av Strandskyddet har skogsvård enligt skogsvårdsföreningarnas rekommendationer förbjudits och resultatet syns tydligt i dag. Rotvältor med upp till sex-sju träd ligger kors och tvärs i skogen till glädje för granbarkborren men gör det samtidigt omöjligt för till och med hjortdjuren att röra sig enligt invanda rutter.
Natur och miljö talar för ett stärkt skydd samtidigt som Forststyrelsens framhåller att det nya skyddsområdet inte kommer att innebära nya skyddsåtgärder. De markägare och de människor som bor och verkar i området kräver större respekt än så här, den som blivit lurad tidigare är inte lätt att övertyga med lösa utfästelser. Då Natura 2000-programmet infördes på 1990-talet och staten ingick fredningsavtal och löste in markområden från privata markägare sades det tydligt att jakten i området aldrig kommer att beröras.
I samband med inlösningen av markområden borde man från statens sida ha informerat markägarna om att planen var att i framtiden inrätta ett naturskyddsområde där jakt på statsägda områdena skulle förbjudas med undantag av arter som genom förhandlingar skrivs in i förordningen. Genom att vara tydlig med det hade de statsägda områden förmodligen ha varit betydligt färre i dag.
Vi vill tacka Joakim Strand för att han på ett engagerat och klarsynt sätt argumenterar mot inrättandet av ett nytt naturskyddsområde i Kvarken. Hans åsikter återspeglar befolkningens tankar. Med de åtgärder som nu planeras skjuter man förbi målet. Vi understöder att planerna på det nya naturskyddsområdet stoppas och att arbetet med att bevara arternas mångfald och naturvärdena i Kvarken görs i samarbete med lokalbefolkningen och med insatser som är ändamålsenliga utan att begränsa verksamhet som försiggått i området under århundraden utan att skada den känsliga miljön.
Lena Gammelgård, kommunfullmäktige- och kommunstyrelseledamot, Korsholm
Lasse Skog, ordförande, Intresseföreningen för en levande skärgård

ANDRA LÄSER