Är det omsorgen om invånarna eller kapitalet som styr stadens beslut?

I dag fattar Stadsmiljönämnden i Helsingfors beslut om hur staden skall gå vidare med idétävlingen kring Lappviken och det enda, och därmed vinnande, bidraget Lapinlahden kevät (Lappvikens vår). Den politiska beslutsprocessen kring frågan kommer att vara avgörande för hur kulturarvet och naturvärdena på området bevaras och hur medborgarnas rätt till och delaktighet i kulturarvet beaktas. Trots pågående coronapandemi får detta beslut inte fattas förhastat eller på felaktiga grunder.

Vi är oroliga för vad som sker med den av Museiverket erkända, nationellt värdefulla och unika byggda kulturmiljön om Lappvikens historiska sjukhushelhet säljs till den multinationella fastighetsinvesteraren NREP och utvecklas enligt den plan som föreslås i Lapinlahden kevät. Trots att tävlingsbidraget på ytan ter sig mångsidigt och kulturorienterat, uppfyller det inte de kriterier som ställs i tävlingsutlysningen.

Lappvikens kulturhistoriska värde utgörs inte enbart av de arkitektoniskt värdefulla byggnaderna eller den historiska och exceptionellt artrika parken, utan dessa i kombination med en verksamhet som bygger på och förvaltar områdets historia. Tillsammans bildar dessa tre delar kulturarvets unika helhet.

Det vinnande tävlingsbidragets brister ligger å ena sidan i planerna på nya byggnader i den till ytan redan rejält decimerade parken, å andra sidan i de främst kommersiella verksamheter (hostell, restauranger, barer och butiker) samt de kulturella verksamheter som är planerade i de kulturskyddade byggnaderna och vilka saknar anknytning till områdets kulturhistoriska värden. Oroande är också tanken på att den kulturskyddade helheten skall säljas till Pelican Storage -grundaren NREP, vars businessmodell bygger på att köpa upp och sälja vidare. Därmed kan den framtida verksamheten avvika från det som nu presenteras.

Speciellt problematiska i tävlingsbidraget är de föreslagna nya byggnaderna i södra delarna av parken – två byggnader som skulle hyras ut till vårdaktörer och ett långt hotell i fem våningar, som skulle dominera parken, förstöra dess landskapsmässiga värden och ta uppmärksamheten från huvudbyggnaden som är ritad av C. L. Engel.

De planerade byggnaderna som både till höjden och till ytan är större än Lappvikens huvudbyggnad uppfyller inte tävlingsutlysningens kriterier. I tävlingsutlysningen konstateras att ”byggnaderna på den södra sidan kan kompletteras av småskaliga nya byggnader som till skalan är anpassade efter miljön och byggnaderna” (vår översättning) och att verksamheten i dessa tillbyggnader knyter till områdets övriga verksamhet. Hotellet är dessutom planerat till två tredjedelar utanför det område som är angivet för eventuella tillbyggnader i tävlingsdirektiven – ett område som enligt landskapsarkitekten Gretel Hemgård är speciellt viktigt för Lappvikens kulturlandskap. Genom att bygga på området skulle den hotade hårflokeplattmalens (depressaria chaerophylli) biotop samt flera skyddade grupper av träd och buskar få stryka med.

Tävlingsbidragets plan för parken tycks snarare handla om att stöda olika kommersiella verksamheter på området (hotellets terrass, vandrarhemmet, barerna och restaurangerna) än att bevara den, i enlighet med detaljplanen och tävlingsutlysningen, som öppen och allmän samt som en plats där värden knutna till kulturhistoria, rekreation, landskap samt växtlighet är beaktade.

Om tävlingsbidraget Lapinlahden kevät genomförs skulle det vara dödsstöten för den kulturhistoriskt värdefulla byggda kulturmiljön, den historiska parken och den av de nuvarande aktörerna utvecklade lågtröskelverksamhet som inte enbart är öppen för alla, utan även bygger på områdets vårdhistoria. Den nuvarande verksamheten på Lappvikens gamla sjukhusområde och den 30 år gamla medborgaraktivismen för dess bevarande är ett unikt exempel på hur kulturarvet berikas av medborgarnas aktiva delaktighet.

Enligt tävlingsutlysningen har staden inte på något sätt förbundit sig till att förverkliga planen. Då stadens förtroendevalda nu ska fatta beslut om Lappvikens framtid handlar beslutet alltså om mer än en tävling, eller om Lappviken. Det handlar framför allt om rätten till kulturarv, om den betydelse staden tillskriver medborgarnas delaktighet i samhället och ifall man följer de konventioner och strategier Finland och Helsingfors stad förbundit sig vid. Är det omsorgen om stadens invånare och deras välmående eller är det kapitalet och privata investerare som styr stadens beslut?