Var är ramaskriet då andra branscher strejkar, undrar blivande förstavårdare

När vårdbranschen i fjol våras strejkade tvingade politikerna igenom den så kallade patientsäkerhetslagen, som bland annat kringskar vårdares strejkrätt. Tingsrätten förbjöd vissa enheter att strejka. Kritiken mot det som ansågs vara girighet och överdriven uppstudsighet i vårdbranschen haglade i offentligheten.

Men nu när andra branscher, som också verkar inom viktiga samhällsfunktioner, strejkar så hörs knappt någon kritik, säger Andreas Aalto som är blivande förstavårdare inom ambulansväsendet.

– Bussarna i huvudstadsregionen står i stort sett stilla, men det leder inte till annat än att folk meddelar att de tar bilen. Någon stor debatt eller svidande kritik har inte hörts.

Han är inne på sitt tredje studieår vid yrkeshögskolan Arcada och kommer småningom att på heltid arbeta i ambulans. Det är ett hårt, stressigt och krävande yrke med obekväma arbetstider och oförutsägbara arbetsdagar. Lönenivån ligger på samma nivå som den lön busschaufförerna nu säger att man inte klarar sig på och arbetsförhållandena kan vara minst sagt krävande.

De ambulansturer han själv gör under studietiden ger kring 2 300 euro i grundlön per månad och när han en dag blir klar är höjningen bara några hundralappar.

– Man blir inte rik som busschaufför, stod det i HBL för några dagar sedan. Jag kan säga att man inte blir rik som förstavårdare heller, trots att utbildningen är flera år längre än chaufförernas. Jag unnar alla bra arbetsvillkor och skäliga löner, men i något skede behöver det här samhället börja diskutera nivåskillnader mellan olika branscher med olika utbildningskrav.

Lönenivåerna var också i centrum då vårdarna inledde en strejk för ett knappt år sedan. Inför strejken förde vårdarfacken fram att utan ordentliga lönepåslag och bättre arbetsvillkor så orkar personalen inte längre stanna kvar i branschen. Snart vill ingen längre utbilda sig till vårdare heller.

Då vårdstrejken pågick ondgjorde många sig över hur de riskerar människors liv och allting utmynnade slutligen i att riksdagen klubbade igenom patientsäkerhetslagen som kringskär vårdarnas strejkrätt.

– Det talades hela tiden om vilket centralt, samhällsbärande och livsavgörande arbete vårdarna gör och att de därför inte kan strejka som andra. Och så är det ju. Men varför syns det här viktiga ansvaret fortfarande inte i lönerna, undrar Aalto.

Han är inte den enda inom vårdbranschen som funderar på varför andra yrkesgrupper – många med betydligt lägre utbildningsnivå och en del med betydligt högre grundlön än vårdarna – i dagarna fått stoppa allting från hamntransporter till kollektivtrafik utan något offentligt ramaskri.

– De kanske inte är branscher där liv och död avgörs, men många av de här grupperna kan med sina strejker ha omfattande inverkan på viktiga samhällsfunktioner. Men det blir ingen upprörd över.

Andreas Aalto är noga med att understryka att han inte vill ta bort något av någon annan. Däremot tycker han att hans bransch förtjänar bättre.

– Jag tror inte Finland till fullo förstår vilken vårdkris vi har. Facit finns för vad som kommer att hända, men ändå görs inget. Frågan är hur många människor som måste komma till skada innan det här samhället förstår att lönerna måste höjas och arbetsvillkoren förbättras för att den här branschen ska överleva.