Tio år av existentiell igenkänning

Sveriges största podcast fyller tio år i år. Har man följt Alex Schulman och Sigge Eklund sedan början känns det vemodigt att det sannolikt snart är slut. Och kanske även existentiellt drabbande.

Philip Teir har genom åren följt Axel Schulmans (bilden) och Sigge Eklunds podcast som nu fått tio år på nacken. Teir minns dem med nöje – och vemod.
KrönikaPhilip Teir
17.01.2022 11:30 UPPDATERAD 17.01.2022 13:52
Jag minns ett tidigt samtal om mekonium. Ett annat ord för mekonium är ”barnbeck”, det vill säga ett nyfött barns första avföring. Svart och kletigt men ganska luktfritt.
Det var sommaren 2012 och podcastformatet kändes nytt och intimt. Sigge Eklund pratade om hur kärleken till ett nyfött barn kunde ge honom impulsen att vilja äta barnbecket.
Jag minns det så bra eftersom det var en varm dag, jag var på resa i Stockholm, och podcasten landade bra i mitt liv som journalist och småbarnspappa just då. Det här handlade ju om saker som jag kunde känna igen mig i: tonfallet, diskussionerna kring medievärlden, papparollen.

ANDRA LÄSER