Medicin mot världens och samhällsdebattens enfald

En utgångspunkt för Sonya Lindfors dansverk Camouflage har varit den svarta eller bruna identiteten som norm snarare än något exotiskt.

Julian Owusu påminner om en wuxia-hjälte i scenkostymen som designats av Sanna Levo och Paulina Sjöberg. I bakgrunden Johanna Karlberg och Elisa Tuovila
22.10.2021 09:50

DANS

camouflage
Regi/koncept: Sonya Lindfors, ljus/scen: Erno Aaltonen, ljud: Jussi Matikainen, Tony Sikström, dräkt: Sanna Levo, Paulina Sjöberg, koreografi: Sonya Lindfors, arbetsgruppen.
På scenen: Esete Sutinen. Julian Owusu, Johanna Karlberg, Riikka Lakea (21-23.10), Elisa Tuovila (19.10), Sonya Lindfors.
Zodiaks premiär på Stoa 19.10.
Efter att en utbytesstuderande påtalat hur den obekvämt koloniala estetiken i det populära brädspelet Afrikas stjärna utnyttjades i en intagningsritual vid Helsingfors universitet har sociala medier översvämmats av en debatt om kulturens majoritets- kontra minoritetsperspektiv. Tyvärr präglas den, som sociala mediedebatter ofta gör, av cynism, aggressivitet och medvetna feltolkningar.
Den prisbelönta danskonstnären Sonya Lindfors camouflage är också ett på flera sätt ifrågasättande verk som delvis berör en besläktad tematik, men utan att låta sig fjättras av den hypermedialiserade diskursens enfaldighet. I stället uppmuntras vi att se inte bara på scenen utan också blicka inåt: vad ser vi och vad gör vi då vi "ser”? Vad är "abstrakt konst”, vad är "svarthet” och var börjar vår egen projektion?

ANDRA LÄSER