Insändare: Matsvinn är tyvärr ofrånkomligt

Jordbrukets skördar beror på vädret och odlingen är för det mesta ingen kontinuerlig process. Därför är det svårt att anpassa produktionen enligt efterfrågan för stunden och med tanke på sämre skördar eller missväxter måste man ha tillräckliga lager av spannmål, bönor och rotsaker som är basen för livsmedelsförsörjningen. Detsamma gäller, med kortare tidsperspektiv, frukt och grönsaker, kaffe och lyxprodukter. Även fiskefångsterna varierar.

Ett rikligt utbud av varor som efterfrågas på marknaden förutsätter därför en viss överproduktion. ”Just on time” fungerar inte i basproduktionen. Det gäller att balansera mellan överflöd och hungersnöd och många livsmedel har begränsad hållbarhet samtidigt som lagringskapaciteten i världen inte är oändlig.

I den andra ändan av produktions- och distributionskedjan har vi konsumenterna, som är vana att fritt få välja. Sortimentet av varor är idag enormt och åtgången påverkas av handelns kampanjer och erbjudanden som konstgjort ökar försäljning av en produkt samtidigt som andra liknande livsmedel kanske blir kvar på butikshyllan tills deras bäst-före-datum har överskridits.

Ett överskott i jordbruket kan tas om hand som djurfoder, komposteras till gödsel eller användas för energiproduktion. Men beklaglig misshushållning med resurser äger rum när livsmedlen först transporteras till förädling, processas i mejerier, charkuterier, bagerier och färdigmatsfabriker och sedan förpackade skickas ut i handeln för att slutligen slumpas bort till reapriser, doneras till välgörande ändamål eller dumpas. I det sista fallet hamnar förpackningsmaterial på soptippen utan att ha gjort nytta.

Ännu sämre från realekonomisk synpunkt är det när konsumenter köper hem för mycket mat eller när lunchrestauranger har för rikliga bufféer och tvingas slänga det som inte gått åt. Då har maten transporterats och hanterats i flera omgångar och slutligen tillretts med dyrbar energi. Ett sådant slöseri höjer visserligen BNP, men är till föga nytta för landets välstånd.

Man borde alltså se till att överproduktionen begränsas till basproduktionen, men att förädlingen och distributionen bättre anpassas till efterfrågan. Då sparas pengar och miljö. Men utan överskott som ohjälpligt leder till svinn kan vi hamna i en situation, då i första hand urvalet i butikerna krymper, vilket vi ännu kan leva med, men i värsta fall uppstår en verklig livsmedelsbrist.

Bra att konsumenterna och hushållens ansvar betonas – köps det för mycket produceras det också för mycket. Och att på bästa sätt ta hand om överblivna livsmedel i butikerna är en god gärning, men regleringen av utbudet borde sättas in i ett tidigare skede.

Jan-Erik Ingvall, f.d. produktchef i livsmedelsindustrin