Åttaåriga Karolina i Cherson värmer sig vid ugnsluckan – ”Jag är inte rädd för mörkret”

En äldre dam några våningar upp hade ugnen på dag och natt. Det slutade med att en gasledning sprängdes.
Cherson har varit utan elektricitet och centralvärme sedan den 6 november. Innan de ryska trupperna lämnade staden förstörde de både kraftverken och centralsystemet för vattenledningarna.

Större delen av Ukraina är nu i samma situation som Cherson. Ryssland har systematiskt beskjutit kraftverk över hela landet och mörklagt så gott som alla stora städer. Av allt att döma är målet att mjuka upp den ukrainska civilbefolkningen och regeringen.

Ända sedan början av november cirkulerar envisa rykten om att Putin vill förhandla, något som även Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj har bekräftat. I Kreml har nationalistfalangen redan under en längre tid krävt att Ryssland ska använda elavbrott som vapen – för att sedan kunna förhandla ur en styrkeposition.

Åttaåriga Karolina Bedran sitter på en liten pall vid den öppna ugnsluckan och värmer sig. Att bo på bottenvåningen är bra ur säkerhetssynvinkel – om huset blir beskjutet brukar det vara bostäder högre upp som blir träffade. Samtidigt är bottenvåningen kallast, eftersom värmen stiger uppåt.

– Tack och lov att vi har gas- och inte elspis, säger Karolinas mamma Nadija.

Hon konstaterar att de beckmörka kvällarna åtminstone har fört en bra sak med sig: Familjen umgås mer.

– På kvällarna i mörkret berättar jag sagor för barnen. De älskar det. Medan vi hade el sysslade alla med sitt på kvällarna, ofta satt alla vid sina skärmar, säger Nadija.

– Jag är inte rädd för mörkret, säger Karolina från sin plats vid ugnsluckan.

Efter teet placerar sig alla barn i soffan och storasyster Rusalina Bedran (13) läser högt i skenet av lampan i sin mobiltelefon. Förutom småsyskonen Karolina och tvååriga Ariana deltar även grannflickan Veronika Belokrylaja (3). Hon bor med sin mamma Margarita Belokrylaja på tredje våningen. Familjerna umgås dagligen.

– I den här situationen är det viktigt att hjälpa varandra. Våra barn leker ihop och vi passar dem i tur och ordning. Någon av de vuxna måste ju hela tiden vara ute på stan och köa, konstaterar Nadija Ignatenko.

I Cherson köar man huvudsakligen för två saker: för att ladda sin mobiltelefon och för vatten.

– Vi gör ingenting annat än springer omkring för att ladda telefonerna eller fylla vattenflaskor, konstaterar Nadija.

Myndigheterna i Cherson har placerat ut generatorer över hela centrum. Alla har därför möjlighet att dagligen ladda sin telefon. Därefter är man tvungen att spara på surfandet tills nästa gång man hinner gå till generatorn.

Hela Ukraina håller nu på och anpassar sig till ett liv av ständiga elavbrott. I större städer som Odessa och Kiev har de flesta hotell och restauranger egna generatorer. President Volodymyr Zelenskyj kallar den ryska taktiken en ”terrormetod”, eftersom den leder till att miljoner ukrainare är utan el och värme i höstkölden. I förlängningen kan följderna bli mycket allvarliga – det ryskockuperade kärnkraftverket i Zaporizjzja är nu beroende av dieselgeneratorer för att säkra sitt nedkylningssystem.

För barnfamiljer leder elavbrotten till att skolarbetet lider. I städer vid frontlinjen, som Cherson, går barnen i distansskola. Men utan el går det inte att ha någon distansundervisning.

– Min äldsta går på åttan, den mellersta på tredje klass. Tidigare fick de undervisning via skärmen. Nu skickar lärarinnan oss istället uppgifterna och vi gör dem så gott vi kan, konstaterar Nadija Ignatenko.
Hur länge kommer ni att klara av den här situationen?

– Ingen aning. Ibland blir jag hysterisk och säger att vi måste lämna Ukraina, sedan lugnar jag mig. Alla vi som bor kvar här i huset försöker stöda varandra. Och min trettonåring vill inte att vi ska bli flyktingar. Hon är ukrainsk patriot och säger att vad som än händer stannar vi här.