Drottning Elizabeths och prins Philips förstfödde, Charles Philip Arthur George, var under sin uppväxt en vek och försagd gosse. Prinsen älskade balett, poesi, klassisk musik och teater, till stor förargelse för sin far. Prins Philip ville ha en robust och maskulin son, med förkärlek för hårda sporter, och såg till att Charles som 13-åring skickades till det hårdföra internatet Gordonstoun i Skottland. Där skulle han skolas till man.
Åren i Gordonstoun blev en olycklig tid för prinsen. Han mobbades regelbundet och fick uthärda gliringar för sina utstående öron. Relationen till föräldrarna var sval sedan tidigare och nu fjärmades han ännu mer från dem. Först på senare år anses relationen till modern ha blivit riktigt god. Charles främsta stöd under uppväxten var hans mormor, drottningmodern, och hans pappas morbror Louis Mountbatten.
I biografin Prince Charles – the passions and paradoxes of an impropable life, skriven av Sally Bedell Smith får vi läsa om kung Charles känslokalla uppväxt och den aha-upplevelse han fick när han under en period i Australien upptäckte hur det känns att vara omtyckt.
