Insändare: Hitassystemet har varit bättre än sitt rykte

Torsten Fagerholm tar upp Helsingfors stads så kallade Hitassystem för ”socialt bostadsbyggande” i sin ledare 1.8.
Mycket av det han säger i sin ledare stämmer kanske på sitt vis, men jag tycker inte om den moraliserande tonen i artikeln. Under decennierna som förlöpt har vi som någon gång i tiden köpt en Hitaslägenhet hela tiden hamnat att stå ut med denna moralisering – som om vi skulle ha fått våra bostäder nästan gratis.
Systemet Hitas föddes under 1970-talets slut och det fanns många fina saker med det här systemet: På många håll byggde man inom Hitassystemet samtidigt ut stora stadsdelar: Västra Böle, Skatudden, Hoplax m.fl. Bakom områdesplaneringen fanns i de flesta fall omfattande arkitekturtävlingar och landets kändaste arkitekter var med om att planera och bygga de här områdena. Varje område förverkligades dessutom som en mix av privata ägarbostäder, kommunala hyresbostäder, Hitasbostäder och olika andra sorters hyresbostäder. Dessutom skapades på varje område en gemensam fastighetsservice- och disponentfirma dit husbolagen måste ansluta sig – som delägare av de här firmorna (på gott och ont, kan man säga nu efteråt).
Vi köpte vår Hitaslägenhet på Skatudden 1985. För ungefär samma pris år 1985 hade vi kunnat köpa en liten privat lägenhet i innerstaden också.
Fagerholm kallar det här systemet för gränslös subvention till några lyckliga köpare. Han skriver helt felaktigt att staden skulle ha erbjudit de här i dag dyrbara tomtmarkerna till konstgjort låga priser. Staden har inte alls givit bort eller sålt tomtmarken under Hitashusen utan äger till nästan 100 procent än i dag denna tomtmark och Hitashusbolagen hamnar att betala gigantiska markhyror årligen till staden för sina fastigheter. I vårt husbolag har vi 57 lägenheter och vi betalar inemot 100 000 euro årligen i markhyra till staden, plus en hela tiden stigande fastighetsskatt, enorma fjärrvärmekostnader (som nästan fördubblats på ett år) och vattenkostnader till stadens Helen och vattenverk. Så om man räknar ut det sammanlagda realvärdet på markhyror som vi under husets snart 38 år av existens betalat till staden, så kommer man lätt fram till att det minsann inte handlat om någon subventionering. Och om vi mot förmodan i dag fick en chans att lösa in marken under huset skulle våra aktieägare aldrig ha råd med det. Jag vågar inte ens tänka på vad som händer den dagen då vårt tomthyreskontrakt går ut.
Hitashusen byggdes i tiden ofta mycket billigt, man hamnade att spara på allt för byggnadskostnaderna var fastslagna av bostadsstyrelsen många år på förhand och kunde inte överskridas. I fallet med vårt hus innebar det till exempel att hissarna i hälften av trapporna lämnades obyggda. Och lägenheterna kunde säljas under de första 30 åren bara till ett av staden fastslaget underpris (det ursprungliga priset med dåligt indexskydd och utan möjlighet att beakta husets grundreparationer i lägenhetens försäljningspris).
I vårt hus bodde helt vanliga unga och fattiga familjer och äldre människor, som minsann inte var rika. Man fick äga högst en Hitaslägenhet och de sociala kriterierna var ganska strikta under de första decennierna.
I vårt hus bodde helt vanliga unga och fattiga familjer och äldre människor, som minsann inte var rika.
Fagerholm säger att det i dag är mest ”placerare” som köpt upp Hitaslägenheterna. I vårt hus är de flesta nya ägarna barn eller barnbarn till de ursprungliga ägarna men jo, de klassas av bankerna som ”placerare” och de är inte alls glada över de stora grundsaneringar som huset nu står inför.
Skatuddens och Västra Böles och Hoplax gamla Hitashus är i dag eftertraktade av dagens unga familjer – inte för att de skulle vara så billiga utan för att områdesplaneringen i tiden var så lyckad, husen ofta småskaliga och byggda med mänskliga mått och nära Centralparken eller havet eller dagens centrum.
Så att skälla ut det gamla Hitassystemet såsom Fagerholm gör är fel och orättvist. Hellre borde man skälla ut dagens bostadsbyggande i staden där områdesplaneringen ofta är ful och överdimensionerad och priserna gigantiska – men köparna har ju lurats att köpa de här dyra lägenheterna under perioden med negativa räntor och jättestora subventioneringar av Europeiska centralbanken.
Vi köpte våra Hitaslägenheter med 10-åriga lån och med räntor på minst 10 procent.
Hur dagens Hitassystem fungerar vågar jag inte uttala mig om.
Christian Blom, Skatudden, Helsingfors
Svar Att bedriva stadsplanering eller bostadspolitik via backspegeln leder ner i diket. Forskare vid Aalto-universitetet efterlyser entydigt en skrotning av Hitas, i en färsk rapport gjord på uppdrag av Helsingfors stad (Hitas ja säännelty omistusasuminen Helsingissä). Systemet är förlegat, kostnadsdrivande och ineffektivt: att lotta ut billigt boende sker på övriga stadsinvånares bekostnad – en kostnad som varken budgeteras eller redovisas. I ledaren skriver jag att utredningar pekar på att var femte Hitasbostad ägs av placerare. Vidare: tvärtemot Bloms tolkning påstår jag ingalunda att staden "givit bort eller sålt tomtmarken". Däremot behövs ingen fantasi för att identifiera de väldokumenterade problemen med Hitas.
Torsten Fagerholm, Ledarskribent

ANDRA LÄSER