När ska man göra slut med bästa kompisarna?

Girls borde ha förstått att lägga ner efter fyra säsonger, skriver Sofia Holmlund och reagerar på de dysfunktionella kompisförhållandena i den sista och sjätte säsongen.

Elijah (Andrew Rannells) är Hannahs (Lena Dunham) expojkvän som visade sig vara homo och sedan blev hennes inneboende.

Säsong 6 av Girls kan ses på HBO Nordic, sista avsnittet publiceras måndag 17.4.

Det är 2012 och jag vet inte om det än, men ungefär det största som ska hända inom tv för unga kvinnor (och män) håller på att bli till en grej. Ingen har riktigt lyckas fylla tomrummet efter Sex and the City på flera år. Det är i det vakuumet som Girls dyker upp, och huvudpersonen Hanna Horvath (Lena Dunham) proklamerar följande för sina föräldrar som tycker att dottern nu äntligen borde börja försörja sig själv:
"Jag vill inte att ni ska smälla av nu, men jag tror att jag kan vara min generations röst. Eller åtminstone, en röst för en generation".
Serien väcker uppmärksamhet för sin kvicka dialog, självsäkerhet, elaka humor, men framför allt för sin nakenhet. Säsong efter säsong visar Dunham (som skapat serien tillsammans med Judd Apatow) hårdhänta, för tittaren ofta obekväma, men väldigt realistiska sexscener med Adam (Adam Driver) och andra. Lena Dunham hyllas för att hon "vågar" visa upp sin kropp precis som den är. Fredrik Skavlan är inte den enda som får sig på näsan för att han säger att många kallar henne för modig.
Ett av hennes mål med serien har varit att visa att vi talar om kvinnors kroppar på ett problematiskt sätt och att peka på att vi inte ser så mycket av vanliga kvinnokroppar. Det vill säga kroppar med kärlekshandtag, celluliter, hängbröst och sjöjungfrulår. Knappast är Dunham den enda orsaken till att vi i år, 2017, talar så mycket om kroppspositivism. Men hennes Girls har utan tvekan ingjutit mod och systerskap i kvinnor. Instagram fylls av tjejer som hejar på varandra och lägger upp avklädda bilder av sina fullkomligt normala kroppar.
Lika mycket som att knulla, handlar Girls om hur det är att vara ung i ett skitigt och tufft New York i kölvattnet av finanskrisen. Det är svårt att vara kreativ och försörja sig, och ha råd att bo där man ska bo (i Greenpoint, Brooklyn). Så särdeles stressade över jobbsituationen är ändå de bortskämda vännerna Marnie (Allison Williams), Jessa (Jemima Kirke) och Shoshanna (Zosia Mamet) inte. Däri ligger samhällskritiken. Att vara tjugonågonting och inte bry sig om vad man vill bli, samtidigt som man har sinnessjukt roligt i ett dyrt New York där allt har potential att utveckla sig till något.
Håller Adams (Adam Driver) och Jessas (Jemima Kirke) förhållande när ingen av dem verkar kunna komma över Hannah? Bland annat om det handlar säsong 6 i Girls om.
Så hur kan man sammanfatta säsong 6, som också sätter punkt för Girls, utan att avslöja för mycket? Kom ihåg att Adam och Jessa blev ett par, och att Hanna och Jessa sade upp bekantskapen med varandra i säsong 5. Jag kan säga så mycket att kastrullen kokar över i en episk scen på en toalett i nästsista avsnittet. En vän väljer att bjuda alla utom en enda vän på en viktig fest. Oavsett vem som sätter punkt gör det ont att dumpa eller bli kompisdumpad. Det blir tydligt att hela säsongen egentligen handlar om att ifrågasätta vänskap. Hur ofta ska man höras för att räknas som vänner? Och passar vännen in i din livsstil?
Jag har många gånger reagerat på de dysfunktionella kompisförhållandena som skildras. Graden av elakhet, vidrighet och självupptagenhet känns främmande ur ett finländskt perspektiv. Men i ärlighetens namn, vem hade orkat titta på en tillrättalagd och gullig serie?
Karaktärerna växer ändå in i en sorts trygg självinsikt som tråkigt nog inte är speciellt normkritisk mot medelklassen eller mot traditionella värderingar. Den sista säsongen är långt ifrån tam, utan stundvis briljant, som avsnitt nummer tre: American Bitch. Det är ett fristående avsnitt om sextrakasserier och manlig manipulation som gott kunde visas i alla högstadier och gymnasier.
Men när slutet närmar sig kan jag ändå inte hjälpa att jag känner att serien trampar vatten, och att vi egentligen bara väntar på sista avsnittet. Man hade kanske önskat att karaktärerna nu äntligen hade förändrats längs med den här säsongen. I stället är det snarare händelserna som driver berättandet framåt. Dunham hade gjort gott i att dra streck efter fyra säsonger – precis som Skam – då hade Girls blivit lika mytomspunnen som Twin Peaks.
ANDRA LÄSER