Hållbarhetsexpert välkomnar nya spelregler för gröna fonder

Det internationella kapitalet strömmar i rekordtakt in i hållbara fonder. Ingen vill väl investera i sådant som förstör miljön – men hur ska man veta vilka fonder som håller sina löften? Hankenforskaren Hanna Silvola välkomnar EU:s nya regelverk, men påpekar också att investeraren har ett eget ansvar.

En del fonder som biträdande professor Hanna Silvola vid Hanken granskat har inte fokus på hållbarhet, trots att de uppger sig ha det.
Företagens sociala ansvar är att generera vinst åt sina aktieägare. Så rubricerade den klassiska nationalekonomen Milton Friedman sitt debattinlägg om företagens ansvar för diskriminering, nedsmutsning och sysselsättning i New York Times för 51 år sedan.
Den allmänna synen på gröna investeringar har länge gått i samma banor. Kapitalet styrs till de företag som gör vinst och ESG-faktorer (Environment, Social and Governance) kommer i andra hand.
Men de senaste åren har inställningen skiftat, i takt med att hållbarhetssatsningar i allt högre grad har funnits stödja de affärsmässiga utsikterna.
Läs också: Få fonder får bästa betyg då EU försöker stoppa gröntvätt
En av dem som förfäktar den synen är Hanna Silvola, biträdande professor vid Hanken och expert på hållbara placeringar.
– Det finns investerare som sätter hållbarhetsfaktorer framför vinst, men det är inte dem jag pratar om när jag pratar om hållbara investeringar. Det jag har försökt visa är att ESG och vinstförväntningar går hand i hand.

EU:s direktiv för hållbar finansiering

Som en del av EU:s så kallade gröna giv arbetar unionen med flera direktiv kring hållbar finansiering. Målet är att styra kapitalet till ändamål som är socialt och framför allt klimatmässigt hållbara.
Första steget var då den första nivån av den så kallade disclosureförordningen trädde i kraft i mars. Den betyder bland annat att fondbolag och banker ska redogöra för hållbarhetsrelaterade risker i fondernas informationsmaterial.
Dessutom klassas fonderna enligt en färgskala, där de delas in i mörkgröna, ljusgröna och neutrala. För att räknas som mörkgrön fond (artikel 9) ska hållbarhet vara fondens mål. För att räknas som ljusgrön fond (artikel 8), ska fonden främja miljörelaterade och sociala faktorer. Fonder som inte beaktar klimatrelaterade och sociala mål räknas som neutrala (artikel 6).
I ett senare skede kommer en så kallad taxonomiförordning träda i kraft. Taxonomin ska sätta tydliga definitioner för vad som främjar EU:s klimatmål. Det betyder att företag kan komma att behöva rapportera om hur stor del av deras omsättning som kommer från verksamhet som anses främja målen.
Tillsammans med Tiina Landau skrev hon för två år sedan boken "Vastuullisuudesta ylituottoa sijoituksiin" – ungefärligt översatt överavkastning genom ansvarsfulla investeringar, som i sommar ges ut på engelska.
– Hållbara placeringar är en trend som gäller både institutionella placerare och privatpersoner. Den är global, men särskilt stark i Europa, säger Silvola.
Bara i USA investerades 21,5 miljarder dollar i gröna fonder under det första kvartalet. Enligt analysföretaget Morningstar är det en rekordstor summa och dessutom mer än fem gånger så mycket som under samma period för två år sedan. Samma trend syns också i Finland, enligt Finansbranschens månatliga fondrapport.
Det ökade intresset innebär också att investerare ska vara på sin vakt: då alla vill framställa sig som hållbara blir risken för gröntvätt stor. Hur ska man veta att fonden man lägger sina pengar i verkligen håller det den lovar?
Hanna Silvola argumenterar i sin bok för att hållbarhet och avkastning går hand i hand.

Har inte funnits någon mätare

HBL når Silvola strax innan hon ska hålla en föreläsning vid en bank om ESG-frågor. Bankerna har nämligen mycket att stå i, då EU är i full fart med att slå upp ett regelverk som ska belysa hur hållbara finansiella produkter egentligen är.
Förordningarna som är två till antalet tillämpas i flera steg, och tvingar banker och fondbolag att berätta öppet om hållbarhetsaspekter. Målet är att definiera vilken verksamhet som stöder EU:s klimatmål.
Det här är ett efterlängtat regelverk, säger Silvola.
– I och med att ansvarsfullhet har blivit på modet har alla velat framhäva sådana värderingar. Men det har inte funnits något tydligt, oberoende mätverktyg. Som det är nu säljs nästan alla fonder som hållbara.
Hon har privat märkt hur begreppet hållbarhet missbrukas när hon letade efter en fond som placerar i hållbar matproduktion. Det är en global megatrend, som man skulle anta att något fondbolag hade snappat upp.
– Jag hittade till slut en utländsk fond som uppgav sig vara hållbar. Men när jag granskade vad den placerade i visade det sig att de största innehaven var en traktortillverkare och en avokadoproducent i Kalifornien. Även om traktorer behövs inom jordbruk är det inget jag förknippar med hållbarhet.
Ett orosmoment som Silvola ändå ser är att politiska intressen sätter sin prägel på de kommande definitionerna av vad som räknas som hållbart. Redan nu har det kommit signaler om att lobbningsförsöken för att klassa kärnkraften som förnybar kan ge resultat, och Silvola oroar sig för att också kolkraften ska få lättnader.

Analysföretag med begränsningar

I dag kan investerare som letar efter hållbarhetsbetyg använda sig av analystjänster som Morningstar och MSCI. Deras affärsmodell går ut på att sälja olika former av betyg och utvärderingar.
Dessa betyg ger dock inte alltid en fullständig eller ens rättvis bild. Till exempel finns de bara för de allra största nordiska bolagen, vilket betyder att fonder som investerar i medelstora och små bolag inte kommer med.
– De är också baserade på ett stort antal faktorer, och det kan hända att betyget är dåligt i just den kategori som är viktigast. Jag brukar exemplifiera så här: man kan ha ett medeltal på 10, trots att man har 7 i gymnastik.
Även om Silvola har efterlyst ett oberoende verktyg för att jämföra fonder påpekar hon också att placeraren själv har ett ansvar. På fondernas webbsidor hittar man förteckningar över bolagen de äger flest aktier i, och genom att bekanta sig med förvaltarens beskrivning av målen borde man kunna bilda sig en uppfattning, säger Silvola.
Som tumregel kan man också utgå från att finska företag ligger i framkant då det gäller hållbarhet – åtminstone inom sin bransch. Detta visade bland annat en rankning som den oberoende, icke-vinstdrivande organisationen CDP publicerade i januari.
Skogsindustrikoncernen UPM fick A-klassificering i fråga om både skogsbruk, klimatförändring och skyddande av vattendrag. Flera andra storföretag som Nokia, Kesko, Kone och Metsä Board var också med på listan.
Utöver analysföretagen finns också icke-vinstdrivande organisationer som ger ut miljömärken, såsom det samnordiska Svanen och europeiska EU-Ecolabel.

Kritik mot trenden

Hållbarhetsboomen inom investering har inte undgått mothugg. En av de mest framstående investeringsprofilerna som gått till angrepp mot trenden är kanadensiska Tareq Fancy, som tidigare var chef för hållbara investeringsjättar på världens största kapitalförvaltare Blackrock.
I en intervju med Dagens industri beskriver Fancy fenomenet som en farlig illusion, där pengar flyttas runt till ingen nytta men samtidigt vaggar in folk i en falsk trygghet. För att på allvar påverka hur ett bolag agerar ur hållbarhetssynvinkel krävs ett väldigt stort innehav.
– Det pågår en guldrusch där finansbranschen försöker göra minsta möjliga förändring för att få största möjliga pr-effekt, säger Fancy till tidningen.
Hanna Silvola ser debatten delvis som en spegling av förhållandena i USA. Enligt henne är gröntvättningen ett starkare fenomen jämfört med i Europa, där man ligger i framkant då det gäller hållbart.

Har det då någon betydelse om en småsparare lägger sina pengar i en hållbar fond eller inte?

– För en privatplacerare är ju påverkningsmöjligheterna små. Men som jag ser det går ofta placerandet och konsumtionen hand i hand – om man investerar hållbart så konsumerar man också på samma sätt.
ANDRA LÄSER