Misstroendet mot Soini tas upp i riksdagen nästa vecka

Oppositionspartierna SDP, SFP, De gröna och VF meddelade förra fredagen att de lägger in ett misstroendevotum mot utrikesminister Timo Soini på grund av hans abortmotstånd och en rad uttalanden om kvinnors rättigheter som anses strida mot såväl regeringsprogrammet som Finlands utrikespolitiska linje. Soini har tillbakavisat kritiken med att säga att hans abortmotstånd inte har varit en hemlighet då han blev minister.

– Det är rätt ovanligt att oppositionen lägger in ett misstroendevotum mot en enskild minister, säger politices doktor Marina Lindell vid Åbo Akademi.

Enligt Lindell tyder misstroendevotumet på en ny politisk kultur och nya spelregler som visar att det politiska missnöjet vädras på ett annat sätt än tidigare.

– En minister ska ju företräda regeringens politik och följa regeringsprogrammet och inte köra sitt eget race såsom Soini nu har gjort. Det blir svårt för regeringen att fungera om alla kör sina egna agendor, säger Lindell.

Samhällsanalytiker Mikko Majander på tankesmedjan Magma bekräftar att enskilda ministrar sällan är föremål för oppositionens misstroendevotum.

– Statsminister Anneli Jäätteenmäki (C) tvingades avgå efter läckta konfidentiella uppgifter från presidentens kansli, men riksdagen hann inte rösta om hennes förtroende 2003, säger Majander.

Ett annat exempel är misstroendet mot handels- och industriminister Kauko Juhantalo (C) som tvingades avgå efter en mutskandal som avslöjades 1992. Juhantalo dömdes ett år senare av Riksrätten till ett års villkorligt fängelse för tagande av muta och brott mot tjänsteplikt.

Historieprofessor Vesa Vares vid Åbo universitet säger till nyhetsbyrån STT att enskilda ministrar har varit föremål för misstroendevotum endast två gånger tidigare i Finlands historia. Utrikesminister Rudolf Holsti fick ett misstroendevotum 1922 och inrikesminister Yrjö Leino rönte samma tvivelaktiga uppmärksamhet 1948, uppger STT.

– Tröskeln för att lägga in ett misstroendevotum mot en enskild minister är hög. Det aktuella fallet med Soini visar att valet närmar sig, men också att identitetsfrågor har blivit allt viktigare i finsk politik, säger Mikko Majander.

Enligt Majander har Soinis agerande undergrävt profileringen av Finlands identitet då han har prioriterat sina egna åsikter framom regeringens syn på jämställdhet.

På Befolkningsförbundet är man inte förvånad över den nykonservativa våg som vinner insteg också i den finska rikspolitiken. Den internationella alliansen Agenda Europe har en längre tid lobbat hårt för att främja konservativa värderingar i Europa. Till nätverkets främsta skötebarn hör motståndet till abort, preventivmedel och sexuella minoriteters rättigheter.

– Här i Finland har nätverket bland annat motsatt sig samkönade äktenskap via den ideella föreningen Äkta äktenskap, säger sakkunniga Riikka Kaukoranta som jobbar med samhällspåverkan på Befolkningsförbundet.

Enligt Europaparlamentets forum för befolkningsärenden är det ultrakonservativa krafter i den katolska och ortodoxa kyrkan som står bakom nätverket Agenda Europe. Det parlamentariska forumets rapport ”Restoring national order " pekar ut bland andra den ryska oligarken Konstantin Malofeev som en av nätverkets finansiärer.

– Det är svårt att säga hur utbrett abortmotståndet är i Finland eftersom det inte finns aktuella siffror eller ny forskning kring just den frågan, säger Kaukoranta.

Utrikesminister Timo Soini har hittills inte vare sig bekräftat eller dementerat sitt samröre med nätverket Agenda Europe.