Personlig framgång bäddar för följande val – Gröna och Sannfinländare höll ställningarna bäst

Eftersom Sauli Niinistö varit populär i hela landet kommer en annan valkarta fram först då man ser vem som varit näst mest populär på olika håll.

Pekka Haavisto, vars röstmängd 12,4 procent är nästan identisk med De grönas väljarstöd i kommunalvalet förra våren, kan i det exceptionella presidentvalet klassas som den som bäst hållit partiställningarna. Också i opinionsmätningarna före valet var De gröna mest benägna att rösta på sin egen kandidat.

– Haavistos resultat ska inte jämföras med det förra presidentvalet. Då var läget det, att Sannfinländarna nyss hade vunnit mark i landet och mobiliseringen bakom Haavisto föddes som en reaktion på det, säger valforskaren Sami Borg, och påpekar att det i det här valet är en stor framgång redan om man lyckas hålla sig nära partiets vanliga understöd.

Därför pekar han också på Laura Huhtasaari – sedan Sannfinländarna splittrades har inte heller hennes resultat varit direkt jämförbart med Timo Soinis skörd för sex år sedan. Däremot låg Sannfinländarnas väljarstöd exempelvis i Yles opinionsmätning i november på 6,9 procent – samma siffra som Huhtasaari fick i presidentvalet.

Hennes starkaste område är kring Björneborg, i den egna valkretsen. Det ligger nära till hands att Huhtasaari och Väyrynen drar en stor nytta av presidentvalet själva, och åstadkommer stora personliga röstmängder i nästa riksdagsval, menar Borg.

Det kan innebära en svår konkurrens, då det samtidigt är det första val där De blå ställer upp som eget parti. Timo Soini (Blå) har tidigare signalerat att hans medverkan kan behövas för att dra blå röster i Nyland. Om Paavo Väyrynen ställer i upp i Nyland har det uppmålats som en avgörande kamp.

Partisekreterare Matti Torvinen (Blå) anser ändå att kampen inte förs på deras marker.

– Jag har analyserat resultatet och är väldigt nöjd med att Paavo Väyrynen rev isär den sannfinländska väljargruppen – det är fråga om väljare som inte skulle ha kommit till oss, säger Torvinen, som inte anser att Väyrynen och Soini tävlar om samma väljare.

De blå hade ingen egen presidentkandidat, men förbereder sig med full fart inför landskapsvalet. Torvinen bedömer att Väyrynen kan ha stora chanser i norra Finland, men inte nödvändigtvis på andra områden.

I Yles opinionsmätning före valet framgår ändå att de som anger sig som anhängare till De blå gillar Väyrynen i nästan lika hög grad som Niinistö.

Torvinen tror att det finns rörliga väljare bortom den kritiska kärnmassan i varje parti – och blickarna går då mot vänstern och arbetarna.

På vänsterflanken såg veckoslutets valresultat mycket knapert ut. SDP:s partisekreterare Antton Rönnholm hänvisar till att alla partier hade svårt att rå på Sauli Niinistö som ställde upp för en valmansförening.

– Det kan ju inte vara så att alla andra haft en dålig kampanj, säger Rönnholm som klassar landskapsvalet, "om det blir ett sådant", som en bättre barometer, eftersom det valet igen blir mer partidrivet.

– Jag har många gånger fått frågan om det är slut med partipolitiken, men då säger jag att det är bara att invänta nästa opinionsmätning om partiernas väljarstöd – där kommer vi att se att partierna inte försvunnit någonstans.

Sami Borg är benägen att hålla med. Centerns historiskt dåliga resultat i söndagens val och SDP:s andra svaga presidentval i rad är inte kopplade till partiernas väljarstöd, säger han.

– Om det hade varit det skulle vi redan ha sett det i partigalluparna.

Ett problem som kvarstår för Centern är om tudelningen mellan äldre landsbygdsväljare och urbana, businessdrivna centerpartister blivit tydlig. En sådan åsikt vädrar bland annat ordföranden för Centerns svenska partidistrikt, Peter Knuts, som anser att Paavo Väyrynen personifierar de äldre centerpartisterna bäst, och att Juha Sipilä borde ta konsekvenserna av valet. Sipilä har sagt att han ställer upp för omval i sommarens partikongress.

Väljarrörligheten har varit mycket stor i presidentvalet, men Sami Borg påminner om att man inte kan säga någonting om väljarrörligheten i andra val utifrån det.

– Vi vet inte heller vilka som har aktiverat sig och vilka som passiverat sig, säger Borg - men en teori väcks om man ser på den statistik som finns:

– Valdagens aktivitet var rätt lam, och deltagandet gick ner en aning i Helsingfors och Nyland, medan det gick upp just där i det förra presidentvalet.

Man kan alltså spekulera i om det var Haavisto-fenomenet som fick i gång fler unga väljare än vanligt i det förra presidentvalet, medan dessa stannade på soffan i år. Säkert är det inte – men De gröna har ofta en stor del osäkra väljare bland de unga.

Därför är det möjligt att vi i år sett soffliggarna byta plats: Sannfinländarna och Väyrynen fick i gång en del av sina, medan unga med gröna sympatier stannat hemma. Om det stämmer vet vi också var det finns röster att hämta.